söndagen den 1:e april 2012

Folkpartiet och rasisthögern – en hemlig romans?

Nationell Yttrandefrihet heter en blogg som drivs av Thomas Karlsen, utesluten ur Sverigedemokraterna och numera medlem av Svenskarnas Parti, som har nazistiska rötter. Deras tankegods är av samma art som SD:s men markerar själva sin avvikelse från SD:s linje avseende Israel. Den anses alltför pro-israelisk vilket kanske är för magstarkt för gamla inbitna antisemiter. De avvisar också demokrati som styrelseskick och förordar lite kryptiskt ”ett nytt system”.

På den officiella hemsidan för Svenskarnas Parti finns rubriker som ”Mörkhyad man misstänks för flera ofredanden i Västerås” och ”Turkar åtalade för koppleri och människorov”. Det gäller att bevisa att det mångkulturella Sverige har misslyckats. Det finns däremot naturligtvis inga titlar som ”Vit svenskfödd man slog sin fru efter fyllefest” eller liknande.

Den här retoriken känns igen från Sverigedemokraternas uttalanden även om dessa brukar akta sig för att tala om hudfärg numera och istället koncentrerar sig på kulturella skillnader. Vilket grovt räknat brukar vara synonymt med svenskt kristet beteende respektive muslimskt orientaliskt, vad nu detta skulle kunna innebära.

En intressant sak jag fann på denna hemsida, Nationell Yttrandefrihet, var ett blogginlägg av Jasenko Selimovic (fp), statssekreterare på Arbetsmarknadsdepartementet med ansvar för integration, MR-frågor och diskrimineringsfrågor och myndighetsansvarig för Diskrimineringsombudsmannen (DO). Han citeras ordagrant från sin egen blogg, rakt av med hela sitt blogginlägg, om det s.k. ”handskakningsmålet” som DO drev till tingsrätten för ett par år sedan.

Det behövdes liksom inga kommentarer, tolkar jag det som. Bara en ny rubrik till inlägget, "Religionsfriheten i Sverige ger rätt att kränka kvinnor". Statssekreterarens inlägg föll helt enkelt in i den retorik som Svenskarnas Parti, och för den delen Sverigedemokraterna, redan använder sig av.

Inlägget i original finns alltså på Jasenko Selimovics egen blogg och har titeln ”DO vs Arbetsförmedlingen”. Det skrevs ungefär ett halvår före det att han fick jobbet som statssekreterare och gavs myndighetsansvar för DO.

”Vad är det för rättigheter DO talar om?”, undrar Jasenko med låtsat (?) oförstående i detta inlägg. För nog kände han väl även då till diskrimineringslagen och internationella konventioner på området? I samma inlägg säger han sig ju vilja ändra lagen eftersom han menar att ”det är hög tid att ifrågasätta mångkulturalism som politisk ideologi när den som kränker en kvinna får skadestånd av staten”.

Han säger också i inlägget att han ”... ogillar mångkulturalism som politisk ideologi eftersom den prioriterar grupprättigheter. På så sätt förvandlas etniska och religiösa grupper till isolerade öar där separatism och skillnader mot majoriteten uppmuntras, istället för gemenskap med den”.

Det kan jämföras med Sverigedemokraternas programförklaring som bland annat säger: ” Vi vänder oss emot det multikulturella samhällsbygget då det förutsätter splittring, utanförskap och även kräver att vi i Sverige ska anpassa oss till andra kulturer”.

Selimovics slutsats är att denna mångkulturalism ”framkallar främlingsfientliga krafter” och att domen mot Arbetsförmedlingen i det s.k. handskakningsmålet skulle bli ”Sverigedemokraternas bästa valslogan” (i valet 2010/min anm.). Logiken är alltså att när DO tillämpar diskrimineringslagen och vinner ett mål i tingsrätten (märk väl att det är domstolen som dömer och inte DO vilket många, bl.a. Selimovic, inte förstått eller valt att glömma) så spelar det främlingsfientliga krafter i händerna. Det skulle med andra ord vara bättre att hålla med än att emotsäga de främlingsfientliga åsikterna enligt denna mycket märkliga - men inte alls ovanligt förekommande - logik.

I det här inlägget ifrågasätter statssekreteraren Selimovic alltså diskrimineringslagen och därmed Europakonventionen samt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna avseende religionsfrihet. Han sällar sig därmed till röster som också förordar rasåtskillnad och underkänner demokrati som styrform. Det är naturligtvis hans fulla rätt att göra det. Men det reser två allvarliga frågor.

Hans eget inlägg citeras alltså ordagrant på en blogg som framför rasistiska åsikter. Den första frågan man kan ställa är då vad det egentligen är som spelar dessa främlingsfientliga krafter i händerna? Att se till att diskrimineringslagen följs eller att kritisera dem som gör det?

Men framför allt måste det ifrågasättas om det är lämpligt att denna person är ansvarig för styrning av den myndighet (DO) som har till uppgift att utöva tillsyn av efterlevnaden av den av riksdagen demokratiskt framröstade diskrimineringslagen?

2 kommentarer:

  1. Om det du skriver stämmer, och det verkar ju så, är det väldigt magstarkt av FP att välja en person med sådana dunkla åsikter till DO. Bör jag till och med känna oro för att demokration på sikt kan vara i fara med FP i Regeringen? Vad tror du, är det så illa ställt, eller räcker det med att ifrågasätta Selimivic lämplighet för den posten?

    SvaraRadera
  2. Hej Björn,

    Jasenko är statssekreterare på departementet med myndighetsansvar för myndigheten DO. Han är alltså inte DO men däremot närmast under integrationsminister Ullenhag ansvarig för regeringens styrning av myndigheten. På så sätt finns det anledning till oro eftersom DO i sin tur har tillsynsansvar för diskrimineringslagen. Den har ju beslutats av riksdagen och det är regeringens uppgift att se till att riksdagens politik genomdrivs. Med hjälp av sina myndigheter. Regeringen bör alltså inte motarbeta sina myndigheter när det försöker utföra sin uppgift i enlighet med av riksdagen beslutade lagar.

    På så ätt kan man faktiskt säga att demokratin är hotad. Det vill säga när delar av regeringen driver en egen agenda.

    Man kan ju se just nu hur regeringen brottas av inre slitningar. Senast idag gick ju Reinfeldt ut och kritiserade C och Fp om deras åsikter om ungdomslöner och Lööf och Björklund högg genast tillbaka. De små allianspartierna har börjat profilera sig allt hårdare. De börjar väl känna av fyraprocentstrecket.

    Men jag tror att den del av arbetsmarknadsdepartementet som integrationsminister Ullenhag ansvarar för har en ganska undanskymd plats i regeringskansliet. Där tycks folkpartisterna tämligen ostört få hållas lite hur de vill. Det är just därför jag har satt en liten punktmarkering på dem.

    SvaraRadera