Så har regeringens självutnämnde expert på signalpolitik, integrationsminister Erik Ullenhag, anmält sin närvaro igen. Senast satt han i Rinkeby och signalerade sin närvaro i förorten. Tidigare har han uttryckt sin vilja att genom en medborgarskapsceremoni markera symboliken i att bli svensk medborgare.
Nu går han och folkpartistiske riksdagsmannen Johan Pehrson ut med en artikel på SvD Brännpunkt där de markerar hur fel de tycker det är att ta bort det särskilda språkprovet för sökande till polishögskolan. Det sänder en viktig signal att svenskkunskaper inte ”verkar lika viktigt längre, menar artikelförfattarna.
Den främsta invändningen mot hela detta resonemang tar författarna själva upp i artikeln. Nämligen att krav på svenskakunskaper ändå ställs genom att gymnasiebetyg i svenska B krävs istället. Naturligtvis ska svenska poliser även i fortsättningen kunna svenska.
”Och visst kan det sägas att den som har ett godkänt gymnasiebetyg bör ha de kunskaper som krävs för att klara språktestet”, erkänner de i artikeln.
Integrationsministern och hans partikamrat tycker ändå att här måste det markeras.
”Men, och det är ett viktigt men, signalen blir att svenska språket inte verkar vara lika viktigt längre för den som vill bli polis”, fortsätter de.
Själva sakfrågan är alltså sekundär. Det viktiga för författarna tycks vara att skicka sin signal om hur viktig den här (icke)frågan är. Men varför är det då så viktigt för dem att skicka den signalen?
Framför allt integrationsminister Ullenhag hade ju kunnat tänkas ta emot förändringen på ett helt annat, positivt sätt. I flera andra sammanhang har ha ju betonat arbetslinjen i integrationspolitiken. När nu Rikspolisstyrelsen då egentligen spelar honom i händerna och genomför en åtgärd i syfte att bredda rekryteringsbasen för poliskåren skulle man kunnat tänka sig att det skulle välkomnas av den som är ansvarig för integration. Han borde ha alla skäl i världen att istället signaler att det är bra om poliskåren bättre speglar svenska folkets sammansättning och att det dessutom kan vara bra om det finns poliser som, förutom svenska, också behärskar ett annat språk och kan kommunicera obehindrat med en del av de ”kunder” som inte behärskar svenska så bra eller inte alls.
Möjligen hade integrationsministern också kunnat kritisera förändringen av ansökningskraven från ett helt annat håll. Att ersätta språkprovet med gymnasiebetyg i svenska B kan nämligen mycket väl vara ett större strukturellt hinder för sökande med invandrarbakgrund. Det kan ju faktiskt förhålla sig så att den sökande behärskar svenska språket väldigt väl men saknar det formella kunskapsbevis som gymnasiebetyget utgör. Då är språkprovet i så fall mer rättvisande.
Detta ”mycket viktiga men” som de båda folkpartisterna med sin artikel vill lyfta fram är egentligen inte alls särskilt viktigt. Ett prov har ersatts med ett betyg. Det intressanta är istället att integrationsministern gör det till en viktig signalfråga genom att göra den här markeringen.
Frågan är i vilken riktning han vill sända sina signaler? Handlar det helt enkelt om simpelt röstfiske i grumliga vatten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar