Jag skrev igår ett par inlägg om Carl Bildts besök vid en minnesceremoni i Sarajevo för offren för belägringen av staden under början av 90-talet. Han vände då ryggen åt journalisten Florence Hartmann som ifrågasatte varför han var där.
Nu har Bildt gjort det som han inte vågade på plats i Sarajevo. Nämligen att gå i svaromål. Men i sin blogg på tryggt avstånd från sin kritiker. Där skriver han om hur väl mottagen han blev av folk på gatan, "med undantag av en fransk journalist". Han fortsätter:
"Men Florence Hartmann hade, som vanligt, starka synpunkter, om än med inte ovanligt slarv med fakta. Hon borde nog läsa mina böcker istället för att fara med osanningar".
Det framgår emellertid inte vilka dessa osanningar skulle vara. Inte heller framgår det om han därmed också ifrågasätter journalisten Ed Vulliamy - som vann ett Pulitzerpris för sin Bosnien-rapportering - som gav Hartmann stöd för hennes uppfattning.
Den som undrar vad folk som läst hans böcker tycker om Bildt och hans hantering av fakta kan med fördel läsa mitt förra inlägg om den här saken.
Bildt tar också i sitt blogginlägg upp att Hartmann "kommit på kant" med FN-tribunalen i Haag som utfärdat en arresteringsorder på henne. En order som den franska regeringen vägrat att verkställa.
Vad hon gjort sig skyldig till är att, som journalist och författare, offentliggöra - enligt Haagdomstolen - hemligt material om Milosevics och Serbiens vetskap om massakern i Srebrenica.
Dylikt rakryggat journalistiskt arbete kanske förefaller obegripligt för Carl Bildt. Han som, likt en sentida Chamberlain, istället valde eftergivenhet och undfallenhet för Milosevic och Mladic.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar