Europas muslimer diskrimineras – men hur är det i Sverige?

Amnesty International har nyligen publicerat en rapport, ”Choice and prejudice – Discrimination against muslims in Europe”. I den konstateras att muslimer diskrimineras på flera håll i Europa, inte minst på utbildningsområdet och i arbetslivet. Särskilt kritisk är organisationen mot länder som infört förbud mot ansiktstäckande slöjor och religiösa symboler i skolorna. Naturligt nog är det då framför allt kvinnor som drabbas av diskrimineringen och utestängning från utbildning och arbete.

I rapporten står att läsa:

”Women should be able to wear whatever they prefer. If they wish to express their religious, cultural or traditional background by freely choosing to wear specific forms of dress they should be able to do so. States can deny them this possibility, and thus restrict their rights to freedom of expression and to religion or belief, only in order to achieve a legitimate aim and provided that the measures put in place are proportionate and necessary to the aim sought. Assessing the legitimacy of any restriction always requires careful consideration on a case-by-case basis, with reference to demonstrable facts and not presumptions, speculation or stereotyping”.

Belgien, Frankrike, Schweiz, Spanien och Nederländerna får hårdast kritik för sin diskriminerande lagstiftning. Sverige nämns inte alls i det sammanhanget. Här har ännu inte islamofobin tillåtits få samma genomslag i lagstiftningen. 

DO uttalade, i samband med ett beslut i ett enskilt ärende 2010, att rätten att bära religiös klädsel är skyddad men ska ställas mot utbildningens krav och att ett generellt förbud strider mot diskrimineringslagen. Nuvarande DO fastslår också att det är viktigt att beslut inte tas ”slentrianmässigt och generellt” utan istället ”sakligt motiveras i den konkreta situationen”. Formuleringar som är snarlika Amnestys i det ovanstående citatet. För detta har de fått ta emot mycket stryk, inte minst från folkpartister.

När debatterna om slöjförbud varit som hetast har folkpartister alltid stigit fram som de främsta förbudsivrarna. Lotta Edholm har på sin blogg och i andra sammanhang uttryckt sin åsikt att skolor ska ha rätt att vägra kvinnor med heltäckande huvudduk att delta i undervisning. Under sommaren 2010 försökte Jan Björklund lansera ett förslag om ”slöjförbud” i skolor. Erik Ullenhag figurerade även där i lanserandet av ”reformen” inför pressen. Jan Björklund har återupptagit frågan för bara ett par månader sedan. Vårt mest uttalat liberala parti Folkpartiet är alltså det som ivrar mest (förutom SD förstås) för en utveckling som i Frankrike och de övriga europeiska länder som nämns i Amnesty-rapporten.

Det är ju synd att Amnestys princip är att inte kommentera det egna landet utan bara tala om vad som händer i andra länder. Deras röst skulle behövas för att lyfta fram vilka politiska strömningar som är i rörelse här. 

På svenska Amnestys hemsida kommenterar deras diskrimineringsexpert Marco Perolini rapporten så här:

”I många europeiska länder ökar åsikten att islam och muslimer är okej så länge de inte är allt för synliga. Den här attityden kan framkalla kränkningar mot mänskliga rättigheter och vi måste protestera mot den”.

 

Det känns viktigt att påminna om att dessa åsikter finns här också. Det räcker att vända blicken åt Rosenbad.