Hans lilla gröna: Hur var det i Hebron egentligen, Björklund?

måndag 2 april 2012

Hur var det i Hebron egentligen, Björklund?

Ja då sitter man här och skriver om Folkpartiet igen. Jag börjar nästan själv tycka att det kan bli lite enformigt. Men det råkar vara så väldigt mycket som är märkligt med vårt mest uttalat liberala parti. Deras hållning i Palestina-frågan är en av dessa gåtor.Folkpartiet agerar envist bromskloss för ett erkännande av Palestina men kan snart finna sig ganska ensamt om sin uppfattning.

Det är ett par månader sedan frågan om ett erkännande av Palestina var uppe till diskussion på allvar. Den röd-gröna oppositionen pressade regeringen om dess ohållbara passivitet, Centerpartiet deklarerade klart sitt stöd för erkännande av Palestina och ett antal folkpartistiska riksdagsledamöter gick ut med ett upproriskt upprop om sin avvikelse från den officiella partilinjen. Dessa har för övrigt även tidigare höjt sina röster i besvikelse över det egna partiets Palestina-politik.

Sedan åkte Jan Björklund till Israel och blev jagad av bosättare i Hebron. Därefter blev det märkligt tyst. Jag har inte lyckats hitta någon sorts rapport från Björklunds resa (i mitten av februari). Förhoppningsvis sitter han på sin kammare och tänker över det han fick uppleva på plats.

I en S-märkt motion inlämnad 29 mars kräver emellertid Urban Ahlin m.fl. socialdemokrater (Motion 2011/12:105) att Sverige agerar i EU för att markera mot den israeliska bosättningspolitiken i Palestina, att regeringen erkänner Palestina och röstar ja när frågan om ett upptagande i FN kommer upp i dess generalförsamling.

Under 2011 beslutade Israel att utöka utbyggnaden av folkrättsligt illegala bosättningar, inte minst i Östra Jerusalem. ”Le och annektera” är den israeliska taktiken sedan länge och så länge fredsförhandlingar förhalas blir Palestina alltmer israeliskt. Det är den utvecklingen som den svenska regeringens hållning spelar i händerna. Det är egentligen märkligt att Sverige sällar sig till en alltmer krympande minoritet länder som motsätter sig erkännandet av Palestina. Det börjar bli lite pinsamt också och de socialdemokratiska motionsförfattarna påpekar mycket riktigt att ”Sveriges anseende har skadats av att regeringen låtit Folkpartiet hålla i taktpinnen”.

Ett erkännande av Palestina skulle sätta internationell press på Israel att sätta sig vid förhandlingsbordet och gynna den demokratiprocess som Palestina genomgår i och med Hamas och Fatahs samlingsregerings förberedelse för parlaments- och presidentval. Det skulle påskynda en tvåstatslösning och ha en dämpande effekt på våldshandlingar på båda sidor.

Medan Jan Björklund funderar vidare på vad som hände där i Hebron egentligen blir bosättningarna på ockuperad mark fler och fler i strid med folkrättsliga principer. Ett litet stöd i tankearbetet kan han kanske få om han beger sig till Södra Teatern på Södermalm där utställningen ”Med kameran som vapen” pågår april månad ut. Filmer tagna av palestinier utrustade med kameror de fått av den israeliska människorättsorganisationen B´Tselem visar där hur livet kan te sig under den israeliska ockupationen.