Luxemburg; Tax-payers Junckyard

Gårdagens stora nyhet var väl avslöjandet av omfattningen av skatteflykten till Luxemburg. För de flesta lär det väl inte kommit som någon chock att storföretagen gömde skattepengar där men nu lär det alltså finnas dokument som bevisar detta. Omfattningen i sig har också överraskat de flesta. Det leder förstås till funderingar över hur stora skattesummor det här har handlat om för bland andra EU:s medlemsländer som i somras valde Luxemburgaren Jean-Claude Juncker till att leda EU-kommissionen. Som landets premiärminister 1995-2013 samt även finansminister 1989-2009 bör han ha lite svårt att förklara sig ovetande om vad som fått landet att växa ekonomiskt från ett litet land med döende industri till ett välmående rikemansland. Det är snarare så att det är väl känt att det är just under Junckers tid som finans- och premiärminister som Luxemburg har infört sina ”liberala” skatteregler och banksekretess.

Någon nyhet att företag har använt den förmånliga luxemburgska lagstiftningen är det alltså egentligen inte. BBC hävdade redan för ett par år sedan att de hade dokument som visade hur brittiska storföretag ägnat sig åt avancerad skatteplanering/flykt med Luxemburgs hjälp.

Men, som professorn i internationella relationer vid City University i London säger till the Guardian, kan vi nu gå från misstanke till bevis;

“Luxembourg is extremely secretive. I can’t underline [enough] how aggressive they are in denying that they are a tax haven. Now we have evidence. For the first time we have real evidence as opposed to supposition, as opposed to suspicions and so forth.”

Juncker själv har dragit sig undan ett planerat möte men sägs vara ”cool”, som hans talesperson uttrycker det till the Guardian. Han är ju känd för att strö kontroversiella citat omkring sig så med tanke på det sistnämnda kanske det här citatet kan vara lägligt att påminna om:

“Monetary policy is a serious issue. We should discuss this in secret, in the Eurogroup [...] I'm ready to be insulted as being insufficiently democratic, but I want to be serious [...] I am for secret, dark debates.” 

Finansministrar och andra EU-länders ledande politiker gör nu upprörda miner och kräver någon form av besked från Juncker om sitt eget ansvar och hur han kan försvara att hans lilleputtland orsakat övriga EU-länder biljoner euro i uteblivna skatteintäkter.

När han väl träder fram, för det lär han vara tvungen att göra, så lär vi knappast få höra några bekännelser, får man förmoda. Inte minst med tanke på ett annat av hans tidigare uttalanden;

"When it becomes serious, you have to lie."

Han har vanan inne när det gäller det sistnämnda. För vem tror att han var ärlig när han för ungefär tre år sedan talade om hårdare tag mot bank-bonusar?;

”I will continue to push for stricter rules concerning bank bonuses. After all, we can´t jump from the crisis to a normal daily schedule without tackling the origins of the crisis."

Om det tidigare har funnits en skattemoral bland allmänheten i EU-länderna så lär den ha slagit i botten nu. Hur det nu ska gå för EU-kommissionens ordförande att exempelvis få grekiska småföretagare att börja betala skatt övergår i alla fall mitt förstånd.

Det lär i alla fall bli svårt att övertyga EU-medborgarna om allvaret bakom de stora ord och utfästelser han gav ifrån sig inför EU-parlamentet vid omröstningen som gav honom posten som ordförande för EU-kommissionen 15 juli. Talet finns dokumenterat i en publikation betitlad ”A new start for Europé: My agenda for Jobs, Growth, Fairness and Democratic Change”. Ett axplock ur den kommer här;

“My number one priority and the connecting thread running through each and every proposal will be getting Europe growing again and getting people back to work. To do this, within the first three months of my mandate, I will present a Jobs, Growth and Investment Package to generate an extra EUR 300 billion in investment over the next three years."

Dessa EU-investeringar kanske skulle kunna finansieras av Luxemburg som en “pay-back” för uteblivna skatteinkomster?

Men det kanske mest magstarka citatet från talet har vi här;

“It is unacceptable to me that workers and retired people had to shoulder the burden of structural reform programmes, while ship owners and financial speculators became even richer. In the future we need a more democratically legitimate replacement for the Troika and thorough social impact assessments for any new support programmes."

Den rikedom för finansspekulanter han ondgör sig över har alltså han själv som ledare för Luxemburg bäddat väldigt mjukt för och det bör vara läge att i ljuset av det här skatteflyktsavslöjandet kräva besked av Juncker hur exakt han tänker sig framtidens mer demokratiskt legitima regim för att ta Grekland ur sin ekonomiska kris och hur han ska begränsa finansspekulationen.

Det är förstås de hederliga skattebetalarna som nu får svart på vitt att de lämnas alltmer ensamma med skattebördan i den ekonomiska krisens Europa. Vad ska övertyga dem om rättvisan och det demokratiskt legitima i detta? Det är en väldigt allvarlig fråga om skattemoral som the Guardian tog upp redan i somras, strax innan Juncker tillträdde sitt toppjobb i EU (troligen har de sniffat länge runt hans byxben). Richard Brooks, författare till boken The Great Tax Robbery, berättade då för Guardians Nick Cohen om Luxemburg;

”It benefits from the European Union´s free movement of capital, while Cayman Islands, say, cannot. More dangerously it inspires the Netherlands, Ireland and other EU states following beggar-thy-neighbour tax policies to join it in a race to the bottom.”

Artikelförfattare Cohen skrädde inte orden:

”If your services are being cut or taxes are going up, if you run a small business that cannot compete with Amazon or another large entity, the odds are that Jean-Claude Juncker´s Luxemburg has made your life harder.”

Patricia Hedelius på SvD Näringsliv fyller i när hon idag skriver så här;

”Uppläggen handlar enbart om att ta från de fattiga och ge till de redan rika. Att det sedan är lagligt är inget försvar [...] Ur ett samhällsperspektiv är det fascinerande, om än tragiskt, att bevittna hur vuxna tänkande människor kan försvara ett beteende som inte går att beskriva som något annat än skattesmitning. Vilket i sin tur avslöjar hur bolagen egentligen tänker runt socialt ansvar. Det är dags att syna bluffen.”

Som exempel tar hon upp IKEA:s (en av de stora skattesmitarna) skenhelighet när företaget bedyrar att de alltid haft inställningen att ”skapa ett bättre liv för de människor och samhällen som berörs av vår verksamhet”. 

Det blir alltså svårt för Jean-Claude Juncker att med någon större trovärdighet styra EU-kommissionens arbete med att få EU-medlemmarna att solidariskt ta itu med den ekonomiska krisens Europa. Det blir också svårt för storföretagen att med någon större trovärdighet hävda att de behöver förmånliga skattevillkor i de länder de verkar för att överleva. När vi nu vet med säkerhet var en stor del av vinsterna ändå hamnar. De ställer sig dessutom därmed utanför samhället och överlåter till små företag och vanliga inkomsttagare att bekosta den samhällsservice och infrastruktur som även de stora företagen är beroende av.  

Är det inte Internationalen jag hör på avstånd? ... eller är det möjligen högljudda missnöjesrop på utträde från EU? Kanske bådadera...?