onsdag 10 april 2013

Jodå Jasenko



Jasenko Selimovic reagerade tydligen starkt på att Jonas Hassen Khemiri i sitt omtalade öppna brev till Beatrice Ask antytt att det finns en utbredd rasism i Sverige. Många har kritiskt kommenterat Jasenkos svar (bland andra jag) men enligt honom själv har många hört av sig med gillanden också. Efter den inledande slagväxlingen gick Jasenko till sist ut med ”sista ordet” (?) i frågan som svar på Lawen Mohtadis artikel i Expressen. Ett ”sakligt” svar undertecknat med namnet och partibeteckningen. Först var han bara privatperson, sedan företrädare för sitt parti. Tydligen aldrig för regeringen? Hur som helst slår han där fast att det är ”problematiskt att påstå att Sverige är ett rasistiskt land och att vi alla är rasister”. 


Nej, Jasenko, alla svenskar är inte rasister. Men rasismen, eller främlingsfientligheten, eller främlingsrädslan, eller vilken rubricering du ni vill ge fenomenet, är betydligt mer utbredd än du säkert vill tro. Det var väl egentligen det Jonas Hassen Khemiri ville säga. 

Nu har nämligen en färsk forskningsrapport från ett forskarteam vid Lunds Universitet kvantifierat utbredningen på ett ganska åskådligt sätt. ”Erik” har 50 % större chans än ”Hassan” att bli kallad till jobbintervju. 5500 arbetsansökningar lämnades in via Arbetsförmedlingen. Meriter och kvalifikationer var exakt desamma, endast namnet skiljde ansökningarna åt. Men ”Erik” blev alltså kallad till intervju betydligt oftare än ”Hassan”. Forskarna hade hoppats att motbevisa den här uppfattningen (och därmed ge Jasenko lite rätt). Men kan alltså istället bekräfta den.
 

Det är alltså inte så enkelt som att byta brevpapper för att få det jobb man vill ha som du, Jasenko, lät antyda i ditt svar till Hassen Khemiri.

Du gillar ju inte vetenskapliga teorier på det här området så vad sägs då om lite empiri?




10 kommentarer:

  1. Kollektivistiska strukturteorier är ungefär lika ”vetenskapliga” som marxismen är. De är i grunden djup obehagliga och kan lika gärna användas för att t.ex. hävda att västvärlden är genomsyrat av ”judiska strukturer” eftersom judar som kollektiv, i förhållande till sin storlek, t.ex. har ett mycket större antal framgångsrika finansmän, vetenskapsmän, kulturpersonligheter etc. än andra folkgrupper. Man behöver inte någon forskningsgrupp från Lunds universitet för att t.ex. visa att det rent statiskt är mer sannolikt att någon som heter Rosenberg får ett nobelpris än vad det är att någon som tillhör en annan folkgrupp får det.

    Ungefär lika dumt som ovanstående är att hävda att den ”empiri” som hänvisas till skulle ge stöd för förekomsten av någon ”rasism”, det är ungefär som att hävda att den som föredrar äpplen framför apelsiner skulle ”se ner på”, ”ha fördomar mot” eller ”vara rädd för” apelsiner. Vad det handlar om är helt enkelt att människor har olika preferenser och gör ett urval baserat på dessa. När det gäller anställningar så vill det flesta företagare (men inte alla), i praktiken, anställa människor som ”är som de själva” och som delar samma bakgrund, kultur, sociala koder och referensramar som övriga i företaget. Detta gäller i minst lika hög grad ”Hassans närlivs” som ”Eriks däck och vulk”: Länk

    Det enda sätt att försöka komma till rätta med ”problemet” att människor, både infödda och invandrare, ur vissa politikers och proffstyckares synvinkel gör ”fel” val är helt enkelt att man inte tillåter dem att välja alls. I fallet med anställningar att vare sig Hassan eller Erik själva får välja vilka de skall anställa utan ”lämpliga” kandidater skall i stället bestämmas av någon myndighet. Ett sådant totalitärt samhälle är det dock få som vill ha eller skulle trivas i, kanske med undantag av maktfullkomliga politiker som anser att de skall ha oinskränkta befogenheter att bestämma över människors och företags vardag. De finns ju gott om människor, både till höger och vänster, som sjunger frihetens lov, men är lika snabba att vilja inskränka den så fort den inte leder till de resultat som de vill ha …

    SvaraRadera
  2. Kalla det strukturell rasism eller främlingsfientlighet eller främlingsrädsla eller vad du vill, exempelvis preferensskillnader. Grunden är väl att alla ska ha samma möjligheter? Eller är det då OK att sortera bort kvinnor eller män för att det andra könet föredras? Det vore, enligt min mening, ett steg tillbaka till 1800-talet. Om det var frihet är jag inte så säker på. En annan metod än totalitarism är annars exempelvis anonyma ansökningshandlingar. Sådana är i bruk hos vissa arbetsgivare även om det är ganska ovanligt.

    SvaraRadera
  3. Hej Hans,

    Poängen var att man absolut inte behöver känna någon rädsla för, fientlighet mot eller se ner på människor man väljer att inte ha i sin närhet eller umgås med. Jag hoppas verkligen inte du går runt och gör det!

    Att lagar och offentlig verksamhet inte får göra skillnad på medborgare baserat på kön, sexuell läggning, ursprung osv. utan mycket starka sakskäl är en sak. Men lika självklart är man i privatlivet och i privat finansierad verksamhet faktiskt har rätt att göra det om man så önskar. Vill t.ex. Gudrun enbart anställa kvinnor i sin privata verksamhet så måste hon självklart ha rätt att göra det, även om det finns mer meriterade män som sökande som inte får samma chans. Tycker man inte hon själv skall ha friheten att bestämma det så har man ju en totalitär samhällssyn där i princip allt skall vara underställt staten och de styrande politikernas intressen.

    Mvh
    Roger

    SvaraRadera
  4. Hej Roger,

    Nej lagen begränsas inte till offentlig verksamhet. Att arbetsgivare väljer att anställa dem som liknar en själv har ju varit grundproblemet som lagarna emanerar ifrån. Att män anställt män har ju länge varit känt exempelvis. Det är ju därför vi har lagarna som ska styra att inte olika möjligheter ska råda för landets medborgare oavsett kön, religion, etnisk tillhörighet etc. Dessa lagar bygger på internationella konventioner som Sverige undertecknat. Jag råkar dela den hållningen och tycker att staten gör rätt i att lägga sig i om brott mot lagen upptäcks. Det finns ju mängder av lagar där staten lägger sig i och jag anser att man kan vara för lagar utan att ha en totalitär samhällssyn. Men det står ju var och en fritt att förespråka anarki. Själv gör jag det inte.

    Mvh
    Hans

    SvaraRadera
  5. Hej igen Hans,

    Jag hävdade ju absolut inte att lagar generellt enbart skulle gälla för offentlig verksamhet, utan bara att rätten att i privatlivet och i privat driven verksamhet i mycket stor utsträckning göra skillnad på människor, baserat på vilka kriterier som helst, om man så önskar. Det är ju faktiskt inte upp till staten att t.ex. bestämma vilka som skall bjudas till en privat fest och här måste man få ”diskriminera” hur mycket man vill (inkluderat ”diskriminering” baserat på kön, religion, etnisk tillhörighet etc.) utan att man skall få besök av polisen!

    Sen är det ju fortfarande helt OK att i privatdriven verksamhet anställa vem man vill och jag känner inte till någon ”internationell konvention” som säger annorlunda. Det som är olagligt för en privat arbetsgivare är numer att rent ut t.ex. säga att ”vi vill inte ha kvinnor/män etc. här” även om så skulle vara fallet. Men privata arbetsgivare har ju faktiskt ingen skyldighet att ge alla samma möjlighet att få anställning och man kan inte eller överklaga deras beslut om man inte får ett jobb man anser att man är bäst lämpad för. Vill du ändra på denna ordning och i så fall hur?

    Mvh
    Roger

    SvaraRadera
  6. Jag kan försäkra dig att jag håller med dig om att vi båda och alla andra kan fortsätta bjuda in vilka vi vill till våra hem, fest eller ej. Däremot undrar jag om jag kanske missförstår dig avseende arbetslivet. Men om du verkligen menar att privata arbetsgivare kan göra lite som de vill så har du helt fel. Du tycks ju hålla med om att lagar ska följas och detta är vad Diskrimineringslagen (2008:567) säger om arbetslivet (2 kap,1 §):

    En arbetsgivare får inte diskriminera den som hos arbetsgivaren
    • 1. är arbetstagare,
    • 2. gör en förfrågan om eller söker arbete,
    • 3. söker eller fullgör praktik, eller
    • 4. står till förfogande för att utföra eller utför arbete som inhyrd eller inlånad arbetskraft.

    Lagen i sin helhet kan du bland annat hitta här.
    https://lagen.nu/2008:567

    Vad beträffar de internationella konventioner du inte känner till så avsåg jag i första hand FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna. De är ju inte juridiskt tvingande men ligger till grund för efterföljande lagar och konventioner. Den och några till hittar du här:
    http://www.manskligarattigheter.se/dm3/file_archive/060621/9649d2011fd4f5bb858acf1419189c67/konventionstexter_pdfversion.pdf

    Europakonventionen eller Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna tillkom just för att lagstadga FN:s konvention ovan. Sverige ratificerade den 1952 vilket är ett krav för att få vara med i Europarådet. Det var dock först 1994 som Sverige inkorporerade konventionen i svensk lag. Sedan dess finns den i svensk grundlag (RF). Själva konventionstexten har du här:

    http://www.echr.coe.int/NR/rdonlyres/1009F7DB-87E3-4056-8E17-8A8A41768BA7/0/SwedishSu%C3%A9dois.pdf


    Mvh
    Hans

    SvaraRadera
  7. Hej igen Hans,

    Jag menade bara att arbetsgivare har rätten att anställa vem de vill, men naturligtvis inte rätt att behandla anställda som de vill! Ser inte att denna rätt skulle inskränkas av de lagar och konventioner du hänvisar till. Det är ju knappast eller tal om någon kränkning av någons mänskliga rättigheter om man inte får ett sökt arbete hos en privat arbetsgivare.

    Vad en privat arbetsgivare inte får göra är att avvisa arbetssökande med explicit hänvisning till deras bakgrund, kön, sexuell läggning osv. Men däremot står det ju en privat arbetsgivare fritt att välja vem som helst av de som söker och det innebär att de, om de så önskar, faktiskt kan välja bort sökande baserat på bakgrund, kön, sexuell läggning osv. De är ju inte är tvungna att motivera sitt beslut, vare sig till de sökande eller till någon myndighet, och man kan inte överklaga deras beslut. Frågan är då om du tycker att detta är ett ”problem” och vad du i så fall vill göra åt det?

    (Rent allmänt är diskrimineringslagstiftning, även om syftet är gott, rent kontraproduktiv. Genom ett antal uppmärksammade fall framstår det som att de med invandrarbakgrund kan kräva att få bete och klä sig lite som de vill på arbetsplatsen med hänvisning till sin religiösa eller kulturella ”särart”. Det innebär att alla arbetssökande med invandrarbakgrund ses som potentiella problem.)

    Mvh
    Roger

    SvaraRadera
  8. Hej igen Roger,

    Det är lite svårt att förstå hur du nu menar. Lagen är ju ganska klar tycker jag. Å ena sidan menar du att arbetsgivare har "rätten att anställa vem de vill" men å andra sidan inte avvisa arbetssökande med "explicit hänvisning till bakgrund, kön, sexuell läggning etc".

    Självklart är det ovanligt att en arbetsgivare explicit uttrycker att beslutet att inte anställa någon har sin grund i diskriminering. Men det finns ju gott om exempel på fall där den har kunnat visas genom att jämföra meriter framför allt. Om du tittar på länken till diskrimineringslagen finns det hänvisningar till rättsfall. DO har också en drös med sådana att studera. Det är ju den myndighet som har tillsynsansvar för diskrimineringslagen.

    Om du anser det kontraproduktivt med diskrimineringslagstiftning så är det kanske egentligen det som gör att du tycker att arbetsgivare borde få anställa vilka de vill utan att någon ska kunna lägga sig i det. Riktigt så enkelt är det alltså inte även om det kan vara svårt att visa på diskriminering. Alltså sker det hela tiden utan att det blir några "fall" av det och hur utbrett det är var ju ungefär vad mitt inlägg handlade om när jag lyfte fram undersökningen från Lund.

    En artikel som jag rekommenderar varmt i sammanhanget är den här, skriven av Gellert Tamas, som här förklarar mycket insiktsfullt vad strukturell diskriminering innebär (och en del annat):

    http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/det-ar-dags-att-sluta-sjunga

    Mvh
    Hans

    SvaraRadera
  9. Hej igen Hans,

    Jag menar att man inte i platsannonser får ange att man bara t.ex. kommer att beakta kvinnliga eller manliga sökanden och man får eller inte säga, eller ens antyda, till en sökande att denne inte är aktuell för jobbet, eller inte fick jobbet, för att denne t.ex. hade fel kön. Lagstiftningen reglerar därmed mer vad man får SÄGA, inte vad man i praktiken får GÖRA. Mig veterligen finns inte ett enda fall där en privat arbetsgivares anställning har överprövats, jag hittar inget sådant rättsfall i den länk du gav och inte eller något sådant fall här: DO. Har du något exempel på där en privat arbetsgivare har åtalats för att ha anställt ”fel” person utan att explicit sagt något om att utebliven anställning beror på ”fel” kön, ursprung etc.?

    Jenny Morelli bemöter för övrigt Tamas artikel på ett utmärkt sätt: Vi ska visst sjunga, Gellert Tamas

    Mvh
    Roger

    SvaraRadera
  10. Hej Roger,

    Det är inte omöjligt att du har rätt i att det finns få domar där diskrimineringslagen kunnat användas utan att arbetsgivarsidan explicit verbalt brutit mot dess bokstav. Men jag förstår inte riktigt vad du menar att det skulle betyda?

    Som jag ser det kan det betyda flera saker. Dels är det ett känt faktum att det är oerhört svårt att få rätt i Arbetsdomstolen, AD. Oavsett vad saken gäller men i synnerhet när diskrimineringslagen åberopas. Det finns en kritik mot svenska domstolar generellt att dessa tolkar lagen alltför restriktivt. Det kan också betyda att DO är tämligen restriktiva med att driva fall till domstol. Däremot vet jag med säkerhet att det finns ett flertal fall där förlikning har uppnåtts och att de därför inte behövt gå till domstol. Det hade ju aldrig skett utan att lagen funnits.

    Slutligen kanske den här restriktiva bedömningen kan ses som en yttring av den strukturella diskriminering som du är skeptisk till. Men det antar jag att du inte håller med om.

    SvaraRadera