Debatten om
Omar Mustafa har pågått ganska länge nu och visar inga tecken på att dö ut.
Ibland kan det vara svårt att påminna sig hur det hela började, vad saken
egentligen gäller och vad det egentligen är som diskuteras.
Många
brösttoner har hörts (inom Socialdemokraterna inte minst) vilket har skruvat
upp tonläget. Mustafa har påklistrats epitet som antisemit, islamist, homofob
etc. Allt för att få honom att framstå som en ful fisk som smitit igenom ett
alltför stormaskigt nät ända in i S partistyre.
Debatten
lever vidare och har lämnat personen Omar Mustafa och börjat handla om islam
och muslimer i allmänhet. På ett sätt är det välgörande men samtidigt tydliggör
det något oroande. Jag får en gnagande känsla av att diskursen har ändrats och
förflyttat oss mot Sverigedemokraternas problembeskrivningar och
verklighetsbild. Frågor har rests som aldrig borde behöva ställas; Kan man vara
muslim och aktiv i Socialdemokraterna? Kan man vara religiös och aktiv i
Socialdemokraterna? Kan man vara muslim och politiskt aktiv alls? Därifrån
börjar avståndet bli kortare till frågan om man kan vara muslim i Sverige över
huvud taget? För muslimer är sannerligen inte religionsfriheten villkorslös
åtminstone.
SD måtte
mysa i sitt kansli när det blivit uppenbart att det finns en särskild måttstock
för muslimer. SvD Insikt hade igår en intressant djupgående artikel om frågans
religiösa och kulturella sprängkraft i Socialdemokratiska partiet. Ett exempel
där tydliggör detta med olika måttstockar. Metodistpastorn Pär Axel Sahlberg
har suttit 12 år i riksdagen för S och har aldrig behövt redogöra för sina
värderingar trots att hans kyrka förbjudit honom att viga homosexuella par. Den
ryggmärgsreaktion som utlöser hela ”guilt-by-association”-spåret bottnar
troligen i rädslan för islam. Sahlberg själv uttrycker det så här i
SvD-artikeln:
”Jag är lite rädd att det här inte handlar om
religion, utan om islam, och det bekymrar mig mycket.”
Jag delar
hans känsla och jag hoppas att fler börjar tänka i större banor. Vad händer om
vi börjar särskilja/avskilja/selektera för mycket? Är det inte precis så det
började i Tyskland på 1930-talet när judar successivt fick uppleva en alltmer
kränkande särbehandling? Jag var nyligen i Warszawa och promenerade runt i det
som en gång var det judiska ghettot och såg bland annat minnesmonumentet vid
”Umschlagplatz” där den slutliga transporten mot Treblinka påbörjades, den slutliga
selekteringen och avskiljandet.
Absurd
liknelse? Jag hoppas det, men det var nog inte många som på 1920-talet såg
framför sig att den nationalsocialistiska retoriken skulle övergå i den
vettlösa utrensningen av judar femton-tjugo år senare.
Kanske är det
mitt besök i Warszawa som förmörkat mina tankar? Jag ska hur som helst fundera
vidare över detta med ordens makt, eufemismernas försåtlighet och den diskursiva
verklighetens fysiska spårbildningar.
Visst kan man vara muslim men inte islamist.
SvaraRaderaDet är skillnaden.
Kritik av Islam måste få finnas. Likväl som alla tar för givet att man kan kritisera kristendomen. Men det allvarliga i den här affären är att på nytt kommer frågan upp om religiösa människor ska tillåtas göra sin röst hörd politiskt.
SvaraRaderaKyrksyster:
SvaraRaderaJag håller med dig helt om att kritik av olika religioner måste få finnas. Det finns ju också en uppsjö av sådan kritik, inte minst av islam. Det sistnämnda du säger är just det jag också ser som det mest problematiska, så jag håller med dig där också.
FV:
Jag har försökt föra diskussionen lite vidare än själva frågan om Omar Mustafa (OM). Det som är intressant dock är att notera att du och många andra redan börjat acceptera att han skulle vara någon sorts islamist. Det är ett epitet som är väldigt svävande men med klart negativa konnotationer. Det är faktiskt ungefär detta som är min huvudpoäng. När magkänslan får ta över blir fördömanden reflexmässiga och grundas på olika måttstockar. Detta har också gjort att hela diskussionen om OM har fått en glidning åt ett håll som gör mig bekymrad. Därav mitt inlägg.
Jag rekommenderar ett par texter från en person som har varit i högsta grad involverad i hela OM-processen eftersom hon, Anna Ardin, varit bland dem som förordat OM till partistyrelseposten. Hon skriver dels om varför det inte räcker att OM avsvurit sig alla de åsikter som belackarna tillskrivit honom.
http://annaardin.wordpress.com/2013/04/16/omar-har-valt-bort-islamismen-varfor-racker-det-inte/
Den andra texten visar på ett bra sätt ungefär den koppling som jag gör till 30-talets antisemitism. Hade inte läst denna text själv förut så jag är ganska glad att hitta någon som tänker som jag i den här frågan och gör samma koppling till 30-talets antisemitism (som ju var betydligt mer utbredd, även här i Sverige, än vi idag kanske vill erkänna). Hon har dock väldigt konkreta exempel från OM-debatten som det kan vara intressant att ta del av:
http://annaardin.wordpress.com/2013/04/16/judisk-infiltration/
När kommenterade ovan så tänkte jag inte ens på OM utan generellt.
SvaraRaderaJag tycker du skall vara försiktig att sätta åsikter på mig utan att jag har dom.
FV,
SvaraRaderaBer om ursäkt i så fall. Då missförstod jag dig. Trodde du åsyftade OM.
...kan det vara så att det politiska etablissemanget sakteligen börjar inse att majoriteten av den drygt halva miljonen muslimer i Sverige är i varierande grad socialkonservativa, och inte överdrivet förtjusta i förändring över huvudtaget, såvida det inte direkt gagnar det muslimska parallellsamhälle som tagit form bredvid mainstreamsverige. Detta parallellsamhälle är inte direkt "farligt" som SD påstår, och vidare är icke heller den generella svenske muslimen “farlig”, -men som kollektiv är det ganska slutet, extremt snarstucket, och rätt navelskådande.
SvaraRaderaJag tror knappast att detta är som vissa menar; en del av en “infiltrationsstrategi”, utan snarare en manifestation av det enda som det muslimska kollektivet ser som intressant i att ha politisk makt; kunna ställa krav på anpassning, eller ytterligare isolera det som Omar Mustafa kallar för det muslimska civilsamhället från omgivningen.
Så för att svara på din fråga; "kan man vara muslim i Sverige?" så är svaret "ja", och lägg till att du även får ta ut de politiska svängarna rejält, såvida inte du trampar på ömmare tår, vilket Omar var klumpig nog att göra (alltid lika komiskt att se på när invandrargrupp börjar kivas med annan invandrargrupp om plats vid köttgrytan och strålkastarljus, den judiska/proisraeliska gruppen är också stark, och kommer inte att backa utan strid).
Således handlar det inte alls om att göra den muslimska gruppen till paria eller annat; de har tvärtom fått åtnjuta att bli strukna medhårs, då dess växande antal gör dem till lovande röstfiskevatten. Det VU och socialdemokratin inte gjort när det gjort detta, är konsekvenserna detta får när man inte kollar upp vad de egentligen säger och tycker (inget som...säg aftonbladets kultur & debattsidor skulle finna...vad skall vi säga...godtagbart).
Fast å andra sidan kan vi säkerligen hitta minst lika kompromenterande händelser/uttalanden/engagemang; vad gjorde vänsterpartist X i maoistgrupp Y innan denne blev riksdagsman? Men det är klart, nomenklaturan kommer alltid undan med köttgryta i tryggt behåll...
//Pingvin
Unknown,
SvaraRaderaDet är alltid lite irriterande att prata med en "okänd". Vet inte varför så många kommentatorer använder dessa dolda identiteter. Varför denna slutenhet, apropå detta? Att tala om det muslimska kollektivet är väl en av de misstag som ofta görs. Några individer kan tydligen inte urskiljas. Nalin Pekgül gör sig till talesperson för ett sådant kollektiv och andra, liksom du, pekar ut ett sådant kollektiv som vore det alltigenom homogent. Ditt påstående att detta tänkta kollektiv skulle vara suget på politisk makt "för att kunna ställa krav på anpassning" är f.ö. ett vanligt påstående hos SD som du ändå tycks vilja distansera dig ifrån. I just fallet med OM tycker jag nog det förefaller som om det svenska politiska maktrummet är kanske just precis "ganska slutet, extremt snarstucket och rätt navelskådande".
Hoppsan. Anonymitetensfunktionen var på, måste ha aktiverat den av misstag.
RaderaMed all möjlig vänlighet; det känns som att du inte läste mitt inlägg.
Jag skuldsätter inte muslimer. Jag skuldsätter dock islamism. När jag talar om "det muslimska kollektivet" så syftar jag just på de organisationer som organiserar dessa till en politisk kraft. Exempelvis Sveriges Muslimska Förbund, där dess ordförande, nötet Mahmoud Aldebe offentligt förfäktade separat sociallagstiftning för muslimer, lagstadgad makt för imamer i äktenskapsfrågor, samt ökade offentliga ansträngningar för att skapa separata strukturer för muslimer generellt (men framförallt i skolan). De blev tillslut även för omöjliga för Sveriges Muslimska Råd, så de sparkade ut dem. Dessa (SMR) är förövrigt en annan skön samling lirare. De är med all sannorlikhet kopplade till Muslimska Brödraskapet (du vet, de som bla. vill göra om länder där man verkar till teokratier och spränger bomber om man vägrar. Andra favoritaktiviteter för brödraskapet är att spöa upp rivaliserande politiker och brandbomba liberaler.
SMR har genom åren lyckats kapa åt sig delar av fd. Broderskapsrörelsen, och genom det fått en lucka in i den högre delarna av socialdemokraterna. SMR leds av konvertiten Helena Benaouda, som är nära släkt med Munir Awad, som just nu skakar galler i Danmark för att ha planerat att skjuta ner hela Jyllands-Postens redaktion med automatvapen, och annat smått och gott...jag har aldrig hört henne så nervös när hon försökte förklara att hon "inget visste" för dagens eko. Nänä. Hon låter banne mig värre än ett maffia-vittne när islamism tas upp; "nä, jag ser inget, hör inget och minns inget"...visst visst....
Således. Jag anklagar ingen muslim. jag anklagar dock svensk islams kollektiva väsen, som finns och är växande, och dess ideologiska grund. Jag kvarstår vid min slutsats att dessa ideologiska grunder ämnar till att antingen kräva anpassning så att det går att utöva denna konservativa islam utan att någon kan protestera, alternativt föröka isolera det islamska kollektivet från omvärden. Detta är i mina ögon just "ganska slutet, extremt snarstucket och rätt navelskådande". Vad SD har med detta att göra förstår jag icke. SD hävdar (in effect) att alla muslimer i princip per automatik är onda. Jag hävdar att muslimer generellt är som alla andra och försöker överleva i denna komposthög som kallas Sverige, men jag hävdar vidare att de nuvarande politiska och idémässiga representationerna (ex. SMR) för dessa människor inte är kompatibla med ett sekulärt, modernt samhälle. Det blir mer obehagligt när en av dessa dyker upp i VU (även om han gör en läpparnas avbön), visst han fick foten, men ändå. Mehmet Kaplan har minglat med brödraskapet, även så Abirizak "kaffekvarnen" Waberi.
Jag vägrar att anpassa mig. Ingen, varken kristen, buddhist, muslim eller vad som helst kan tvinga mig till något. Vi bor nämligen i ett sekulärt land. Än så länge.
I ett sekulärt land får man ha vilken tro man vill. Men inte tvinga på den på andra. Islamism strävar efter det.
Pingvin,
SvaraRaderaJo, jag läste ditt inlägg under identiteten "Anonymous" och nu det senaste under den mer öppna (?) identiteten Pingvin. Jag förstår bara inte riktigt vart du vill komma?
Du talar omväxlande om "det muslimska kollektivet" som sedan likställs med organisationer som organiserar dessa, islamism (utan att avgränsa vad som menas) eller "svensk islams kollektiva väsen". Men du skuldsätter inte muslimer, säger du. Tja, sedan räknas en del namngivna muslimer upp som "nötet" Mahmoud Aldebe m.fl.
Du tror inte på någon "infiltrationsstrategi" men ändå på en idé om att "det muslimska kollektivet" vill få politisk makt för att kunna "ställa krav på anpassning" och/eller "isolera det muslimska civilsamhället från omgivningen".
Det finns muslimer som önskar detta men det du till sist gör är att bunta ihop alla till just ett kollektiv som på grundval av detta på något vis skuldbeläggs eller kopplas ihop med åsikter de inte delar. Att du nämner just Mehmet Kaplans eventuella "minglande" med brödraskapet är ganska signifikativt för det resonemanget. Jag känner honom rätt väl och vet precis vilka resonemang han för och det är definitivt inga idéer om isolation av det muslimska civilsamhället eller någon sorts anpassning av de sekulära svenskarna. Han är för övrigt från Turkiet som blev sekulariserat långt innan Sverige. Dessutom tror jag han "minglar" med en mängd personer i olika sammanhang. Vilket ju inte behöver betyda att dessa personers åsikter därmed förs över till honom. Men det är väl just detta resonemang som användes mot OM också.
Vad har då slutligen SD med detta att göra. Jo, jag jämförde ditt resonemang med deras och menar att du knappast kan hävda att det är väsensskilt från exempelvis Jimmie Åkessons uttalande att; "Det jag diskuterar är det svenska samhällets anpassning till muslimska krav - inte huruvida muslimer är lika mycket värda" (I morgonsoffa Gomorron Sverige 2009) eller ur partiets principprogram: "Islam och i synnerhet dess starka politiska och fundamentalistiska gren är enligt Sverigedemokraternas uppfattning den religiösa åskådning som visat sig ha svårast att harmoniskt samexistera med den svenska och västerländska kulturen".
Däremot vill ju inte SD ha ett sekulärt land, så på den punkten skiljer ni er åt åtminstone.
Igen...
RaderaDet jag försöker göra är att förklara vad det är som saknas när man skall diskutera saker som händelsen med OM och liknande. Det som saknas är en konstruktiv och ärlig debatt om huruvida vissa religiösa grupper (just nu debatterar vi islamism, det kan vara scientologer, fanatiska kristna eller vilka som helst) försöker använda sig av politiska kontakter, det debattmässiga läget samt media för att driva sin agenda. En agenda, som inte leder till överdrivet trevliga följder (som jag pekat ut tidigare).
Detta är just islamism; att skapa ett samhälle (eller, om det inte går, isolerade strukturer) som bygger på Koranens instruktioner rörandes samhällsbygge. Detta skiljer sig från islam, som är en Abrahamitisk religion som alla andra.
Jag kanske inte var tydlig nog med hur jag skiljer på enskilda muslimer och den organiserade, i betydligt högre grad mer radikala islam som OM tillhör. Jag skuldbelägger inte individer, jag skuldbelägger organisationer med klara agendor. Av Sveriges 500.000 muslimer är bara en bråkdel en del av dessa. Dessa har dock inte en lucka in till toppolitiken som de radikala, organiserade uppenbarligen har. Det är denna lucka kan bli ett potentiellt problem.
Vad jag dock vill illustrera med exempelvis herr Mahmoud Aldebe är att denne demonstrerar det jag vill komma åt i den här situationen; en vilja att skapa en parallell struktur av muslimer, för muslimer, en struktur där det enforcerar deras (i.e de konservativa) syn på i detta fall sociallagstiftning. Tror du mig inte är det bara leta upp hans brev på internet och läsa igenom det. Jag tror knappast att exempelvis statsfeminismen skulle tyst godta följderna av ett sådant fribrev...och detta kommer med all sannorlikhet bli ett sluttande plan. Vad blir nästa krav? Undantag från räntebetalningar? Autonomi till områden med muslimsk majoritet? Undantag från svensk lag som inte passar med någon förbannad koranvers?
-Väljer man för övrigt att just göra detta i ett öppet brev till den svenska politiken och sen bli förvånad över att man blir utbuad (och förlora nästan sitt statsbidrag som lax på det moset), då är man ett nöt. Waberi är likaså en representant för detta etablissemang som jag försöker belysa, och står även för liknande idéer. Det är såldes skillnad på Waberi och Aldebe och de muslimer man springer på i tunnelbanan. SD gör just det tankefelet. Det gör inte jag, vilket jag tycker att jag klarlagt;
SD -> Alla muslimer är potentiella islamister.
Jag -> De organisationer som organiserar islam i Sverige till en politisk kraft har drag av islamism. Detta kan bli ett problem. Vi måste våga prata om detta.
Vad det gäller Kaplan så tycker jag, oavsett om denne är sekulär eller ej, att det i alla fall är direkt olämpligt att mingla med muslimska brödraskapet. Det är lika olämpligt som att som vänsterpartist mingla med FARC representanter eller om du skulle mingla med ELF.
Jag tycker att det är lite irriterande att du försöker koppla ihop mig med SD hela tiden. Faktum är att jag inte har nämnt SD´s viktigaste politiska variabel; "kultur" en enda gång. Vad jag säger är ju diametralt motsatt med vad SD driver.
Fy fan när Sverige blir muslimskt där dem ska låta männen få slå sina kvinnor och skit, största andledningen till varför man inte vill skaffa några egna barn, man får ju hoppas på att man hinner dö innan det kommer, det gör inte min barn eller barn, vilket gör att man avstår, fortsätter som det är nu så lär väl islam äga sverige inom en 20 års period. Inget illa menad om människor som kommer därifrån men man är mest orolig att våra barnbarn lär väl bli misshandlad utan jämlikhet mellan könen som lär försvinna när islam tar över sverige.
SvaraRadera