UKRAINSKA PARLAMENTSVALET – del 4 Partierna – de nya på väg in!

Tidigare inlägg i serien om ukrainska parlamentsvalet:

del 1 Introduktion

del 2 Partierna – de gamla på väg ut?

del 3 Partierna – gamla partier i ny skepnad

I det första inlägget i denna serie gick jag igenom en del grundläggande fakta om det ukrainska parlamentsvalet. Ett av dessa som är värt att påminna om är att valet genomförs med ett blandat system där hälften av mandaten fördelas proportionerligt bland partiers kandidater med en spärr på 5 % att komma förbi för att få vara med och dela på dessa mandat. Den andra hälften av 450 platser fördelas genom enmansvaldistrikt där vinnaren av flest röster får platsen. Härigenom kan oberoende kandidater och kandidater från mindre partier få en stol i parlamentet, eller också fyller de större partierna på med ytterligare folk genom att vinna dessa mandat.

I tidigare inlägg har jag presenterat de gamla partierna och ansiktena. Här är det dags för de nya. Det handlar då i huvudsak om två partier som lär vinna platser den proportionerliga delen av mandatfördelningen. Dels presidentens parti Folkets Tjänare och dessutom rock-stjärnan Svjatoslav Vakartjuks nya parti Holos/Voice. De skulle till och med tillsammans kunna vinna en majoritet som opinionsläget ser ut just nu så det finna all anledning att hålla reda på dessa två för den som intresserar sig för hur den framtida ukrainska politiken kommer att utvecklas.

Bild: Hans Wåhlberg. Euromajdan har lämnat en lång skugga efter sig i Ukraina. Det sittande parlamentets sammansättning präglas starkt av händelserna 2014. Årets val kan innebära en viss rekyl åt andra hållet som det nu ser ut.

Folkets Tjänare

Mest uppmärksamhet riktas annars förstås mot den nye presidentens parti, Folkets Tjänare eller Слуга народу (Sluha Narodu) som det heter på ukrainska. Partiets förstanamn är Dmytro Razumkov som tidigare varit talesman för Zelenskij under presidentvalskampanjen. Partiet gör annars en stor sak av att bara ha kandidater på sin lista som INTE har mycket politisk erfarenhet och som framför allt inte suttit i parlamentet förut, mestadels hämtade bland partiets kader av aktivister och experter samt vänner till presidenten och oligarken Ihor Kolomoisky. Korruptionen inom parlamentsväggarna är ett stort problem som Zelenskij under presidentkampanjen gjort till en av de högst listade punkterna att åtgärda. Ett sätt är alltså att välja in färska ledamöter. Ungefär samma taktik hade Självhjälp/Samopomitj i förra valet med lite blandad framgång. En del kandidater ses som tämligen kontroversiella. Förutom de som kan knytas till oligarken Kolomoisky finns också bloggaren Maksym Buzjanskij som är motståndare till Euromajdan och har en nostalgisk syn på Sovjetunionen. Rykten har också spridits att partiet skulle ha sålt valbara platser för uppemot två miljoner USD men detta avfärdas helt av partiets talespersoner.

Folkets Tjänare får i de olika opinionsinstitutens mätningar mellan 40-50 % av rösterna. Det ser alltså i nuläget ut att kunna bli den stabila parlamentariska plattform presidenten önskar sig och kanske till och med egen majoritet. Lite sagt med varning för att hälften av ledamöterna väljs in genom enmansvalkretsar. Det handlar alltså delvis också hur partiets kandidater lyckas i dessa distrikt om de ens ställer upp i samtliga vilket inte är givet som helt färskt parti med helt färska kandidater. Distrikten i Kiev-regionen och västra Ukraina vinns ofta av västvänliga kandidater och enligt Brian Mefford som skriver för Atlantic Council kan partiet dra fördelar av den stora mängden sådana, framför allt från partier som Voice/Holos, Europeisk Solidaritet, Civil Position och Samopomitj/Självhjälp, vilket öppnar för inbrytningar av kandidater från Folkets Tjänare.

Partiprogrammet innehåller sexton idéer för att göra Ukraina till ett ”fritt, oberoende, och framgångsrikt drömland”. Ett program som de möjligen måste kompromissa om med andra partier om de inte vinner egen majoritet. I en intervju i Ukrainska Pravda säger partiets stabschef Alexander Kornienko att en eventuell regeringskoalition knappast kommer att ingår med några av de ”gamla politiska krafterna”. Snarare ser de sig öppna för samarbete med Svjatoslav Vakartjuks Voice vars politik till stora delar, enligt Kornienko, stämmer överens med det egna partiets.

"Vi ser dem inte som konkurrenter eftersom de står för samma värderingar”, hävdar Kornienko, och utnämner istället Oppositionsplattformen För Livet som den främsta konkurrenten, åtminstone i östra Ukraina. Kornienko nämner också Styrka & Ära (se nedan) som en möjlig koalitionspartner.

Voice/Holos (en svensk översättning skulle närmast bli Röst men har ännu ej sett detta användas och håller mig därför till engelskan Voice eller ukrainskans Holos)

Partiet är formellt sett en återupplivning av partiet Initiativ-plattformen som ställde upp i lokalval 2015. Partiet leds av Svjatoslav Vakartjuk, omåttligt populär musiker och sångare i bandet Okean Elzy. Han har länge varit en ledande kulturpersonlighet i Ukraina och nämndes länge som en tänkbar presidentkandidat men valde att inte ställa upp, för att istället satsa på parlamentsvalen (Se min beskrivning i denna blogg).

Han grundade sitt parti Holos/Voice så sent som i maj och de tycks ligga i samma missnöjesfåra som presidentens Folkets Tjänare och marknadsför sig och sitt parti som radikalt annorlunda än de etablerade politikerna och partierna, lovar hårda tag mot korruptionen och att höja den låga levnadsstandarden för folket. Partiet har också tillkännagivit att inga sittande ledamöter kommer finnas på deras lista. Däremot kommer några sådana ställa upp i enmansvalkretsar.

 Vakartjuk gjorde officiellt entré i politiken så sent som 16 maj i år och första partikongressen hölls den 8 juni 2019. Så detta är ett ytterligt färskt parti som kanske hellre hade sett att valet hölls i oktober som planerat, men som ändå uppenbarligen lyckats locka tillräckligt med väljare att det kan räcka till att komma förbi femprocentsspärren.

Partiet sägs ha sin viktigaste bas i Lviv i västra Ukraina och de har flera kandidater på sin lista som tillhört partiet Ukrainian Galician Party (UGP) som förstås har sin bas i Galizien som ligger i västra Ukraina. Trots detta, eller möjligen just därför, tycks en strategi vara att locka väljare i de östra regionerna. Till Reuters har Vakartjuk sagt att om Ukraina lyckas vända de ekonomiska siffrorna uppåt kan detta övertyga folk i Donbass och Krim att vilja tillhöra Ukraina. ”De ser korruption, de ser brist på rättvisa. Om detta ändras blir det mycket enklare för oss att vinna hjärtan och hjärnor bland dessa människor”, säger han vidare, och på den politiska turné han nu genomför lär han i skrivande stund vara i Kharkiv som gränsar till Donbass.

Det tycks i Ukraina finnas en ärlig längtan till enande och försoning och såväl Zelenskij som Vakartjuk har gett ifrån sig uttalanden som leder i den riktningen. Även detta kan ses som ett tecken på en öppning för en framtida koalition mellan deras partier om valet går deras väg.

Voice ses annars av en del som ”ett Folkets Tjänare för västra Ukraina”. Det står rent politiskt mer till höger och i närheten av Porosjenkos Europeisk Solidaritet än vad Zelenskijs parti gör. Enligt Porosjenko själv har utnämnt just Voice till sitt partis huvudmotståndare i valet och enligt många bedömare tar Voice främst sina väljare från Porosjenkos parti och i vart fall i betydlig högre grad än från Zelenskijs. Vilket i sin tur på ett vis också talar för att Voice och Folkets Tjänare tillsammans kan säkra en majoritet av parlamentsmandaten. Helt öppet har Voice annars koordinerat kandidater till enmansvaldistrikten med partiet Självhjälp/Samopomitj. En samordning som inte har klarat sig utan en del gnissel och yttre kritik där en del menar att Samopomitjs partiledare Andriy Sadoviy fått för mycket inflytande på utvecklandet av Vakartjuks nyfödda partiskapelse.

Partiets toppkandidater är just nu ute på en turné till 300 ställen runt landet för att samla support främst hos unga människor som kan tänkas attraheras av Vakartjuks popularitet som rockstjärna och partiets avslappnade och ungdomliga image. Rockbandet Okean Elzy hjälper förstås till och ger en mängd gratiskonserter i anslutning till partiturnén vilket också har varit föremål för kritik eftersom gåvor i samband med val är ett av korruptionens ansikten i Ukraina och något som Voice säger sig vara emot.

Kampanjen kan troligen bära ända in i parlamentet i vart fall. Enligt opinionsmätningar har de i dagsläget stöd av omkring 8 % av väljarna. För bara ett par veckor sedan låg siffran kring 5-6 % men har sedan dess stigit stadigt så det är inte omöjligt att det blir över 10 % för rockidolens parti i valet.

Orosmoln finns emellertid i luften i form av inre stridigheter och av rykten om band med affärsintressen och den tidigare regeringen, trots retoriken om att bryta med alla gamla politiker och att bekämpa oligarkin och korruptionen. Det går rykten om kopplingar till exempelvis affärsmannen/oligarken Viktor Pintjuk samt den numera ständigt omsusade George Soros. Men det är alltid svårt i valtider i Ukraina att avgöra vad som har substans och vad som är rena ”fake news” avsedda att skada kandidater och partier.

Strength & Honor/Styrka & Ära

Ett högerparti som i förra valet inte ens nådde upp till 1 procent av rösterna men som inför årets val nämns som en tänkbar uppstickare som tar röster från Europeisk Solidaritet, Självhjälp och Folkfronten vilket enligt opinionsmätningarna i nuläget visar på en support från omkring 4 % av väljarna. De hoppas emellertid mest på en koalition med Folkets Tjänare och Voice trots att de till skillnad från dessa partier satsat på erfaret partifolk. Det är alltså inget nytt parti och dess kandidater tillhör till största del ett gammalt garde men har till skillnad från de flesta andra etablerade partier fått vind i seglen. Partiprogrammet betonar kamp mot oligarkin och korruptionen och vänder sig också i hög grad till en medelklass i övre medelåldern.

Partiet leds av Igor Smesjko som tidigare varit chef för säkerhetstjänsten SBU och rådgivare åt Petro Porosjenko. Smesjko ställde upp i presidentvalet och fick hela 6 % av rösterna genom att driva en kampanj nästan uteslutande med hjälp av internet och Youtube-inlägg. Han har också starkt stöd av den populäre journalisten Dmytro Gordon som blivit kampanjgeneral för Styrka & Ära och som aviserat en liknande valkampanjstrategi i parlamentsvalet, vilket kanske är del av förklaringen till opinionsframgångarna hittills.

Andra nya partier av intresse men som troligen inte når över spärren

The Ukrainian Strategy Party (har ännu inte sett någon vedertagen svensk översättning men bör väl bli Ukrainska Strategipartiet)

Detta är en ny skapelse på initiativ av den ukrainske premiärministern Volodymyr Groysman. Den 7 juni i år introducerade han sina ledande kandidater som i stort sett består av regeringskollegor och parlamentariker, som justitieministern Pavlo Petrenko, utbildningsministern Lili Hryvnevitj och kulturministern Yevhen Nysjtjuk.

I opinionsmätningar har partiet legat kring 2-3 % av rösterna och det är tveksamt om det når över femprocentsspärren. Tiden är knapp innan valet och även om Groysman kan peka på sin egen och övriga kandidaters statsmannaerfarenhet så är just detta i dagsläget meriter som kan tynga ned snarare än hjälpa partiet till framgång. Men han räknar tydligen med att väljarna ska nöja sig med att dessa erfarna politiker förstår vad landet behöver och är kapabla att ordna det. En omedelbar invändning som säkerligen infinner sig hos många är då varför han och hans kollegor inte redan lyckats vända utvecklingen efter åratal i regering och parlament.

”Vår strategi är ett mäktigt Ukraina och välbeställda medborgare”, som Groysman deklarerade i ett tv-framträdande nyligen, låter dessutom som en mycket vag slogan för Strategipartiet. Den tydligaste trenden i ukrainsk politik just nu är att folk vill ha något nytt och nya ansikten. Då duger troligen inte det regeringsfolk som just fått kicken av president Zelenskij (som ville avsätta regeringen men inte fick parlamentariskt stöd för detta) och gamla utnötta slogans utan konkret innehåll.

Movement of New Forces (Рух нових сил, Rukh Novykh Syl)

En kreation av den förre georgiske presidenten Mikhail Saakasjvili. Den 11 november 2016 offentliggjorde han bildandet av sitt nya parti, strax efter att han avgått som guvernör för Odessa. Enlig egen utsago i protest mot att president Porosjenko inte genomfört tillräckliga reformer för att komma till rätta med korruptionen i Odessa och övriga landet.

Det kan alltså sägas vara en skapelse som sprungit ur den djupa konflikten mellan president Porosjenko och Saakasjvili. En konflikt med många turer och ibland närmast farsartade krumbukter. Saakasjvili fråntogs hur som helst den 26 juli 2017 av Porosjenko det ukrainska medborgarskap som han fick ur samma hand 29 maj 2015.

Saakasjvili överklagade Porosjenkos beslut, tvingades utomlands ett antal veckor men återvände med buller och bång den 10 september 2017 och togs emot vid gränsen av bland andra Julia Tymosjenko. Saakasjvili bet sig fast i landet, vilt sprattlande för sitt politiska liv i Ukraina, vilket jag bevittnade i Kiev i december 2017 då han ledde en stor demonstration som krävde president Porosjenkos avgång.

Bild: Hans Wåhlberg. Någonstans bakom billyktorna går han, Saakasjvili. Inte långt senare fick han fly landet för att alldeles nyligen komma tillbaka igen med hopp om en politisk framtid i Ukraina och med förnyat pass tack vare president Zelenskij.

Sagan om Saakasjvili fick sitt sorglustiga slut (trodde man) i Kiev i februari 2018 då han brottades ned på ett restauranggolv och utvisades från landet under scener som kunde varit hämtade från någon gammal bröderna Marx-film.

Helt slut tog det i och för sig inte. Saakasjvili flydde till Amsterdam och enligt uppgift vistas han också i USA långa stunder och från sin exiltillvaro sänder live på facebook och gör vad han kan för att visa sig aktiv och betydelsefull eller användbar för någon i den ukrainska politiken. Tymosjenko tycks ha tröttnat men partiet Rukh/Movement of New Forces lever trots allt kvar och leds numera i Ukraina av georgiern David Sakvarelidze som varit biträdande riksåklagare i Georgien men tagit samma väg ur landet som Saakasjvili, fått ukrainskt medborgarskap och en post som Ukrainas biträdande riksåklagare. Ett uppdrag han fick sparken ifrån i mars 2016 efter bara drygt ett år vid ämbetet.

Den här georgiska duon ska nu alltså försöka sig på att locka väljare och ta sig in i det ukrainska parlamentet med hjälp av en Zelenskij-vänlig strategi tycks det. Saakasjvili återvände till Ukraina i maj efter att ha fått tillbaka sitt ukrainska medborgarskap av den nyvalde presidenten Zelenskij. Saakasjvili hävdade då att han inte hade några politiska ambitioner i Ukraina men i juni gick duon Saakasjvili/Sakvarelidze ut och offentliggjorde sitt stöd för ”den nya våg” som Zelenskij och hans team framkallat.

Ungefär samtidigt registrerade sig partiet för deltagande i parlamentsvalet men fick strax avslag av ukrainska valkommissionen CEC vilket dock snart ändrades genom ett domstolsbeslut.

Enligt vissa uppgifter ska partiet ha uppvaktats av Kievs borgmästare Vitalij Klitsjko med erbjudande om att förena sig med hans parti UDAR, vilket skulle ha avböjts av Rukh/Movement of New Forces.

Frågan är om den här historien lär locka så många väljare att hoppas på den georgiska duon och deras kamrater som blivande parlamentariker.

Vad tror ni själva?

Oberoende kandidater

Bli heller inte förvånad om oberoende eller parti-lösa kandidater vinner väg till parlamentet genom att ställa upp till val i enmansvalkretsar. Exempelvis mrs Universe 2018 Julia Gersjun som också arbetat för UNICEF, har två högre utbildningar och ställer upp i ett av staden Dnipros valdistrikt.

Förutom skönhetsdrottningar är det också flera artister som nu följer president Zelenskij i fotspåren och satsar på en politisk karriär. En del av dem sugs upp i de större partiapparaterna och kandiderar för dem men några är helt oberoende eller representerar små partier.

De s.k. oberoende kandidaterna är inte sällan beroende av en sponsrande oligark som genom sin bulvan får en fot i parlamentet som bevakar och driver dennes intressen. Men det kan också vara personer som företräder organisationer eller små partier utan chans att vinna mandat genom att nå över spärren på 5 %.

Det är också remarkabelt att flera av de allra mest högerextrema ofta får sina parlamentsplatser genom att kandidera i enmansvaldistrikt och lyckas vinna. Trots att deras respektive partier i de proportionerliga valen knappt kommer över en procent av rösterna. I nästa inlägg tittar jag lite närmare på ledamöter av den här arten i det nu sittande parlamentet. 

Klonade kandidater

Till detta kan också läggas ett ökat antal s.k. ”klonade” kandidater som endast lanseras för att orsaka missförstånd bland väljarna och ta röster från ”riktiga” kandidater med liknande namn.

Detta har länge varit vanligt i ukrainska val men har tydligen blivit alldeles särskilt vanligt under den här valkampanjen.

Enligt en artikel från nyhetskanalen/sajten 112 är ett nytt grepp att lansera kandidater till enmansvaldistrikt och ange att de ”servant of the people charity foundation” eller ”servant of the people state/non-profit organization”. Detta för att leda folk att tro att kandidaten representerar presidenten Zelenskijs parti som ju heter just ”Servant of the People”.