 |
| Egen bild. Demonstration med krav på Porosjenkos avgång vid Kresjtjatyk 3 december 2017 |
Jag är just hemkommen från en weekend i Kiev. Söndagen
tänkte jag ägna åt en Walking Tour men guiden dök aldrig upp. Det gjorde
däremot en stor samling poliser. Förklaringen fick jag i handen, i form av en
flyer utdelad av en av mängder med aktivister kring Majdan. Den förkunnade att
en stor demonstration skulle avgå 12.00 från Volodymyrskagatan vid det
rödmålade Universitetet. Uppskattningsvis 4-5000 personer samlades och
marscherade genom staden, först i en sväng mot presidentpalatset eller
parlamentet (hängde inte med så långt) men senare ned till ena änden av stora
huvudgatan Kresjtjatyk där en scen förts upp varifrån artister underhöll och
olika talare agiterade.
 |
| Egen bild. "Impichment" var demonstrationens slogan. Den georgiska flaggan vajade tillsammans med de ukrainska och OUN/UPA:s röd-svarta fanor. Säkerligen till Saakasjvilis ära. |
Demonstranterna krävde president Porosjenkos avgång men ville
också ge stöd för en motion som lagts om att införa ett parlamentariskt/konstitutionellt
verktyg för att kunna avsätta presidenter genom misstroendeförklaring (”Impitjment”).
En ung marschdeltagare jag talade med sa att detta saknas i Ukraina. Lite till
min förvåning då jag hade uppfattningen att det redan fanns och att det var
detta verktyg parlamentet tillgrep för att avsätta förre presidenten
Janukovytj. Men jag tror villkoret är att presidenten begått ett allvarligt
brott, som förräderi och liknande. Möjligen gällde motionen som nu lagts vidgade
kriterier. - Det var en revolution och inget konstitutionellt avsättande, säger den unge mannen som sade sig vara sjöman. Jag glömde
fråga om namnet men vi kan kalla honom Mykhailo.
Mykhailo var missnöjd med Porosjenko
och att han inte hållit några av de löften som han spred omkring sig i sin
valkampanj. En del av löftena tillhörde snarast kategorin barnsliga och
omöjliga att hålla, som att han skulle avsluta kriget i öst på tre dagar eller
att dollarn, med honom som president, aldrig skulle kosta mer än 10 hrivna (ligger
väl kring 30 nu). Alla ukrainska oligarker av betydelse äger minst en tv-station
var och Porosjenko får genom sina ut sitt budskap och folk i Ukraina tittar
mycket på tv och får huvuddelen av sin information därifrån, säger Mykhailo
till mig, vilket bekräftar vad jag ofta hörde från andra desillusionerade
ungdomar i Tjernivtsi, där jag bodde ett tag förrförra vintern. Folk trodde
verkligen på mycket av alla dessa löften.
 |
| Egen bild. Porosjenko som måltavla eller bakom galler. Kiev 3/12-2017. |
- Porosjenko är en oligark och han lovade också att sälja
sina tillgångar vilket han inte gjort, fortsätter Mykhailo. Förutom att
Porosjenko är chokladkung (Roshen choklad) så har han också tillgångar i
vapenindustri.
- Han säljer dyrt till ukrainska armén och tjänar pengar på
konflikten i östra Ukraina, säger Mykhailo. Därmed har han intresse av att konflikten
hålls vid liv, menade han. Den enda politiker Mykhailo säger sig lita på är
förre georgiske presidenten Saakasjvili som gick i spetsen för demonstrationståget
och som nu driver en intensiv och aggressiv politisk kampanj i Ukraina. Till
att börja med för att behålla sitt ukrainska medborgarskap men siktet är
säkerligen ställt högre än så. Kanske är kampen för misstroendeförklaring
första steget.
”“Our enemy is the oligarchic system and one of its
representatives – Petro Poroshenko […] Even if (the authorities) expel me from
the country, you should expel them from their offices.” (Saakasjvili till KyivPost 3/12-2017).
- Han [Saakasjvili] får saker gjorda, får resultat, säger Mykhailo till
mig. Nå, vi får se vad som händer härnäst, tänker jag, och undrar om inte
Saakasjvili är ännu en i raden av alla de hopplösa politiker som det ukrainska
folket har gett makten genom att rösta på dem. Tidigare i år grundade han
partiet som internationellt går under namnet Movement of New Forces men i Ukraina Рух нових сил, vilket kort bruka bli bara Рух, som avstavas Rukh
(ungefär Rörelsen). Saakashvilis återinträde i landet efter att (olagligt betonar
Mykhailo för mig) ha blivit av med sitt ukrainska medborgarskap (såvitt jag vet
pågår rättstvist om detta fortfarande) var en spektakulär happening som gick
under radarn på de flesta medier i västvärlden (själv bloggade jag om det här).
Såvitt jag kunde se gick dock allt lugnt tillväga under den
här Kiev-demonstrationen. Men en stor kolonn poliser och militärer marscherade
senare ifrån manifestationen vid Kresjtjatyk upp till presidentpalatset.
Uppenbarligen fanns en oro för attacker.
 |
| Egen bild. Stort pådrag med polis och militär på väg mot presidentpalatset gissar jag... |
Men, det måste betonas, marschdeltagarna tillhörde alla
kategorier; unga och gamla; män och kvinnor. Vanliga ukrainare skulle jag säga
och tåget dominerades på inget sätt av de radikala högerextrema som annars ofta
deltar i manifestationer mot makten, inte sällan aggressivt och våldsamt. De här
människorna är desperata, missnöjda och trötta på korruption och girighet från
makthungriga politiker och oligarker, vilket för det mesta är desamma.
 |
| Egen bild. De högerradikalas röd-svarta fana syntes i vimlet. Men marschdeltagarna tillhörde alla kategorier, unga som gamla och såg mest ut som vad jag skulle vilja kalla "vanliga ukrainare". |
 |
| Egen bild. Polis i täten för tåget. En polis som är genomkorrumperad, enligt den unge man jag kallar Mykhailo. |
– Polisen, säger Mykhailo och pekar mot en av de vita Toyota
Prius som ukrainska staten försåg polisen med för dyra pengar för ett par år
sedan, är genomkorrumperad. – Jag vet, jag har själv betalat till dem ibland,
hävdar han. Alla utbildade ungdomar flyttar från landet, säger Mykhailo till
mig. – Här finns inga möjligheter att få jobb eller tjäna pengar så man klarar
sig, fortsätter han.
Korruptionen och inkompetensen kväver de ukrainska
ungdomarnas drömmar. Det är en av de saker jag ser som allra sorgligast med
dagens Ukraina. Jag har träffat många hundra som Mykhailo och hört liknande
berättelser som hans. Alla vill de bara leva normala liv och få möjlighet att
arbeta i det land de föddes i, inrätta ett hyggligt liv i trygghet och med
normal samhällsservice. De är för det mesta väldigt öppna, vänliga och hjälpsamma
och det finns något vädjande i deras livsberättelser. Jag tror EU-medlemskap i
första hand ses som en väg ut ur sörjan. Alla de nackdelar ekonomiskt som det
eventuellt skulle kunna innebära för den ukrainska industrin och jordbruket är
inget som de tänker på. De vill ha en övermakt som kan hålla alla ukrainska
politiker och oligarker i schack, som kan dränera det ukrainska politiska träsket.
 |
| Egen bild. Tåget gick bland annat förbi sockeln som Lenin tidigare stått staty på. En staty som revs ned 2014 vid "Majdanrevolutionen". Nu höjs rösterna för att välta Porosjenko över ända. |
Taxichauffören som körde mig till flygplatsen igår kväll
kommenterade bittert demonstranternas krav på Porosjenkos avgång; - Det är inte
Porosjenko som är problemet, det är systemet.
Därmed var konversationen över och han styrde under tystnad
vidare i den mörka och regniga Kiev-kvällen mot Boryspol. Vart styr nu Ukraina?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar