- Det kan i alla
fall inte bli värre, säger 28-åriga Alina just som en trådbuss kryssar sig fram
mellan kratrarna i vägen utanför kaféet i Tjernivtsi i sydvästra Ukraina där vi
sitter. Just vägarna har på många håll blivit synliga och kännbara symboler för
korruption och vanstyre, inte minst i Tjernivtsi. De har verkligen blivit ännu
sämre än när jag själv bodde här för tre år sedan.
- Det mesta har
blivit sämre, säger Alina och stämmer därmed in i den klagokör jag hör överallt
i den sommarvackra staden. Gaspriserna har gått upp och priserna på
tågbiljetter likaså. Jobbutsikterna är få och många ungdomar jag lärt känna för
tre år sedan och hade tänkt söka upp för att intervjua bor nu utomlands, en i
Kanada och två i Tyskland.
- Folk röstade för
något nytt, för någon utanför systemet. Det har aldrig hänt förut att någon
fått 73 procent av rösterna i ett presidentval. De flesta är trötta på de gamla
politikerna och vill ha någon ny som kan röra om och byta ut folk, säger Alina.
Det är den bild som framför allt ungdomar tämligen unisont ger av läget i
Ukraina. Men Zelenskij inger i allmänhet ett hopp. Det kan i bästa fall räcka
långt, men en lång rad frågetecken kantar den nye presidentens framtida väg.
Det är åtminstone ingen som kan påstå att han inte är modig.
Han har nämligen gått ut hårt. I sitt installationstal den 20 maj upplöste han
parlamentet och utlyste nyval som nu ska gå av stapeln den 21 juli istället för
som planerat i oktober. Den färske presidenten vill därmed snarast skaffa det
parlamentariska stöd han behöver för att kunna gå vidare. Han räknar nog med
att hans parti Folkets tjänare kommer
att få starkt stöd i valet och med tanke på att hans förkrossande seger i andra
presidentvalsrundan får det antagandet anses vara ganska väl grundat. Han uppmanade
också parlamentets ledamöter att avskeda chefsåklagare Lutsenko, SBU-chefen
Hrytsak och försvarsminister Poltorak. Dessutom begärde han att
parlamentsledamöterna avskaffar sin egen immunitet vilket skulle öppna upp för
korruptionsåtal. Många parlamentsledamöter lär skruva oroligt på sig i
bänkraderna i Verkhovna Rada, det ukrainska parlamentet.
Uppenbarligen vill den nyinsvurne presidenten profilera sig
genast men lär inte få med sig parlamentet på allt han begärt. Det
tidigarelagda valet ska ge honom det svängrummet är det förstås tänkt.
 |
Foto: Hans Wåhlberg.
Gatorna i Ukraina är ofta i uselt skick. Åratal av vanstyre och dålig ekonomi
tär på infrastrukturen och folkets tålamod.
|
Oligarkerna bidar
sin tid utom Kolomoisky som smider det varma järnet
Oligarkerna inväntar
nu parlamentsvalet i slutet av juli och håller inne med sina ”investeringar” i
parlamentsledamöter till dess de vet vilka fickor det lönar sig att stoppa
pengar.
En oligark som
däremot varit synnerligen aktiv på sistone är Ihor Kolomoisky, som levt
i exil i Israel men som strax efter presidentvalet kommit hem till Ukraina
igen. Ett återinträde som skedde i privat-jet till oligarkens gamla hemstad
Dnipro bara dagar före president Zelenskijs installation. Enligt ukrainska
uppgifter skulle producenten bakom Zelenskijs tv-shower medföljt i planet
vilket anses stärka misstankarna om oligarkens täta band med Zelenskij.
Det är åtminstone svårt att tro att det skulle vara någon
slump att han valt att återkomma just nu. Kolomoisky äger tv-kanalen 112 som
har sänt Zelenskijs tv-shower i flera års tid och som har backat upp Zelenskij
under presidentkampanjen. En support som med alla sannolikhet drivits av
hämndlystnad från oligarkens sida snarare än något annat. En dispyt 2015 med
dåvarande president Porosjenko om ägarskapsförhållandet mellan staten och
oligarken i oljebolaget UkrNafta och banken PrivatBank utmynnade i anklagelser
mot Kolomoisky om förskingring av bankmedel och ”tvingade” honom i exil. Nu
bedömer han alltså att tiden är mogen för come-back och har öppet dryftat sitt
hopp om att den nye presidenten ska sparka de anställda vid centralbanken som
låg bakom statens övertagande av PrivatBank.
 |
Foto: Hans Wåhlberg. Alla vägar leder till Privatbank?
Trots namnet en statlig bank och stridsäpple som kanske avgjort presidentvalet
i Ukraina.
|
Tänker presidenten tacka för stödet med att ge förmåner till
oligarken Kolomoisky och hans nätverk och häva åtal mot honom? Det skulle i så
fall gå emot allt Zelenskij har sagt om korruptionsbekämpning och maktelitens
sätt att agera som han kritiserat så hårt. Korruptionsbekämpningen har varit en
av få valfrågor som Zelenskij drivit under sin presidentvalskampanj. Nu måste
han upp till bevis när det gäller och visa att han verkligen är folkets tjänare
och inte oligarkernas. Kan han hålla sina löften att rensa upp i
korruptionsträsket? Det är en fråga som också följs med stort internationellt
intresse eftersom det statliga bankövertagandet skedde efter krav från IMF som
menade att Kolomoisky via PrivatBank sög åt sig av de lån som pumpades in i
landet.
Tv-seriens president, Goloborodko, kommer till makten genom
att ett filmklipp som visar hans utfall mot korruptionen i landet sprids viralt
och gör den okände läraren till kändis och så småningom president. Vid makten
ställs han i tv-serien inför stora svårigheter som framför allt har med den
utbredda korruptionen och maktmissbruket att göra. Något som sporrar
Goloborodko än mer i sin iver att ta itu med korruptionsproblemen. I ett
Ukraina som lider av Euromajdan-baksmälla blir rollfiguren Goloborodko till en
önskepresident. Frågan är om Zelenskij kan motsvara förväntningarna som han på
sätt och vis själv skapat genom sin rollfigur?
Framför allt har han betonat kampen mot korruptionen som
högsta prioritet men sagt mycket lite (eller inget alls) om hur den ska
bekämpas. Han har systematiskt undvikit debatter, offentliga framträdanden och
intervjuer. Det gick så långt innan andra rundan att en del experter trodde att
det kunde kosta honom segern. Uppenbarligen gjorde han och hans stab dock en
korrekt bedömning att han hade mer att förlora på det än tvärtom.
Förhållandet mellan Zelenskij och Kolomoisky kan dock bli
till stort besvär för den nye presidentens möjligheter att rida vidare på
popularitetsvågen. Trots att presidenten själv försökt distansera sig från
oligarken börjar indicierna bli så pass många att det är svårt att avvärja
misstankarna om att Zelenskij kan komma att bli Kolomoiskys marionett.
Exempelvis har som ny
chef för presidentförvaltningen - en synnerligen viktig post - utsetts advokat
Andrej Bogdan, som sedan 2014 varit rådgivare till Kolomoisky. Dessutom blir
Ruslan Khomtjak ny chef för generalstaben och försvarsmakten. Dessa hade
tidigare tät kontakt i Dnipropetrovsk (numera Dnipro) då Kolomoisky var
regionens guvernör och Khomtjak befälhavare över stadens armégarnison. Mest
berömd är han för sin insats i slaget vid Ilovaisk i augusti/september 2014 då
stora ukrainska styrkor blev inringade vilket resulterade i den ukrainska
arméns största förluster i modern tid. Det finns uppgifter som säger att det
var dålig planering av Khomtjak som satte styrkorna i klistret och att det var
hans dåliga beslut som gjorde att förlusterna blev så stora (uppgifter varierar
mellan 400-1500 stupade) och att han dessutom var en av de första som lämnade
slaget med svansen mellan benen. Den Kolomoisky-ägda nyhetskanalen 112 ger
emellertid en helt annan bild när de (22/5-2019) presenterar den nye
generalstabschefen. I den biografin ska Khomtjak ha vägrat att lämna sina
soldater i sticket och istället lett dem ut under beskjutning.
Betydelsen av
Zelenskijs judiska påbrå
Kim Sengupta skriver
i brittiska the Independent 9/6-2019 att Ukraina liksom stora delar av
central-Europa har ”en mörk och grumlig historia gällande sin attityd till
Judar” men att ”saker är på väg att förändras”. Ett säkert tecken, menar han,
är att Zelenskij har judiskt påbrå. Liksom även premiärminister Grojsman vilket
är unikt utanför Israel. Den ukrainska statens förhållningssätt till landets judar
är emellertid komplicerat.
Den nationalistiska
ukrainska våg som svept över landet sedan Euromajdan har också fört med sig en
revision av historien. Självständighetsrörelsen OUN och dess militära gren UPA
under ledare som Stepan Bandera och Roman Sjuchevitj har upphöjts till
nationens hjältar trots att de samarbetade med Nazityskland i början av kriget
och hjälpte till att hitta gömda judar, driva dem till samlingsplatser och vid
massavrättningar. Den numera lagstadgade linjen är att OUN/UPA aldrig burit
hand mot judar utan istället försökt hjälpa dem och att de som hävdar motsatsen
endast för vidare sovjetisk-rysk propaganda. Spindeln i nätet för den här
minnespolitiska kampanjen är och har varit Volodomyr Viatrovytj som leder det
statliga Institutet för Nationellt Minne.
Den här hållningen som gränsar till Förintelseförnekande har
lett till mycket internationell kritik från bland andra EU-parlamentet;
internationellt forskarhåll; och från Israel inte minst. För bara några veckor sedan uppfördes i Ivano-Frankivsk
en staty över UPA-ledaren Sjuchevitj vilket ledde till att polske ambassadören
Bartosz Cichocki och den israeliske ambassadören Joel Lion skickade ett brev
till stadens borgmästare, med kopia till ukrainska utrikesminister Klimkin, i
vilket de protesterade mot beslutet och påminde om att UPA-ledaren låg bakom
tiotusentals mord och att några av de som undkom massakrerna fortfarande lever
i Ukraina, Polen och Israel.
Hur Zelenskij kommer att tackla detta är en av frågorna som
hängt i luften. I synnerhet med tanke på att han själv är av judisk börd. I det
fallet har han redan gett en mycket tydlig indikation om färdvägen, nämligen
genom en ansökan från Ukraina om medlemskap i IHRA, International Holocaust
Remembrance Alliance, vilket kräver en del förpliktelser för Ukraina. Till
exempel att belysa de fortfarande förmörkade skuggorna av Förintelsen, att göra
allt för att öppna arkiv och se till att dokument blir tillgängliga för
forskare. Arkiv som nu den ovannämnde Viatrovytj noggrant vaktar över. Paragraf
8 i IHRA:s grundläggande deklaration talar om att ”plantera frön för en bättre
framtid” i det ”bittra förflutnas jord” och att medlemsländerna förbinder sig
att minnas de offer som gick under och att respektera ”överlevarna ibland oss”.
- Jag tror att Zelenskij kommer att föra Ukraina in i IHRA
och att han kommer att ge Viatrovytj sparken. Men ändå, jag förväntar mig inte
att monument och gatunamn som glorifierar mördare av judar kommer att monteras
ned och namnändras inom någon närmare framtid”, säger Eduard Dolinsky, direktör
för Ukrainian Jewish Committee, när jag frågar vad han tror om den nye
presidentens vilja och möjlighet att förändra landets minnespolitik.
 |
Foto: Hans Wåhlberg. Bandera-gatan i Tjernivtsi med för
detta Tempel-synagogan i bakgrunden, numera biograf.
Avgörande val av rådgivare
och parlamentskandidater
Den före detta
ukrainske presidenten Leonid Kutjma är tillbaka i statens tjänst som ukrainsk
representant i the Trilateral Contact Group (TCG), det vill säga det
organ som bildades 2014 för att främja diplomatiskt samtal mellan Ukraina, Ryssland
och OSSE och förhoppningsvis arbeta fram en fredlig lösning av konflikten i
östra Ukraina. Kutjma har haft denna roll mellan 2014-2018 men hoppade av under
hösten 2018 för att nu, utsedd av Zelenskij, återkomma i samma roll.
Frågan är om
Zelenskij är hjälpt av den politiker som näst Janukovytj framstått som den mest
avskydda i Ukraina? Proteströrelsen Ukraina utan Kutjma blev den ledande
kraften bakom Orangerevolutionen och han har bevisligen stått bakom mord på en
journalist. Vid det första TCG-mötet i Kiev 23 juni 2014 blev han också
attackerad av en uppretad folkmassa när han försökte lämna mötet. Det är svårt
att kalla Zelenskij för populist när det gäller valet av förhandlare i TCG
åtminstone.
Nu hörs istället
upprörda och oroliga tongångar från såväl demokratiska nationalister som
extremhögern. Euromaidan Press ställer 14/6-2019 frågan om de nuvarande
Minsk-förhandlingarna som inleddes den 5 juni kommer att leda till ukrainsk
kapitulation i Donbass. De citerar Kutjma som ska ha sagt att han noga följt
instruktioner från president Zelenskij när han föreslog att Ukraina skulle häva
den ekonomiska blockaden mot vissa områden i Luhansk och Donetsk och att
Ukraina skulle upphöra att besvara beskjutning för att spara civila offer.
En väg som ”inte
leder till fred utan till kapitulation”, menar Andrij Parubij, parlamentets
talman och grundaren av nazistpartiet Social-Nationala Partiet, numera
representerande Folkfronten. Att inte besvara beskjutning kommer att ”bryta ner
arméns moral”, säger chefen för UINM Volodomyr Viatrovytj. Petro Porosjenko,
förre presidenten och den store förloraren i valet, ser nu också en chans att vinna
poäng och kräver i en facebook-post att Zelenskij ska klargöra varför han gett
de ukrainska Minsk-förhandlarna dessa instruktioner.
 |
Foto: Hans
Wåhlberg. ”Slava Ukraini! Leve Ukraina!”. Slogan som ekar över Ukraina sedan
Euromajdan 2014. ”Heroyam Slava! Leve Hjältarna!” pryder en vägg vid
centraltorget i Tjernivtsi. Nedanför syns nära hundra foton på soldater från
Tjernivtsi-trakten som stupat vid fronten i öst.
|
Det är bråttom för
alla parter att profilera sig och mobilisera inför parlamentsvalet den 21 juli.
Inte minst för presidenten själv vars parti Folkets Tjänare bara funnits
i drygt ett år och inte har någon inarbetad partiapparat vilket de etablerade
partierna i parlamentet har. För Zelenskij gäller det att få in så många som
möjligt av de 100 kandidater som tagits fram. Den stora frågan är om Zelenskijs
parti kan skaka fram tillräckligt många kompetenta och samtidigt omutbara
parlamentsledamöter?
Enligt presidenten
själv ska urvalet ha skett bland ”experter, folk från regionerna och bland dem
som har lämnat in en online-ansökan”. Han ska också ha sagt att hans team inte
hunnit kolla upp kandidaternas ”integritet” men att han ”hoppas att
journalister och civilsamhället ska analysera misstagen och då kommer vi
korrigera dem”. Kanske inte de mest förtroendeingivande kommentarerna inför ett
val.
De flesta jag möter
under mina dagar i Ukraina är emellertid försiktigt positiva och hoppfulla och
säger som Alina att det i vart fall inte kan bli sämre. Förhoppningsvis får de
– för Ukrainas skull - rätt. I nuläget förefaller dock risken stor att
Zelenskijs triumf i framtiden snarare kommer att bli ihågkommen som Kolomoiskys
revansch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar