UKRAINSKA PARLAMENTSVALET – del 3 Partierna – Gamla partier i ny skepnad

Tidigare inlägg i serien om ukrainska parlamentsvalet:

del 1 Introduktion

del 2 Partierna – de gamla på väg ut?

I mitt förra inlägg i serien om ukrainska parlamentsvalet gick jag igenom de gamla partier som ser ut att backa opinionsmässigt och rent av vara på väg ur parlamentet.

Sedan finns det andra som ställer upp till val i lite ny skepnad. Dels handlar det om Oppositionsblocket restes ur spillrorna av förre presidenten Janukovytjs Regionala Parti inför förra valet 2014. De har samlat en stor del av den s.k. pro-ryska opinionen till sig eller folk som helt enkelt inte har förtroende för de politiker som kom till makten efter Euromajdan. Det andra partiet är högerextrema och ultranationalistiska Svoboda som befinner sig i andra änden av det ukrainska politiska spektrat skulle man kunna säga.

Det förstnämnda har splittrats till två partier vilket gör det ena partiets framgång i opinionsmätningarna än mer överraskande. Det sistnämnda däremot har haft det motigt på senare år och gör nu en närmast desperat satsning på samarbete med andra högerextrema. Ett samarbete som gnisslat betänkligt dock. Men en gemensam lista har de skakat fram till slut.

Gamla partier i ny skepnad

Oppositionsblocket För Fred och Utveckling samt Oppositionsplattformen För Livet

Oppositionsblocket var ett ”block” som bildades ur spillrorna av den landsflyktade presidenten Janukovytjs Regionala Parti inför förra valet. Detta är nu splittrat i Oppositionsblocket för Fred och Utveckling under Borys Kolesnikov respektive Vadym Rabinovitjs/Valerij Boykos Oppositionsplattformen För Livet.

Under förra året inleddes en splittringsprocess av partiet som ursprungligen skapades genom en sammanslagning av sex partier som tidigare stöttat president Janukovytj men allmänt uppfattats som en ombildning av Regionernas Parti, det vill säga Janukovytjs gamla parti. Oppositionsblocket tillhör de största partierna i parlamentet och har anhängare i hela landet även om de centrala och östra delarna är starkaste fästet. De flesta skulle beskriva det som ”diplomatiskt pro-ryskt”.

Redan under sommaren 2018 ska förhandlingar ha inletts för att slå ihop partiet med ett annat mindre parti, För Livet, som också betraktades som pro-ryskt. Förhandlingarna ska ha initierats av oligarkerna Sergej Lyovotjkin och Dmytro Firtasj som kontrollerade en fraktion inom Oppositionsblocket. Den andra fraktionen, ledd av oligarken Rinat Akhmetov, var mindre förtjust i sammanslagningsplanerna och tog en paus i förhandlingarna i början av november 2018.

Den 9 november 2018 undertecknade emellertid partiets ordförande Yuri Boyko en överenskommelse med För Livet att ingå en valallians under namnet Oppositionplattformen - För Livet med avsikt att samarbeta kring både presidentvalet och det kommande parlamentsvalet (planerat till oktober 2019). Partitoppar från Akhmetovs fraktion protesterade mot detta och hävdade att Boyko agerat på eget initiativ utan vederbörlig förankring i partiet.

Den 17 november nominerade hur som helst Oppositionplattformen - För Livet sin presidentkandidat, Yuri Boyko. Vilket i sin tur resulterade i att han, samt ovan nämnde Lyovotjkin, uteslöts ur Oppositionsblocket eftersom de skulle ha agerat illojalt mot väljarnas intressen. Boyko svarade med att utropa en ny parlamentarisk grupp under namnet Oppositionsplattformen - För Livet till vilken en del av Oppositionsblockets medlemmar skulle sluta sig, fraktionen under Firtasj främst.

Först den 13 december 2018 röstade partiet För Livet vid sin partikongress för att ändra namn till Oppositionplattformen - För Livet. Vilket i sin tur ledde till att nomineringen av Boyko den 17 november kunde förklaras ogiltig eftersom partiet som nominerat honom då ännu inte fanns. Boyko såg sig därför tvungen att hos valmyndigheten registrera sig som en själv-nominerad kandidat till presidentposten vilket han gjorde 17 januari i år.

Dessförinnan hade Oppositionsblocket den 17 december på sin kongress valt att nominera Oleksandr Vilkul som presidentkandidat för partiet. Ett beslut som den andra fraktionen i sin tur genom ett domstolsutslag lyckades få ogiltigförklarat. Den 18 december förklarades det på partiets hemsida att alla beslut tagna vid partikongressen var ogiltiga.

Den 20 januari 2019 nominerades Vilkul igen men då av ett parti med namnet Oppositionsblocket-Partiet för Fred och Uveckling. Bakom detta namn ska enligt uppgift Rinat Akhmetov ha legat genom att döpa om det lilla Industripartiet.

Ja, så här går det ofta till i ukrainsk politik. Ingen av presidentkandidaterna lyckades ta sig vidare till en andra omgång i presidentvalet men Boyko lyckades ändå få 11,82 % av rösterna, nästan lika mycket som den betydligt mer omtalade Julia Tymosjenko. Enligt de flesta opinionsmätningarna ligger också Boykos Oppositionsplattform – För Livet överraskande bra till och blir i många mätningar näst största parti med siffror kring 10-15 %. Partiets kandidatlista toppas enligt vissa uppgifter av affärsmannen Vadym Rabinovitj som har både israeliskt och ukrainskt medborgarskap vilket rimligen borde innebära ett problem då ukrainsk lag inte tillåter dubbelt medborgarskap. Rabinovitj är även ledare av den all-Ukrainska Judiska Kongressen EAJC. Men enligt Kyiv Post ska partiets kongress i Kiev den 6 juni 2019 ha röstat fram Boyko som förstanamn och Rabinovitj fått andraplatsen. Tredje plats ska ha gått till den omstridde affärsmannen Vadim Medvedtjuk, vän med Vladimir Putin som till och med är gudfader till Vadims barn.

Bild: Hans Wåhlberg. Överallt i Ukraina står fortfarande monument från andra världskriget, eller Det Stora Fosterländska Kriget som det hette i Sovjet och fortfarande i Ryssland. Dock inte i Ukraina där det med dekret bestämts att det ska heta 2a världskriget. Monumenten får än så länge stå kvar trots att det minner om Sovjetunionen. Och det pro-ryska Oppositionsblocket samlar oväntat med anhängare bland etniska ryssar och rysktalande i östra och centrala Ukraina.

Många har redan räknat ut Oppositionsblocket för Fred och Utveckling som samlar ihop till runt 2 % av rösterna enligt de flesta mätningarna. Men en del experter vill ändå inte utesluta att de kan nå över femprocentsspärren, främst av det skället att de inkluderat borgmästarna i storstäderna Odessa, Kharkiv, Mariupol, Zaporizhya och Pavlohrad bland sina kandidater och kan dra nytta av deras kontakter och politiska plattformar.

Svoboda och den högerextrema alliansens gemensamma lista

Det högerextrema och ultranationalistiska Svoboda under Oleh Tiahnybok ser också ut att föra en tynande tillvaro politiskt. Stödet i väst består någorlunda, i synnerhet i Lviv, men i övrigt ser de ut att ha bränt det mesta av sitt krut. Folk är möjligen trötta på ultranationalistiska utspel och mer eller mindre våldsamma demonstrationer och utomparlamentariska aktioner som partiet har stått för eller gett sitt stöd till under den mandatperiod som gått.

Svoboda kommer dock att gå till val med en gemensam lista tillsammans med Högra sektorn, Nationalkåren och Aktion Dmytro Jarosj. Ett samarbete som påbörjades 2017 med ett gemensamt nationalistiskt manifest. Det mer pragmatiska skälet till alliansen var förstås att inte ens Svoboda längre ensamma kunde skrapa ihop tillräckligt stöd för att ta sig förbi femprocentsspärren. De ser i nuläget ut att kunna samla ihop 2-3 % av rösterna så det verkar ändå inte räcka till. Det kan dock tänkas att de kan vinna någon av enmansvalsdistrikten i västra Ukraina där de har sitt starkaste fäste.

Under det år som gått sedan de här diskussionerna startade har det varit många schismer mellan grupperna. I synnerhet den som gällde vilken kandidat alliansen skulle nominera till presidentvalet. Striden stod främst mellan Svobodas Tiahnybok och Nationalkårens Biletskij och därför lanserades kompromisskandidaten Ruslan Kosjulynskij. Han fick knappt ihop en procent av rösterna i presidentvalet men finns nu på femteplats på den gemensamma kandidatlistan som röstades igenom och offentliggjordes vid en kongress den 9 juni.

"Gatorna kommer att bli våra, vi ska göra allt för detta”, har Rodion Kudryasjov, en av ledarna för Nationalkåren och sjundenamn på listan, sagt vid ett tidigare tillfälle. Nu försöker de också ta sig in i parlamentet på programmet "Ukraina – över allt!”. Alliansens slogan som översatt till tyska skulle bli ”Ukraina über alles”. Den nazistiska kopplingen är tydlig och yttrar sig på ett flertal sätt. Om Nationalkåren har jag skrivit ett ganska långt inlägg som jag tycker själv är ganska uttömmande för den som vill veta vad detta är för figurer.

Bild: Hans Wåhlberg. Här stod tidigare Lenin staty mitt i Kiev. I samband med Euromajdan revs han ner från sin sockel som målats blå-gul. På Lenins plats ses här ukrainska flaggan och den röd-svarta för OUN/UPA, ditsatta i samband med en demonstration i december 2017.

En del av dem som står högst på den gemensamma listan sitter i parlamentet nu, andra är helt färska. De representerar också partier och organisationer med tämligen olika förflutet förutom att de alla är högerextrema, våldsamma och blint nationalistiska.

Svoboda som hade drygt 10 % av platserna i parlamentet efter valet 2010 förlorade stort i senaste valet 2014 och nådde inte upp till femprocentsspärren. De fick dock sex mandat genom att vinna enmansvalkretsar. Högra Sektorn fick 1,8 % av rösterna och andra högerextrema partier obetydligt med röster. I presidentvalet samma år fick Högra Sektorns Dmytro Jarosj 0,7 % av rösterna och Svobodas ledare Tiahnybok 1,18 %. Det kan inte beskrivas som annat än fiasko.

Samtidigt är det väldigt svårt att säga hur mycket support de har lokalt på vissa platser och genom representanter för helt andra partier än dessa nämnda. Andrij Biletskij tog plats i parlamentet 2014 genom att kandidera för premiärministern Jatsenjuks Folkfronten och i sin valkrets i Kiev nå hela 33 % av rösterna. Biletskij, med sin historiska uppgift att leda den vita rasen, kom alltså in i landets beslutande församling lite under västmediernas radar så att säga genom att representera ett parti som anses som liberal-demokratiskt och pro-EU. Ingetdera som Biletskij egentligen står för.

Bild: Hans Wåhlberg. De röd-svarta flaggorna har blivit symbol för de högerextrema nationalisterna. De användes av Banderas OUN och befrielsearmén UPA under kriget men vajar nu vid marscher och demonstrationer. Som den här i Kiev i december 2017.