Jag har gjort till en vana att följa den före detta georgiske
presidenten Mikhail Saakasjvilis fortsatta öde och äventyr. Främst eftersom
svenska media knappt skriver en rad om honom men också för att jag tidigt anat
hans maktambitioner i Ukraina. Nu tycks dessa vara krossade eftersom han för
några dagar sedan deporterades till Polen från Ukraina efter att på allvar ha
utmanat president Porosjenko om makten i landet.
På en restaurang i Kiev brottades han ned av beväpnade och
maskerade män tillhörande (högst sannolikt) ukrainska säkerhetstjänsten SBU och
kördes i ilfart till flygplatsen för att sättas på ett plan till Polen snarast
möjligt (ett viedo-klipp som sägs vara från gripandet finns fångat på film och
publicerat på fb och i the Independent här). Den ukrainska regeringen var
förmodligen nervösa för att Saakasjvilis politisk anhängare och följeslagare skulle
ställa sig emellan. Saakasjvili blev fritagen vid ett tidigare tillfälle i
vinter då ett gripande gjordes i hans bostad i Kiev. Enligt uppgift behövde de
ukrainska gränsvakterna också denna gång använda våld vid flygplatsen för att
hindra Saakasjvilis supportrar att återigen frita sin politiska ledare.
Än så länge lär allt dock vara lugnt på Kievs gator och torg så
det finns inga tecken på ett nytt ”Euromajdan” vilket annars varit en farhåga
eller förhoppning bland ukrainare, beroende på vart sympatierna ligger.
Svenska medier har inte varit särskilt intresserade av
Saakasjvili så det mesta av information om händelser kring hans namn står att
finna i utländska publikationer. Det kan vara på sin plats alltså med en liten
sammanfattande redogörelse.
Saakasjvilis vägar har varit krokiga efter att
presidentskapet i Georgien tog slut och han flydde landet efter anklagelser om
maktmissbruk och korruption. Efterlyst i Georgien togs han emot med öppna armar
av Ukraina. Georgien och Saakasjvili stöttade upproret vid Majdan 2014 och sägs
ha haft minst ett finger med i spelet kring det kuppartade maktskiftet när
presidenten Janukovytj jagades på flykt från Ukraina och hans regering
tvingades avgå i februari/mars 2014. Det har också förekommit uppgifter,
framför allt i ett italienskt tv-reportage, om att det skulle varit georgiska
skyttar knutna till georgisk säkerhetstjänst som låg bakom skottlossningen vid
Majdan den 20-22 februari då ett hundratal ukrainska demonstranter och ett
tiotal poliser sköts ihjäl av okända prickskyttar.
Hur mycket sanning det ligger i det kanske vi aldrig får
klarhet i men Saakasjvili ”belönades” i vart fall med en fristad i Ukraina, försågs
med ukrainskt medborgarskap, och utsågs mycket snart till guvernör för Odessa
av sin gamle universitetskamrat president Porosjenko (det är ukrainska presidenten
personligen som utser guvernörer). Porosjenko utsåg honom också snabbt,
tillsammans med bland andra Carl Bildt, till medlem av en grupp internationella
rådgivare åt Ukraina. Den lades ned ett år senare vilket fick Saakasjvili att
ta saken i egna händer, i december 2015, och bilda en egen sådan, med sig själv
oblygt som ordförande.
Det tog dock inte många månader förrän den nyblivne
ukrainske medborgaren hade råkat i luven med den ukrainska regeringen då han
börjat ösa korruptionsanklagelser över den. Inrikesminister Avakov blev en
alldeles särskilt bitter fiende och deras ordväxlingar gick nästan över i
handgemäng vid åtminstone ett tillfälle och Saakasjvili avgick själv efter 18
månader då han sagt sig ha varit motarbetad av den sittande regeringen i sitt
anti-korruptionsarbete. Han tog då istället sikte på presidentposten och
bildade ett nytt politiskt parti, Förenade Nationella Rörelsen, som han påstod
skulle ändra hela den politiska kartan.
Till slut blev det för mycket för presidenten och regeringen
som passade på när Saakasjvili var på utlandsresa att ta ifrån honom det
ukrainska medborgarskapet lika snabbt som han fick det. Från polskt territorium
samlade Saakasjvili dock ihop en politisk anhängarskara, med hjälp av Julia
Tymosjenko, och forcerade i september förra året tillsammans med sina anhängare
gränsen under milt kaotiska scener. Han har sedan drivit sin sak i domstol för
att få tillbaka det ukrainska medborgarskapet men utan större framgång.
När jag var i Kiev i början av november 2017 fick jag en
skymt av honom i ett stort demonstrationståg vars deltagare ropade på krav på
president Porosjenkos avgång och mer specifikt en ändring av lagen som skulle
göra detta möjligt.
Detta var tydligen droppen för Porosjenko och Saakasjvili
greps i början av december under smått tragikomiska och kaotiska former då han
försökte fly upp på taket till sin bostad i Kiev och hotat att hoppa för att
undkomma de maskerade män tillhörande ukrainska säkerhetstjänsten SBU som kommit
för att gripa honom. På gatan utanför fanns dock Saakasjvilis anhängare som
efter stort tumult med handgemäng och tårgas lyckades slita sin ledare fri,
vilket skildras i nedanstående Youtube-klipp.
I samband med detta anklagades han för att ha konspirerat
med ryska intressen och den förre presidenten Janukovytj för att kuppa bort
Porosjenko vilket låter som en typiskt ukrainsk anklagelse. Att hävda rysk
inblandning skulle smutsa ned Saakasjvilis namn var förstås tanken. Det låter
dock osannolikt med tanke på Saakasjvilis tidigare historia med Ryssland och han
avfärdade också anklagelserna som ”löjliga”. Han belades hur som helst med
förbud att lämna Kiev.
I januari sa han till Deutsche Welle att ”Ukraina måste
räddas”, och var uppenbarligen av uppfattningen att han skulle vara räddningen,
trots att en färsk undersökning visat att 70 % av den ukrainska befolkningen
hade mer eller mindre negativa uppfattningar om honom.
Den 5 februari avslogs hans överklagan av ett tidigare
domstolsbeslut att inte ge honom skydd mot utlämning och därmed öppnades den
ukrainska dörren på vid gavel och Saakasjvili kunde inget annat göra än att
vänta på sparken ut genom den. I uttalanden om domstolsutslaget säger han att det
är ”politiskt”. På sin Facebook-sida ska han ha skrivit att detta var ”ännu ett
beslut av president Petro Porosjenko och inte av domstolen”.
Han hävdade till och med, i the Guardian den 8 februari, att
han utsatts för en ”internationell komplott för att drivas ut ur Ukraina”. I
ett annat uttalande till ukrainsk media säger han att han är utsatt för en
komplott iscensatt av president Porosjenko i maskopi med Vladimir Putin och den
före detta georgiske premiärministern och politiske rivalen Bidzina
Ivanisjvili. Naturligtvis mer ett uttryck för den växande desperationen hos den
förre guvernören och presidenten som nu blivit en jagad brottsling i båda de
länder där han haft sina politiska ämbeten.
Annat lät det internationellt under ”glansdagarna” i
Georgien då han (faktiskt med viss framgång) bekämpade korruptionen där och i
västvärldens ögon stod emot ryska intressen i utbrytarrepubliken Sydossetien.
Det framkom förvisso i EU:s utredning efteråt att det faktiskt varit Georgien
som var angriparen och att Saakasjvili drev på för att använda våld, men i
många EU-ledares ögon var han åtminstone innan EU-rapporten en hjälte. Bland
andra Carl Bildt som umgicks både affärsmässigt och privat med den dåvarande
presidenten, trampade vindruvor på hans gård, och senare försökte insinuera att
kompisens valförlust i Georgien skulle varit resultat av valfusk.
Betydligt mer klarsynt var då Per Gahrton som skrev en
svidande kritisk debattartikel i Aftonbladet den 1/10 2012 om Bildts kopplingar
och agerande i förhållande till Saakasjvili.
Nu närmar sig dock slutet för Saakasjvilis politiska saga. Han
säger sig dock vilja återvända till Ukraina och vädjar nu om internationell
hjälp med detta. Till tyska tidningen Bild säger han den 12 februari att ”om
EU, och i synnerhet Angela Merkel, inte vidtar åtgärder kommer Ukraina att
kollapsa”.
Stödet både inom och utanför Ukraina har dock stadigt
sjunkit och börjar nu närma sig nollpunkten. Det är väl snart bara Carl Bildt som
skrider till hans försvar, så som han gjorde i somras på twitter och igen
alldeles nyligen.
Han får förmodligen vara nöjd dock med att inte ha blivit
utlämnad till Georgien där han är efterlyst utan istället tas emot av EU. Efter
att ha flugits till Polen ser han nu ut att fortsätta till Nederländerna som
tar emot honom eftersom han är gift med en holländsk medborgare. Det verkar sannolikt
bli ändhållplats för Saakasjvilis politiska resa. Fast man vet aldrig med denne
makthungrige och oberäknelige man. Kanske inleder han en ny karriär där?
Enligt egen utsago filar han i alla fall just nu på en lista
över personer i Ukraina som han menar gjort sig skyldiga till korruption och
brott mot mänskliga rättigheter i förhoppningen att USA ska införa sanktioner
mot dessa. Jo, kanske en fortsättning följer ändå?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar