Uzhgorod i gränslandet till EU

Det har blivit dags för hemfärd till Sverige efter fem månader i Ukraina. Det känns sorgligt att lämna Tjernivtsi men det lär bli återseende, kanske snarare än en anar. Vi tar dock bilvägen ut genom Slovakien och gränsen i Karpaterna och staden Uzhgorod. Vi hade också tanken att åka via Khust, främst känd för sina påskliljor. Det är ju påskafton när vi avreser. Påskliljan heter ju också Narcissus och det sägs vara i Khust som Narcissus skulle ha vandrat omkring och blivit förälskad i sin egen spegelbild och därmed givit namn åt Narcissismen. I Khust ska också en aktiv synagoga finnas som kunde vara intressant att besöka. Vi tänker att natten kunde spenderas i Mukacheve. Det blir dock rätt så sen avfärd och det vi läser i vår Transkarpatien-guide ger inte mersmak när det gäller övernattningsställe. Jag citerar:

"In the evenings, however, one should be more careful and cautious here. Young people 'warmed up' by evening fun, may happen to misunderstand your good intentions while you are going sightseeing, and not realize that you do not encroach on their territory and customs. They've got their own rules".

Det hjälpte oss att ta beslutet att istället åka direkt till Uzhgorod, vilket är 43 mil på bitvis ganska usla vägar. Dock inte sista biten genom Karpaterna vilket förvånar oss stort. Vi är hungriga vid ankomsten och ger oss ut i stadens gamla del och äter en bit. På vägen tillbaka till hotellet passerar vi grekisk-katolska kyrkan som har påskmässa. Flera hundra personer har kommit till kyrkan eller samlats utanför med sina korgar i vilka delikatesser som påskbröd, korv, skinka och allt möjligt annat (en har banan i korgen) finns nedpackade. Alla väntar på att prästen ska komma med vigvattnet och välsigna maten. Det ser fint ut med alla tända ljus. Överallt hör vi ungerska talas och mässan hålls också på ungerska. Ungern är ett av grannländerna till Transkarpatien och den ungerska minoriteten i staden utgör ca 7 % av den totala befolkningen på ca 115000.

 

Egna bilder. Påskmidnattsmässan i Uzhgorod var en oväntad och fin upplevelse.

 Transkarpatien tillhörde länge Ungern och ungerska separatister slogs ända in på 1950-talet, tillsammans med ukrainska UPA, mot de nyblivna sovjetiska makthavarna. Uzhgorod var Sovjetunionens västligaste utpost och regionen Transkarpatien (eller Zakarpattia som det heter här) gränsar numera till fyra EU-länder, Ungern, Slovakien, Rumänien och Polen, vilket gör 
regionen till en gränsregion med mycket både legal och illegal internationell handel. Det var i 
ovan nämnda Mukacheve som Högra Sektorn sommaren 2015 satte igång skottlossning mot 
poliser och förskansade sig i gränsskogarna under förevändningen att förhindra smuggling av cigaretter, enligt de knapphändiga och fortfarande oklara uppgifter som finns om händelsen. Möjligen var det en uppgörelse om marknadsandelarna i denna lukrativa illegala gränshandel. 

Transkarpatien är också hemvist för de som kallar sig rusiner eller Karpato-rusiner men som i Ukraina inte officiellt har status som etnisk grupp. Till skillnad från de angränsande länderna där de har denna status. Den ukrainska staten däremot betraktar dem helt enkelt som ukrainare som tidigare, tillsammans med vitryssar, gick under den gemensamma benämningen rusiner. De menar därför att det bara är en semantisk fråga. Detta är dock en historia för sig och kräver nog ett helt eget inlägg för att reda ut. 

Dagen efter midnattsmässan utforskar vi emellertid staden närmare och vårsolens värme får oss på gott fikahumör. Att sitta i solen med en god capuccino är inte dumt i Uzhgorod som har flera fina kaféer belägna längs floden och som är kända för att servera gott kaffe. Staden är känd för sina lindar och för de japanska körsbärsträden (Sakura) som blommar i slutet av april, men det finns även andra sorter som har vänligheten att blomma för oss.

Egna bilder. Våren möter oss på vägen ut från Ukraina. Vi får en sista dag i Transkarpatiens Uzhgorod när den är som bäst.

Vi hinner också med att titta närmare på den vackra synagogan som numera används som konserthus. Som så gott som alla städer i den här delen av Europa har Uzhgorod också en judisk historia. Innan andra världskriget delades staden mellan Tjeckoslovakien och Ungern. Det judiska bostadskvarteret hamnade i den ungerska delen medan begravningsplatsen plötsligt låg i Tjeckoslovakien vilket förstås innebar en del praktiska problem. Andra världskriget innebar emellertid också här slutet för den judiska gemenskapen. Nästan samtliga deporterades och få överlevde Förintelsen. Synagogans användningsområde vittnar om detta.

Egna bilder. Synagogan i Uzhgorod är en sällsynt vacker byggnad. Numera konserthus som hyser stadens filharmoniker. 

 Det bor också en hel del romer i Transkarpatien. Officiellt utgör de inte mer än 1,5 % av befolkningen i Uzhgorod men det är osäkra siffror då den senaste folkräkningen i Ukraina gjordes 2001. Det kan ha hänt en hel del på 15 år. Det är i alla fall tydligt att det är fler som tigger på gator och torg i Uzhgorod än på andra ställen i Ukraina. En del av dem som på detta sätt försöker få ihop lite slantar ser ut att vara romer men långt ifrån alla. Att det är påskhelg kan ha med saken att göra då mycket folk är i rörelse kring kyrkorna och kan tänkas vara på givmilt humör. Det finns helt enkelt en marknad för det här och nu.

Egen bild. Tiggare är ingen ovanlig syn i Uzhgorod. Under påskhelgen är det troligen också "god marknad" då folk är extra benägna att ge. Det är dock inget dramatiskt med att ge en slant till tiggare i Ukraina. Många ger trots att de har det knapert själva.

Vi tar hur som helst farväl av Ukraina just här. Uzhgorod gränsar till Slovakien och gränsstationen ligger inte långt från stadens centrum. Efter att ha spenderat fem månader i Ukraina blir kontrasterna mot Slovakien närapå chockartade. Vägarna är helt släta och vi har mestadels motorväg dessutom fram till vår slovakiska övernattningsort Presov. Husen är mestadels i gott skick och trädgårdarna välskötta, det är rent och prydligt och där det ofta i Ukraina är leriga allmänningar är dessa besådda med gräs i Slovakien. Vi funderar över om skillnaderna bara beror på inkomstskillnader och effekten av korruptionen. Efter bara någon mil kommer nästa chock då det plötsligt tornar upp sig ett stort, förslummat område upp där romer lever i träskjul eller i vad som måste betraktas som ruiner av hus. En öppen gräsplan intill ser ut som en sopstation och myllrar av människor i alla åldrar som är på väg till eller ifrån området, somliga bärande på stora knyten som kanske innehåller ved eller andra varor. Den här typen av "slum" har vi å andra sidan sällan sett i Ukraina där det är mer "jämnfattigt" så att säga. 

Jaha, så är vi i EU igen.