Efter fem månader i Ukraina kommer jag hem till ett Sverige
där Panamadokument och skatteflykt debatteras för fullt. Det verkar ju sunt.
Till skillnad från Nordea och andra inblandade som hjälper till att förflytta
skattepengar till ljusskygga konton i karibiska övärlden. Snart sagt varje land
i världen tycks dessutom ha kändisar, politiker och oligarker som använder de
här tjänsterna för att undanhålla skatt. Naturligtvis är tidningarna snabba med
att påpeka att det finns kopplingar till Putin också. Vad jag sett verkar det
mest vara lösa sådana och lite ”guilt by association”. Men särskilt förvånande
vore det nog inte om han själv lägger undan ett och annat, precis som den
ukrainska kollegan Porosjenko bevisligen, enligt dokumenten, har gjort.
Fixeringen vid Putins Ryssland är något jag slås av vid
hemkomsten. Det pratas mer om Putin här än i Ukraina känns det som.
NATO-förespråkarna försöker tala om för oss hur farliga ryssarna är och man får
intrycket att invasionen är nära förestående. EU har beslutat om förlängning av
handelssanktionerna mot Ryssland fram till årsskiftet och en utvärdering ska sedan
avgöra om de ska få börja göra affärer med oss igen. Den ryska gasen ska vi i
EU göra allt vi kan för att göra oss oberoende av är ett annat mantra som
upprepats på senare år. EU-parlamentarikern Lars Adaktusson (Kd) har
tillsammans med en ukrainsk parlamentariker skrivit en debattartikel i SvD där
vikten av sanktionerna betonas. De ger negativa effekter för den ryska ekonomin
och ökar incitamenten för att följa Minsk-avtalet, menar de. De har förstås
inga höga tankar om Ryssland och sammanfaller i stort sett med den uppfattning
av säkerhetsläget som verkar gängse i Väst-media och inom EU-institutioner etc.
Det vill säga ungefär så här:
”Det är heller inte så
att Ryssland är berett att acceptera en europeisk säkerhetsordning grundad på
varje lands rätt till frihet och självbestämmande”
Jag tänker på det här när jag på tv ser filmen om kvinnorna
som kämpar (kämpade?) mot planerna på ett kärnkraftverk i finska Pyhäjoki. Med
den grundinställning till Ryssland som finns i EU-länderna och det närmast
alarmistiska säkerhetspolitiska bullrande om Putin som jag nämnt här så känns
det genast fullkomligt absurt att ryska statens bolag Rosatom är det som ska
leverera kärnreaktorer och dessutom kärnbränslet till den här anläggningen. Men
just kärnenergi har undantagits från sanktionerna av någon outgrundlig
anledning och energipolitiken hanteras dessutom suveränt av EU-medlemmarna
vilket alltså gör att kärnbränsle kan levereras från Ryssland till Finland
medan däremot Valio hindras från att leverera mjölk till ryska folket. Förvisso
ett motdrag av ryssarna men en direkt följd av EU:s sanktioner.
MEN, Finlands beslut att låta rysk finansiering och leverans
av reaktorer och bränsle blåsa nytt liv i detta – även ekonomiskt - vettlösa
projekt togs samtidigt som EU tog en resolution som uppmanade medlemsländerna
att ställa in alla planer på avtal med Ryssland inom energisektorn.
Den här typen av dubbelmoral och dubbla budskap är något som
får mig ursinnig och när jag ser hur röjmaskinerna går fram över Hanhikivi-udden
trots att bygglov ännu inte är utfärdat tänker jag att det ändå fortfarande måste
finnas en liten chans att stoppa detta vansinnesprojekt. Ett sätt är att
ansluta till de protestgrupper i Sverige som bildats. Själv har jag skrivit
under den här protestlistan.
Svenska kommuner längs Norrlandskusten har också börjat
reagera men reaktionen kommer sent. Flera kommuner har dock skickat
protestlistor till Finland undertecknade av kommunpolitiker från nästan alla
partier, dock med undantag för folkpartister och moderater.
Möjligen har det undgått dem att projektet genomförs endast
med hjälp av ett statligt ryskt energibolag? För att undanröja alla tvivel om
Rosatom klipper jag därför in en kort presentation av bolaget från deras egen
hemsida:
”ROSATOM is the Russian Federation national
nuclear corporation bringing together circa 400
nuclear companies and R&D institutions that operate in the civilian
and defense sectors”
Rosatom är ett statligt ryskt bolag med starka kopplingar till ryska militären vilket pedagogiskt
illustreras här, på samma hemsida. Att kärnkraften är betydelsefull för
Rysslands ekonomi betonas också på Rosatoms hemsida:
”Development of the nuclear industry is seen as
a top national priority. It is perceived to be a key sector of the Russian economy,
essential for national energy security”
Den som direkt eller indirekt stödjer Rosatoms
internationella projekteringar stödjer därmed de facto även ryska staten och
dess försvarssektor. Därför undrar jag varför Folkpartister och Moderater, som
annars är så kvicka att tala illa om Ryssland och Putin, när det gäller Pyhäjoki
plötsligt blir så överslätande och tillåtande?
Läs också gärna på denna blogg:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar