Dagbok från ukrainska vägar 3

Intriger och otrohet - Katarina II, prins Potemkin och paret Potocki

I Odessa efter 2 dagar på väg. Ukrainsk väg dessutom så skönt att ligga still ett par dagar. I den här staden är det förstås en självklarhet att besöka Potemkin-trappan. Den är häftig på så sätt att den har en inbyggd optisk illusion. Ovanifrån syns inte trappstegen utan endast de mellanliggande plattformspartierna mellan trappstegen medan dessa inte syns nedifrån då endast trappstegen syns. Bredare trappsteg längst ned gör också att den ser längre ut än den är nedifrån men tvärtom ovanifrån. Men den ger också min ingång till kopplingen mellan Uman och paret Potocki - som jag nämnde i mitt inlägg från igår - och Katarina II och Potemkin.

Den som kan sin filmhistoria känner också igen den från Eisensteins berömda trappscen i "pansarkryssaren Potemkin" som bygger på händelser i Odessa 1905 då stora oroligheter utbröt när stadens arbetarbefolkning gjorde uppror. De fick stöd av matroserna på pansarkryssaren Potemkin som i sin tur fått namnet från fursten GRIGORI ALEXANDROVITJ POTEMKIN, rysk fältmarskalk och hemlig älskare till ryska tsarinnan Katarina II vid 1700-talets andra hälft. Han sägs vara grundaren av såväl Sevastopol på Krim som de ukrainska städerna Nikolaev (ukr/Mykolaiv), Kherson samt Dnipropetrovsk (då Jekaterinoslav). Hans enda utlandsplacering var för övrigt i Sverige.

Egna bilder. Potemkintrappan. Uppifrån och ned och nerifrån och upp.

KATARINA II var kejsarinna av Ryssland 1762-1796 och är på ett vis den kanske mest mytomspunna ryska regenten, inte minst på grund av hennes amorösa äventyr. Hon hade en lång affär med vår Potemkin och det var för hennes skull som Potemkin satte upp sina "kulisser" under hennes resa till det nyerövrade Krim,"Potemkin-kulisser". Hennes man tsar Peter III var psykiskt labil (tokig var väl ryktet) och hade ingen eller alltför liten sexuell förmåga och det fanns ingen som helst attraktion makarna emellan. Katarina höll sig därför med ett antal älskare genom åren och lär ha fått sina barn med dessa män och inte tsaren. När Peter dog (förgiftad av Katarina?) lyckades Katarina manövrera sig till tronen och påbörja en lång och händelserik regenttid. Bland mycket annat fördes krig mot turkarna och på så vis kom just Odessa att bli ryskt 1794. Liksom för övrigt Krim 1783 och stora delar av nuvarande södra Ukraina 1792. Här i Odessa har hon både gata och en staty där hon har sina "gubbar" vid fötterna. Den mest feministiska statyn som finns enligt min sambo. En av de gubbar som svärmade kring henne var just greven Potocki. Han var troligen inte ute efter kärlek men hennes politiska och militära stöd.

Egna bilder. Katarina II har förstås en gata uppkallad efter sig och en staty där fyra av hennes viktigaste gubbar underdånigt parkerar vid fötterna. Feministisk och kolonialistisk.

GREVE POTOCKI, eller Stanislaw Sczcezny Potocki, var en greve som ärvt stora lantegendomar i Polen och det som nu är Ukraina. Han hade länge sin bas i Kamyanets-Podilsky men slutade sina dagar i det Uman som jag besökte och skrev om igår. Han utnämndes av polske kungen 1784 till Vojvodin av Rutenien, som var det begrepp man använde om det vi nu kallar Ukraina. Hans intrikata plan var dock att störta kungen och tillsammans med andra adelsmän införa ett sorts oligarkstyre i Polen-Litauen. Han skulle säkert ha trivts i dagens Ukraina. Denne förmögne magnat kontaktade därför Katarina II och smidde planer som så småningom fick konsekvensen att det polsk-litauiska månghundraåriga samväldet gick under och Polen delades mellan Preussen och Ryssland. Han dömdes därför till döden i Polen men drog sig tillbaka till godset i Uman som då hamnat under ryskt styre. Det var där och då han lät anlägga Sofiyivkaparken jag promenerade i med min sambo igår. En födelsedagsgåva (bra ide tyckte min sambo) till sin fru Sofia som har en alldeles egen historia i detta drama.

Berättelsen om SOFIA POTOCKA hade idag varit en om trafficking och prostitution. Hon var grekiska, född i Bursa men uppväxt i Konstantinopel med sin mor och syster. Fadern dog tidigt under mystiska omständigheter. När familjens hus brunnit upp sökte modern hjälp hos polske ambassadören. Enligt vissa uppgifter ska denne ha haft godheten att ta hand om systrarna och enligt andra beskrivningar köpte han dem av mamman. Sofias syster såg han till att gifta bort med en turkisk pascha (sålde?) medan Sofia blev introducerad för adelskretsar i diverse länder där ryktet började gå även inom hovkretsar om den vackra och förslagna Sofia. Hon blev förtrogen med såväl Katarina II som Potemkin. Ryktet säger att den österrikiske kejsaren blivit så förtjust att han beställde en opera av Mozart ("Enleveringen ur Seraljen) inspirerad av Sofia. Hon beskrivs omväxlande som kurtisan eller prostituerad men klart är att hon gifte sig till både pengar och en viss maktposition. Bland annat tjänade hon som spion åt Katarina II. Enligt uppgift sköttes dock den detaljen mest av systern som var gift med den turkiske paschan som satt i borgen i Khotin, nära Tjernivtsi. Sina sista dagar spenderade hon emellertid i Uman och hon förblev vän med vår Potemkin in i döden.

Så här intrikat kunde trådarna spinnas på 1700-1800-talet och helt klart har den här kvartetten haft stor inverkan på skeendet och ödet för Polen och Ukraina. Det är inte heller alldeles olikt den oligarkernas marionetteater som dagens ukrainska politiska spel skulle kunna benämnas.