Dagbok från ukrainska vägar 7

Från Akkerman till Chisinau

Intrycket av Bilhorod-Dnistrovskiy igår kväll i dimdiset blev nog lite väl negativt. En promenad kring den äldre delen och med lite klarare sikt gav oss en aning av hur stället kan se ut en fin vårdag. Den har tyvärr inte riktigt anlänt så vi får en viss lågsäsongsprägel på allting här. Fördelen är att vi får fortet Akkerman helt för oss själva, alla nio hektar. Här har funnits en boplats i minst 2500 år tror man då den antika grekiska staden Tyras låg här. Utgrävningar håller så smått på att påbörjas framför fortet.

Egna bilder. Bilhorod-Dnistrovskiy idag, Akkerman igår och Tyras för 2500 år sedan.

Akkerman var namnet på hela staden före första världskriget, blev sedan Cetatea Alba under rumänskt styre och sedan Akkerman igen 1940 när ryssarna tog över igen ett tag men fick sitt nuvarande namn 1944 när ryssarna var tillbaka. Fort har det funnits i mer än tusen år på den plats den intar nu, på höjden ovanför vattnet. Tidigare tillhörde det bland andra Genovese och bar då namnet
Moncastro. Sitt nuvarande utseende fick det dock på 1400-talet då turkarna byggde dessa murar och
torn. En minaret står också kvar på borggården som minner om att detta var ett turkiskt fäste. Här i
Ukraina rör man sig i stort sett längs med frontlinjen mellan det Osmanska imperiet och den kristna trons försvarare, som dock har haft skiftande nationaliteter. Till slut annekterades området av Ryssland 1806 i samma veva som Odessa. Det lämnades dock tillbaka en tid innan det blev ryskt definitivt 1812.

Egna bilder. Staden Bilhorod-Dnistrovskiy är tämligen ordinär men fortet är oerhört väl bevarat och klart sevärt även för den minimalt historieintresserade (Det är alltså inte det som är på bilden längst ned). Minareten påminner om att här funnits en moské och att det var turkarna som höll fortet och staden Akkerman under cirka 400 år. Utgrävningar pågår nu för att hitta spår sv den grekiska staden Tyras.

Turkarna lyckades dock försvara platsen mot kosackernas attacker. Idag är det dock ukrainskt och under vår korta promenad i staden hör vi nationalsången spelas i högtalare en liten bit från parken som åtminstone på vår karta heter Leninparken (!). Det är stort möte och någon form av minneshögtid intill (den obligatoriska) Sjevtjenko-statyn. Den svart-röda OUN-UPA fanan vajar tillsammans med den ukrainska som försetts med EU-stjärnor. Det är första gången jag ser faktiskt. Det är väl någon form av önsketänkande då det bör dröja minst tio-femton år innan Ukraina kan komma på fråga som medlem. Men hjältar hyllas det hur som helst framgår tydligt.

Egna bilder. Nationalistiskt möte med nationalsång och ukrainsk flagga med EU-stjärnor!? Det är förstås Taras Sjevtjenko som gömmer sig bakom röd-svarta OUN-flaggan.

Egna bilder. Än så länge finns Leningatan i Bilhorod (överst). Naturligtvis finns också en Sjevtjenkogata. Nationalpoeten Taras Sjevtjenko har lanserats i det självständiga Ukraina på samma sätt som tidigare Lenin.

I Leninparken står en sockel målad i blå-gult men utan staty. Där det nu sticker upp lite armeringsjärn gissar vi att en Lenin möjligen kan ha stått tidigare. Kanske till helt nyligen till och med. Här finns fortfarande en Leningata i alla fall vilket är ovanligt numera efter de lagar som togs för ett år sedan (Decommunization Law) som innebär att alla gator och platser med anknytning till kommunismen måste byta namn. Jag tror det ska vara gjort senast någon gång den här våren så det lär väl bli ändring här också inom kort.

Egna bilder. En tom sockel skvallrar om att någon (läs Lenin) troligen stått staty här men rivits ned, och ersatts med... Ja, vem? I samma park (Leninparken enligt kartan) står den lille figuren på nedre bilden. Ingen ukrainsk nationalskald vad jag vet.

Det finns flera spår av Sovjet här än i väst. Krigsmonumenten finns överallt men jag ser mer av sovjetisk design och fasadutsmyckning här inte minst på de gamla kulturhusen eller "Folkets Hus"-
byggnaderna som det i Vypasne, inte långt från Moldaviska gränsen.

Egna bilder. Krigsmonument och kulturhus finns i Vypadse. Liksom en liten butik där man kan köpa "produkter". Häst och vagn används också här vilket är en rätt vanlig syn i Ukraina.

Vägen sista milen fram mot gränsstationen Starokozache är skandalöst dålig och det vore rent skrattretande om det inte var för det faktum att du riskerar att kvadda bilen. Vissa delar är knappt farbara och hålen tar inte ens slut inne på själva gränsstationsområdet. Spikmattorna är överflödiga här. På den ukrainska sidan ska tilläggas.

Egna bilder. Skandalösa vägar  den sista milen minst fram till moldaviska gränsen.

Väl släppta igenom av de bistra gränskontrollanterna är vi så i Moldavien och genast är vägen helt slät. Möjligen är det den vägskatt vi är tvungna att betala (ca 60 kr) som gör skillnad. Kanske kan vara en god ide för Ukraina att ta efter i så fall. Själv skulle jag skämmas över att vara ukrainare för den här skillnaden på vägkvalitet. I jämförelse med Europas kanske fattigaste land dessutom!

Egna bilder. Moldaviska sidan av samma väg som på bilderna ovan. Kanske är det vägskatten vi betalar vid gränsen som gör skillnad? Skäms, Porosjenko och Jatsenjuk!

Det är inte heller lika skräpigt i vägrenen, det är välskyltat och träden är välansade. Vi åker på precis samma väg som på ukrainska sidan och ändå är allt så olikt. Det är en fascinerande skillnad som är mycket större än jag anat. Krigsmonumenten däremot är precis lika överdimensionerade och pompöst pampiga som i Ukraina.

Egen bild. Krigsmonumenten är desamma i Moldavien som i Ukraina. Detta i Grigorievca.

Vi ser också enorma kolchozbyggnader, som de i Grigorievca, som brer ut sig över fälten. Nu är mig veterligt allt ägande av jordbruksmark privatiserat men här i Grigorievca finns i alla fall husen kvar.

Egen bild. Vinkolchoz (gissar vi) i Grigorievca. Numera privatiserad (gissar vi).

Det är ett böljande och grönt landskap vi åker genom på vägen till Chisinau. Byarna ser minst lika fattiga ut som de ukrainska men det är vackra omgivningar som gör att det inte ger så tröstlöst intryck. Det är det spontana intrycket från bilfönstret. Häst och vagn är inte alldeles ovanligt i Ukraina och faktiskt bland det sista vi såg på den ukrainska sidan gränsen men är troligen ännu vanligare här på landsbygden. Vi ser flera stycken på vägarna innan vi når Chisinau som istället är förfärligt trafikerat och det är med stor tur vi hittar fram till hotellet. Nu behövs lite mat och ett glad moldaviskt vin. Det kan vi vara värda efter ett antal timmar på väg.

Egna bilder. Moldavien är grönt böljande, fullt med vinodlingar och miljövänliga fortskaffningsmedel.

PS) Just hemkommen från restaurangen kan jag säga att det var lättare skrivet än gjort det där med att hitta en krog med lokal mat och moldaviskt vin. På huvudgatorna, som enligt hotellreceptionisten ska vara fulla av krogar, stöter vi, förutom en McDonalds, på två och båda är ölpubar. Vi tog till bakgatorna och hittade lite fler men mest ölpubar. Till slut blev det restaurangen alldeles invid hotellet som visserligen också är en bereria men hade bra mat och gott moldaviskt vin. Lite komiskt men vi fick en liten promenad runt kvarteret i alla fall.