Sista dagen i Odessa och jag är bara tvungen att återvända till Devolanivskyi Descent. Gatan som glömts bort. Asfalten är helt uppriven som om en harv gått fram över den och husen är på väg att rasa samman eller har redan gjort det. Med undantag för en vit fasad som uppenbarligen är under konstruktion och som bryter av förfallet. Ett tecken på att någon anser det värt att bygga nytt på denna bortglömda gata. Troligen finns här en tanke bakom förfallet, en medveten förslumning för att kunna riva hus och bygga nya med betydligt högre hyror och priser. En kvinna som kliver ut från porten till det enda hus som ser befolkat ut bekräftar att det inte gjorts några reparationer på många år på denna gata. Hon säger dock att hon äger sin lägenhet så det verkar lite oklart vem hon menar ska ordna reparationer. Men här i Ukraina är det ett generellt problem med just de gemensamma utrymmena. Det är vanligt att äga sin lägenhet men det är ingen som äger trapphusen exempelvis, vilket gör att de ofta inte ser bättre ut än rivningskåkar medan lägenheterna är i det skick som ägaren bestämt. Det skapar problem förstås när något går sönder och ingen känner sig ansvarig för reparationen. I det här fallet gäller det dock en hel gata så jag får intrycket av att det som sker med gatan är helt bortom den här kvinnans horisont. Oligarkernas grepp om Odessa är fortfarande hårt, Saakasjvilis korståg till trots.
Egna bilder. Endast ett hus ser bebott ut. Uppenbarligen ett konstnärskollektiv?
Det märks också tydligt att det är en byggboom på gång. Det gamla förfaller på flera håll och det nya Odessa växer fram parallellt. Eller ibland nästan ovanpå det gamla.
Egna bilder. Det nya växer upp bakom det gamla
Vi har tagit linbanan upp från stranden. En fullständigt livsfarlig konstruktion som fungerar ungefär som pater noster-hissar, dvs du får hoppa på och av dem i farten och det tycks inte finnas något sätt att få stopp på dem. Fastnade i en dörren och kom av med nöd och näppe. Väl uppe tar vi promenaden mot Arkadia. Ett helt nybyggt område med shopping, nöjen och snabbmat som sträcker
sig ned mot strandlinjen. Ser ut ungefär som Sickla köpkvarter. Här är mycket kapital nedplöjt och skyskrapor skjuter ur marken i kvarteren intill. Det är ett helt annat Odessa än DDT jag sett hittills. Arkadia leder oss i vart fall tillbaka till strandpromenaden som är lååång.
 |
| En livsfarlig linbana finns för den som inte orkar gå upp från strandpromenaden till centrala staden. |
Det nya Odessa. I södra delen av Odessa växer det fram. Så det knakar. Lyckligtvis har det ännu inte tagit över strandlinjen. Men kryper sakta närmare.
En promenad längs strandlinjen kan ta lång tid. Här finns så oerhört mycket udda saker att undersöka och det blir snart till rena fotosafarin. Här ligger en sovjetisk badort på samma mark som en modern badort med lyxhotell och McDonalds och Aqualand. Det gamla får än så länge vara kvar. Frågan är hur länge dessa till synes övergivna hus får ockupera den dyrbara strandmarken? Rysslands annektering av Krim har fått den effekten att solsemestrande ukrainare reser till Odessa istället. Förra sommaren var det mer sommarturister i Odessa än någonsin sägs det.
 |
| En gammal badort ligger fortfarande längs strandpromenaden. Den byggdes under Sovjetperioden och står där än, ibland förfallen och ibland fullt fungerande men kanske oanvänd ändå. Men kvar står den mitt bland det nya... Än så länge. |
Egen bild. "Huvudentrén är flyttad"
Egen bild. En dragspelare underhåller några meter från vattenlanden, nöjesattraktionerna och shoppingarkaden. Det gamla möter det nya.
Imorgon bär det av söderut mot gränsen till Moldavien. Adjö Odessa! Vi kommer säkert tillbaka. Hur skulle vi kunna låta bli?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar