Befogad rädsla eller russofobi, krigshets eller fredsmäkleri – viktigt vägval för EU

Demoniseringen av Ryssland och Putin har pågått en längre tid i medier och bland västvärldens toppolitiker. Alltför ofta har media okritisk svalt det perspektiv som företrädare för EU, USA eller NATO har intagit och serverat den kost som gått att tillaga med de ingredienserna för sina nyhetskonsumenter. Vi ser hur en lätt hysteri piskas fram där Putin jämförs med Hitler och Ryssland med Nazityskland. Det är historielöst och, enligt min mening, ett farligt tillstånd som helt i onödan kan provocera fram en situation som verkligen faktiskt är så farlig som många menar att den nu är.

Torsten Kälvemark har påpekat ungefär detta i en utmärkt sammanfattande artikel i Aftonbladet. Han anser att svenska medier har ”noll koll på läget i Ukraina”. 

Men det är inte bara okunskap som gör att hela Ukraina-frågan har hamnat snett. Det är också en medveten strategi från USA, Nato och EU som givetvis sprider den bild de vill ska gälla som ram för konflikten. Det är egentligen lite skrämmande hur okritiskt hycklande vi kan se på Ryssland och Ukraina och sedan på oss själva och vårt EU. Vad sker inom EU? I Spanien och Grekland? Hur agerar vi om upplopp uppkommer i missnöje över politiken? Hur kommer ukrainarna själva att reagera på de IMF-åtgärder som troligen väntar efter valet? Kanske kommer de springa i armarna på Ryssland när det går upp för dem vilken medicin som väntar?

Självklart är det så att Putin är mycket tacksam att rikta en demoniseringskampanj emot. Putin är maktfullkomlig och manipulativ, det vet vi sedan länge. Hans metoder för att sitta i toppen av det väldiga Rysslands hierarki har framkallat många huvudskakningar och hans otäcka sätt att undanröja fiender och kritiker är väl dokumenterat och ingen nyhet. Därför är det naturligtvis lätt att frammana den där Hitler-bilden av oberäknelig galning som bland andra vår egen utrikesminister Carl Bildt försöker få oss att ta till oss.

Putin ser jag inte alls som särskilt oberäknelig. Däremot en man uppfödd i det Ryssland som var en del av Sovjetunionen, utbildad då (70-tal) i internationell rätt vid Leningrads universitet och skolad i KGB. För den underrättelsetjänst som intresserar sig för Putin finns här naturligtvis en hel del att hämta om den vill förutsäga dennes nästa drag eller hitta ett beteendemönster.

Däremot just detta faktum - att vi har en utrikesminister som plötsligt twittrar och bloggar något om Quisling och sätter igång ordkrig som eskalerar situationen - anser jag personligen vara mer oberäkneligt än Putins schackdrag. Carl Bildt som dessutom genom sin karriär visat sig ha ett sällsynt dåligt sinne för utrikespolitik och haft samma oförmåga att skilja på minkar och ubåtar som han har haft att sortera angripare och angripna i vissa konflikter. Som den i Georgien där han envist framhärdar i sitt stöd till den förre diktatorn Saakasjvili. Detta beskriver Per Gahrton i en upplysande artikel, för den som inte hängde med då i svängarna kring Sydossetien.  

Själv är jag alltså klart bekymrad över hur Carl Bildt ska formulera den svenska ståndpunkten i förhållande till Ryssland i Krim-krisen. Vilka rent personliga lojalitetsförankringar får honom att bortse från realpolitiska fakta? Eller från att ens se konflikter från mer än ett perspektiv? Det är en diplomatisk konst att frigöra sig från tunnelseende och sätta sig in i en motståndares situation och läge för att finna möjligheter till lösningar av tvister och lätta på trycket. Carl Bildt är inte den mannen utan snarare dess motsats. Vi får bara hoppas att han inte hinner orsaka så stor skada till för svensk utrikespolitik innan höstens val. För nog tar hans utrikesministerkarriär slut då?

Samtidigt står det nog klart för alla inblandade att utrymmet för kännbara sanktioner från EU:s sida mot Ryssland är oerhört litet med tanke på det beroende av olja och gas därifrån som snarare gör EU sårbart för ryska åtgärder. Så det vi ser är kanske snarare ett spel för gallerierna. Jag önskar bara att någon i så fall kunde tala om det för Bildt.