Nästa vecka (3-4 mars) möts EU-ländernas miljö- och
energiministrar i Bryssel för diskussion om målen (2030-målen) för klimat och
förnybar energi. Lena Ek och Anna-Karin Hatt (c), miljö- respektive
energiminister, säger i en artikel i dagens SvD att ”EU bör sätta högre
klimatmål”.
Det är, menar de, alliansregeringen som vill se högre
ambitioner när det gäller klimatpolitiken i EU men också ett nytt mål för
förnybar energi.
Detta är mycket intressant eftersom de samtidigt ”välkomnar”
kommissionens förslag för klimatmål till 2030. Det som innebär minskning av
växthusgasutsläpp med 40 % jmf med 1990 års nivå, att andelen förnybar energi då
ska vara 27 % för EU men ingen målsättning tillsvidare för
energieffektiviseringar. Endast utsläppsmålet föreslås bli bindande för varje
medlemsland.
Det förslag som EU-parlamentet röstade för nämns inte alls i
artikeln. Det som förespråkar tre bindande mål och en andel på 30 % förnybar
energi samt en ökning av energieffektiviteten med 40 %.
Samtliga svenska partier i EU-parlamentet röstade för
parlamentets förslag utom Moderaterna och Kristdemokraterna. Nu talar två
centerpartistiska ministrar för alliansregeringens räkning och kräver tuffare
tag (?).
Antingen är de båda C-ministrarna på kollisionskurs med
Reinfeldts moderater och Hägglunds kristdemokrater (hur är det med
folkpartistiska kärnkraftskramare?) eller också har regeringen (ånyo) slickat
fingrarna och sträckt ut dem i vädret för att känna av vindriktningen.
Vad vill regeringen egentligen och hur hårt tänker de centerpartistiska
ministrarna driva på i Bryssel? Kan vi lita på att de inte bara vill
tillmötesgå en hemmaopinion i allmänhet och den inom Centerns medlemskader och
traditionella väljarkår i synnerhet? Eventuella bakslag kan sedan skyllas på
oviljan hos andra länders regeringar (”[...] det förutsätter att parterna runt
förhandlingsbordet är beredda att bidra”).
I artikeln försöker alltså de båda ministrarna utföra ett
litet trick. Att samtidigt vara både
avvisande och välkomnande till EU-kommissionens förslag om klimat- och
energimål.
Det känns inte trovärdigt men också som en typisk c-stämplad
politik. Ett parti som inte vet vilken fot det ska stå på. Den som tar mark vid
Stureplan eller den som är förankrad i den gröna rörelsens mylla?
För regeringen som helhet är det en typiskt passiv klimatpolitik
som vi har sett prov på sedan 2006. Moder jord behöver en ny svensk regering.
Läs också:
Åsa Romson (mp) om regeringsbeskedet och artikeln
Naturskyddsföreningens
kommentar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar