tisdag 25 februari 2014

EU:s klimatmål och en oenig svensk regering



Nästa vecka (3-4 mars) möts EU-ländernas miljö- och energiministrar i Bryssel för diskussion om målen (2030-målen) för klimat och förnybar energi. Lena Ek och Anna-Karin Hatt (c), miljö- respektive energiminister, säger i en artikel i dagens SvD att ”EU bör sätta högre klimatmål”.


Det är, menar de, alliansregeringen som vill se högre ambitioner när det gäller klimatpolitiken i EU men också ett nytt mål för förnybar energi.

Detta är mycket intressant eftersom de samtidigt ”välkomnar” kommissionens förslag för klimatmål till 2030. Det som innebär minskning av växthusgasutsläpp med 40 % jmf med 1990 års nivå, att andelen förnybar energi då ska vara 27 % för EU men ingen målsättning tillsvidare för energieffektiviseringar. Endast utsläppsmålet föreslås bli bindande för varje medlemsland.


Det förslag som EU-parlamentet röstade för nämns inte alls i artikeln. Det som förespråkar tre bindande mål och en andel på 30 % förnybar energi samt en ökning av energieffektiviteten med 40 %.


Samtliga svenska partier i EU-parlamentet röstade för parlamentets förslag utom Moderaterna och Kristdemokraterna. Nu talar två centerpartistiska ministrar för alliansregeringens räkning och kräver tuffare tag (?).

Antingen är de båda C-ministrarna på kollisionskurs med Reinfeldts moderater och Hägglunds kristdemokrater (hur är det med folkpartistiska kärnkraftskramare?) eller också har regeringen (ånyo) slickat fingrarna och sträckt ut dem i vädret för att känna av vindriktningen.


Vad vill regeringen egentligen och hur hårt tänker de centerpartistiska ministrarna driva på i Bryssel? Kan vi lita på att de inte bara vill tillmötesgå en hemmaopinion i allmänhet och den inom Centerns medlemskader och traditionella väljarkår i synnerhet? Eventuella bakslag kan sedan skyllas på oviljan hos andra länders regeringar (”[...] det förutsätter att parterna runt förhandlingsbordet är beredda att bidra”).

I artikeln försöker alltså de båda ministrarna utföra ett litet trick. Att samtidigt vara både avvisande och välkomnande till EU-kommissionens förslag om klimat- och energimål. 

Det känns inte trovärdigt men också som en typisk c-stämplad politik. Ett parti som inte vet vilken fot det ska stå på. Den som tar mark vid Stureplan eller den som är förankrad i den gröna rörelsens mylla?

För regeringen som helhet är det en typiskt passiv klimatpolitik som vi har sett prov på sedan 2006. Moder jord behöver en ny svensk regering.



Läs också:


Åsa Romson (mp) om regeringsbeskedet och artikeln 

Naturskyddsföreningens kommentar
 

 

 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar