Jag läser i bladet att segregationen ökar. De rika klumpar ihop sig i innerstaden
och ett antal andra stadsdelar medan de fattigaste samlas i ett antal förorter.
En ny undersökning genomförd av Stockholms stad/Sweco visar dessutom att de
rikaste stadsdelarna har blivit ännu rikare och de fattigaste ännu fattigare
sedan 1991.
Egentligen
inte särskilt förvånande. Som kulturgeografen Roger Andersson (Uppsala
Universitet) säger i artikeln har gentrifieringen accelererat de senaste 20
åren och han pekar på ombildningarna av hyresrätter som främsta orsak.
Intressant
att notera är emellertid denna tendens till rikemanscluster. Enligt sociologen
Jonas Lindström (Södertörns Högskola) har adressen blivit en allt viktigare
statusmarkör och höginkomsttagare ratar områden där de riskerar att få samsas
om utrymmet med låginkomsttagare. Priset på huset eller lägenheten kan ju gå
ned med allt för mycket pöbel runt omkring.
Man ser
alltså tydliga tendenser till en gettofiering. Dock av en art som det inte
talas så mycket om. Redan 1975 formulerade Ingvar Carlsson, den
gamle socialdemokraten och då bostadsminister, lite av valfrihetens problematik
när han vid SABO-kongressen konstaterade att ”de lediga lägenheterna återfinns i allt för stort koncentrat på vissa
orter i vissa bestämda områden” och att det ibland berodde på att ”människorna
utnyttjat den nya valfriheten på bostadsmarknaden till att flytta från vissa
bestämda områden” vilket ledde till att ”de lediga lägenheterna upphört att
vara en garanti för valfriheten”. De som kunde välja med plånboken valde
redan då att lämna miljonprogramsområden för lite finare adresser. Omvandlingen
av hyresrätter i framför allt innerstaden har öppnat upp för en acceleration av
denna långa process.
Vad säger då Joakim Larsson, moderat
ytterstadsborgarråd? Jo han verkar bekymrad. Han vill ha en blandning av
boendeformer i varje stadsdel. Eftertankens kranka blekhet måhända? Han hoppas
att fler hyresrätter ska ombildas till bostadsrätter i de fattigare förorterna.
Det är ett av huvudsyftena (tror jag) med Järvalyftet. Det vill säga att göra
Tensta/Rinkeby hippt och locka fler höginkomsttagare att flytta dit. Det går sådär, kan man säga.
Så värst mycket fler idéer verkar han inte ha. Det är lite
förvånansvärt eftersom det finns tankemodeller att ta efter på regeringshåll,
hos allianspartikollegorna Folkpartiet exempelvis. Erik Ullenhag lanserade ju i våras idén att sänka ersättningen för nyanlända invandrare som tackar nej till
jobb på annan ort. Han sa då att han inte ville avskaffa ebo-lagen, som
överlåter val av bostadsort till invandraren, men att han vill ”skapa verktyg
för att styra bosättningen”.
Det där är ju intressant. Verktyg för att styra bosättningen
är ingen dum idé. Man skulle ju kunna höja skatten för dem som väljer att
flytta till områden som har högre medelinkomst än stadens genomsnitt.
Eller varför inte satsa på kommunala bostadsbolag i
innerstäderna exempelvis? De skulle ju kunna verka som bromskloss för
utvecklingen med en massa rikingar som bara väljer och väljer. Dessa bolag
skulle ju sedan kunna drivas av annat än vinstintresse, exempelvis
allmänintresse, och hålla hyror på en rimlig nivå och fungera som riktmärke för
den privata hyressättningen. Låt oss kalla det för allmännyttan. De här bolagen
skulle ju också kunna se till att nyproduktion styrdes till områden där det är
för dålig blandning, det som ytterstadsborgarrådet säger sig vilja ha...
Redan uppfunnet? Sålts ut? Inte längre norm? Hmm... tänkte
inte på det.
