Ship to Gaza seglar igen

Skeppet S/VEstelle är nu snart i Malmö och fortsätter därmed den färd mot Gaza som påbörjades i Umeå för drygt två veckor sedan. Därmed görs ett nytt försök att bryta Israels blockad mot Gaza och båten beräknas anlända dit i september om den inte hindras som tidigare. Syftet är humanitärt och ett försök att agera för att bryta den inhumana blockaden som den strida strömmen av fördömande resolutioner och uttalanden inte har förmått att göra.

Det finns emellertid de som ifrågasätter detta syfte. Bland andra mellanösternvetaren Eli Göndör, före detta sergeant i den israeliska arméns fallskärmsjägartrupper. I SvD idag vill han hävda att Hamas och Egypten har lika stor del i skulden för umbärandena på Gazaremsan. Han menar att Ship to Gaza måste förklara hur de ska förhålla sig till Hamas om de, mot förmodan, skulle tillåtas att anlända till Gaza. Eftersom Ship to Gaza ”vägrat peka på Hamas som en av anledningarna till situationen på Gazaremsan”, avslutar han sin artikel, har han svårt att se att de skulle uppnå något annat än att ”utpeka Israel som ensam förövare”. 

Detta är en lite märklig inställning. För det första har Ship to Gaza som organisation förklarat sig opolitisk och deklarerat att den inte lägger sig i de interna angelägenheterna vare sig i Israel eller Palestina/Gaza. Vilka makthavare som där väljs är alltså ingenting som är avgörande för engagemanget. Eli Göndör och andra hade kunnat läsa på Ship to Gazas hemsida för att få svar på sin fråga alltså.

Syftet är att bistå de som lever i området humanitärt eftersom den israeliska blockaden förhindrar att nödvändigheter som medicin, byggnadsmaterial och livsmedel når dessa. Opolitiska organisationer är också tänkta att ta emot båten och leveranserna vid den eventuella ankomsten. Det finns alltså ingen anledning för Ship to Gaza att förhålla sig till Hamas på förhand. Skulle däremot Hamas försöka ”kapa” lasten vid ankomsten får naturligtvis de ansvariga ombord förhålla sig till detta på samma sätt som de måste förhålla sig till en eventuell israelisk militär kapning av båten.

Egyptens del i blockaden kan förstås diskuteras. Men faktum kvarstår att Israel ockuperade Gaza-remsan 1967 och då fråntog Egypten kontrollen över området som dessa då ockuperat sedan 1948. Egypten har sedan dess avsagt sig anspråk på området till förmån för en palestinsk stat. Israel drog tillbaka sina trupper och tömde bosättningarna i Gaza 2005 men blockaden som inleddes 2007 och deras totala kontroll av luftrum, territorialvatten och gränsövergångar utgör rent praktiskt närapå detsamma som en ockupation, vilket också bekräftas av svenska regeringensrapport om läget för de mänskliga rättigheterna i de palestinska områdena från 2011. Sverige och EU betraktar Gaza som fortsatt ockuperat av Israel. 

Eli Göndör medger att det även i Israel ”råder delade meningar” om blockaden är förenlig med folkrätten och att den är ”en av orsakerna till de svåra levnadsvillkoren på Gazaremsan”. Det måste betraktas som ett kraftigt understatement. Hamas valseger och maktövertagande i Gaza är förstås en avgörande orsak till blockadens införande 2007. Israel utropade då Gaza som ett ”hostile territory”. Att utgången av ett demokratiskt val inte faller en stat på läppen är dock ingen folkrättslig grund för en blockad som dessutom upprätthålls med militära medel. Effekten (att skada Hamas) har också uteblivit. Däremot lider civilbefolkningen nöd, vilket bekräftas av FN:s Fact Finding Mission i en rapport från 2009.

 

Den allra främsta orsaken till nöden i Gaza är förstås Israels blockad. Befolkningen där är helt i händerna på en av världens största militärmakter, Israel, och för sin överlevnad till största delen beroende av internationella hjälporganisationer. Det är främst det Ship to Gaza vill utpeka. Det kan möjligen kännas obekvämt för vissa, som Eli Göndör.