Mitt inlägg
igår om de bulgariska bärplockarna i Uppland som uppmärksammats så stort i
media på sistone fick ett oväntat stort genomslag. Det blev på några timmar
mitt mest lästa inlägg sedan jag började blogga i höstas/vintras.
Ett par
kommentarer har också inkommit vilka besvaras endast på följande sätt:
Vredesutbrott
och osakliga personangrepp kommer att raderas. En annan, mer sansad, kommentar,
kan dock bemötas. Att jag, och kanske andra som reagerar mot hätskheten i
utfallen mot dessa bärplockare, skulle sakna förståelse för boende som reagerar
mot sanitära olägenheter. Självklart kan man ha förståelse för det. Men det jag
reagerar emot är den hätska tonen i debatten och att vreden riktar sig mot de
som står längst ned i näringskedjan, fattiga människor som försöker tjäna ihop
lite pengar till sig själva och sina familjer. Oerhört
få riktar in sin vrede mot de som utnyttjar deras fattigdom, även om det finns
enstaka sådana kommentarer. När rena lynchmobbar börjar
uppstå så måste varje sansad person reagera. Någonting står inte rätt till i
samhället när det går så långt.
Det som stör
mig mest är att den politiska diskussionen håller nästan samma nivå eller har
uteblivit helt. Vi har rikspolitiker som, till skillnad från Stoltenberg i
Norge, inte vill eller förmår lyfta debatten.
Ett tänkvärt
inlägg att begrunda som närmar sig de mer brännande frågorna kring
bärplockar-problematiken är Johan Westerholms (bloggen Mitt-i-steget). Vad jag
uppfattar att han säger är något liknande det Olof Palme påpekade i ett tal
1985:
”I ett samhälle där människor vet att
de får jobb, kan försörja sig, känner social trygghet och ser optimistiskt på
sin och sina barns framtid, har rasismen svårt att få något egentligt
fotfäste”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar