Boktips från hängmattan

Det har blivit en hel del läsning på senare tid. Den ellösa tillvaron i sommarstugan på den lilla finska ön utesluter en hel del av alternativa tidsfördriv. Ett par pubbesök i närliggande Tammerfors, framkallade av mitt hopplösa fotbollsberoende, har varit enda avbrotten från TV-friheten. Ett par böcker som jag slukat vill jag särskilt puffa för och starkt rekommendera.

”Morgon i Jenin” av Susan Abulhawa

”Morgon i Jenin” är historien om palestinierna så som den sett ut sedan tiden alldeles före staten Israels utropande och därefter fram till början av 2000-talet. Det är en historia kantad av terror, död, fördrivning, förödmjukelser, bombningar, prickskyttar, arresteringar, tortyr, godtyckliga avrättningar, förföljelse och förtryck. Men det är också en historia om kärlek. Kärleken till den förlorade jorden och till de anhöriga, både de levande och de som dödats. 

Susan Abulhawa beskriver allt genom en släktkrönika som tar sitt avstamp strax före andra världskriget, före staten Israels tillblivelse. Hon lotsar läsaren genom denna historia främst genom flickan/kvinnan Amals (född 1955 i flyktinglägret i Jenin) berättelse och låter oss uppleva händelserna främst genom hennes ögon. 

Det är en roman, med fiktiva personer, men författarinnan har placerat dem i historiska händelser och använt en mängd källor (ibland angivna som referenser) för att vara dessa händelser och miljöer så trogen som möjligt. Hennes ambition har varit att srkiva ”den palestinska berättelsen”. Något som den kände palestinske författaren och litteraturprofessorn Edward Said sagt sig sakna i litteraturen vid sitt enda möte med författarinnan. Han ler antagligen nöjt i sin himmel över att ha inspirerat till boken ”Morgon i Jenin”. Den som har väldigt liten kunskap om Palestina/Israel kan med fördel läsa den här boken. Den fungerar lika bra som historisk beskrivning som den gör som roman. Den som förskräcks av palestinska självmordsbombares hänsynslöshet och förundras av den extrema Israel-fientligheten hos Hamas bör också läsa den här boken. Hur hatet föds får här sin alldeles kristallklara förklaring.

”Hårdheten fann bördig jord i palestiniernas hjärtan och motståndets fröer borrade sig ner i deras hud. Uthålligheten utvecklades till ett flyktinglivets kännemärke. Men priset de betalade var att de tvingades undertrycka all bräcklig sårbarhet. De lärde sig att fira martyrskapet. Endast i martyrskapet fanns det frihet. Endast i döden blev de äntligen oåtkomliga för Israel. Martyrskapet blev det slutgiltiga trotset mot den israeliska ockupationen. ”Låt dem aldrig se att de gör dig illa” blev deras paroll”. (”Morgon i Jenin”, Susan Abulhawa, s 137/8)

Detta är en oerhört gripande roman som svårligen kan lämna någon läsare oberörd. Märkligt nog, trots den ständiga närvaron av död och förföljelse, lyckas författarinnan förmedla sin historia med ömhet, värme, vördnad och kärlek till sitt folk. Eller kanske är det just dödens närhet som skapat den alldeles speciella djupa kärlek som hon menar att de ”bortglömda” palestinierna utvecklat genom sina vedermödor.

”Det är den sortens kärlek som man bara kan känna om man har upplevt den häftiga hunger som får kroppen att äta sig själv om natten. Den sortens kärlek som man känner först sedan livet skyddat en från fallande bomber eller kulor som gått genom ens kropp. Det är en kärlek som naken dyker mot evighetens vidder”. (”Morgon i Jenin”, Susan Abulhawa, s 230).

”Vad är pengar?”, av Andreas Cervenka

En mycket tänkvärd och rolig läsning om ekonomi, vilket inte tillhör vanligheterna kanske. Andreas Cervenka är prisbelönt ekonomijournalist som i femton år skrivit för Dagens Industri, Affärsvärlden och nu sedan 2007 Svenska Dagbladet. Hans krönikor i näringslivsdelen är alltid mycket läsvärda och denna bok innehåller just sådana tidigare publicerade texter som samlats i denna lilla bok, i vissa fall med ny rubrik. Detta påpekas också mycket finstilt i förtexterna, men texterna saknar datumangivelse och det är kanske bokens största brist. Temporala uttryck som igår, förra veckan eller månaden blir lätt irriterande och kräver en viss tankemöda för att få en korrekt tidsorientering. Men texterna håller dock i aktualitet då de behandlar finanskrisen, pensionssparande, bankernas bonussystem och ”osunda pakt” med staten och eurons kris. 

Han går hårt åt banker och finansaktörer och levererar en rad obekväma fakta och bredsidor som är förvånande långt ifrån Svenska Dagbladets ledarkrönikörers syn på världsekonomin. Det är mycket välgörande att notera en skribent för en av landets ledande borgerliga tidningar uttrycka sin avsmak för bankernas och stora börsbolags bonushets som en ”girighet som blivit till en naturlag i ekonomin” som bidragit till att ”de rika blir rikare och de fattiga blir fattigare”. 

”För facken dämpas lusten att frossa i lönelyft av hot om hyperinflation, arbetslöshet och konkurser. Det finns en naturligt återhållande och rationell kraft som slipar bort excesser. Den kraften lyser med sin frånvaro i många styrelser. Samtidigt som de är småsnåla och ansvarsfulla när villkoren för de anställda ska bestämmas verkar tungviktarna ofta förvånansvärt mjukryggade när ledningsgruppens löner ska hamras fram... Att måttfulla direktörslöner leder till sämre resultat har ännu inte kunnat ledas i bevis”. (”Vad är pengar?”, Andreas Cervenka, s 52).

Inkomstklyftorna är alltså ett ämne som Cervenka avhandlar i ett par texter. Ett annat är tendensen att den så kallade marknaden alltid springer till staten och kräver hjälp när affärerna misslyckas, men är arrogant smånjugga när det går bra. Bankernas exponering mot de krisande europeiska länderna är ett av hans praktexempel. Utlåning till länder som Grekland, Irland, Portugal och Spanien med dålig säkerhet har visat sig vara en dålig affär som nu medborgarna i dessa länder får ta smällen för i form av nedskärningar och förlorade jobb. Vi får ta del av siffror som visar att europeiska bankers exponering mot bara Irland ligger på 3500 miljarder kronor. Räknar man in Spanien, Italien och Portugal hamnar man på astronomiska summor som riskerar att stjälpa hela det ekonomiska systemet. Speciellt som finanssektorn alltid drar sig undan när förlusterna hopar sig och rycker i statens kassa för att få stöd.

”De senaste trettio åren har finanssektorn flyttat fram positionerna på ett sätt som saknar motstycke i historien. Man behöver inte längre producera något för att blir miljardär, det räcker med att behärska eventdriven arbitrage eller kunna programmera en flashtradingdator. Frågan är om den tillförda samhällsnyttan står i proportion till den ökade risken... Att göra ingenting vore att permanenta den nya princip som säger att vinster är privata men förluster offentliga. Att rycka undan en napp från ett barn leder till stök och bråk på kort sikt och kan vara nog så obehagligt. Men inte lika jobbigt som att knuffa runt en barnvagn med en vuxen bankman i kritstrecksrandig kostym”. (”Vad är pengar?”, Andreas Cervenka, s 67/8).

Som motvikt till det vanliga tillväxttuggandet och tjatet om vikten av företagarvänlighet, entreprenörsanda och avregleringar är Cervenkas små texter befriande respektlösa och som frisk luft i ett unket kök. De visar också mycket effektivt hur hela den konsumtionsbaserade tillväxtekonomin vilar på lånade pengar, en bubbla som spricker upp i omgångar men som politiker och finansaktörer ersätter med nyblåsta bubblor. ”Bubblor är det nya normala” är titeln på en av texterna. 

Han pekar på sanningar som blivit mer än obekväma och vanligtvis viftas bort av borgerliga politiker och skribenter. Hans analys av kapitalets globalisering de senaste decennierna är nästan förvirrande lik den marxistiske David Harveys i beskrivningen av hur Bretton Woods-systemets avskaffande sopade bort restriktioner för hur nya pengar kunde skapas i form av krediter vilket fick följden fallande räntor och enorma värdestegringar på börsen och för kapitalinvesteringar i ”allt som inte luktade mossig bankbok”. 

”Lägg till avregleringar, en ständig ström av nya finansiella uppfinningar och inte minst en politik där kapitalinkomster beskattas betydligt lindrigare än lönecheckar, och resultatet blev en imponerande sufflé av pappersförmögenheter. Finansbranschen blev världens största och mest lönsamma... Vinnarna? De som redan har: Kapitalägare och finansindustrin. Eller som världens mest framgångsrika investerare Warren Buffett själv uttryckte saken: Det har pågått ett klasskrig i 20 år och min klass vann” (”Vad är pengar?”, Andreas Cervenka, s 171).

Det är rätt märkligt hur en så pass tunn bok som andas sådan lättsamhet ändå kan väga så tungt. Den lilla pocketutgåvan ligger perfekt i handen på badbryggan eller i hängmattan. Köp och läs!