Igår hade fullmäktige i Stockholms Stadshus sammanträde och beslutade med knapp majoritet att bannlysa Sverigedemokraterna från nästa lokalval. Moderaterna och KD klarade sig dock med några få rösters marginal från samma öde och får därför delta nästa gång också.
NEJ, det här är naturligtvis inte alls sant och helt absurt att tänka sig. En röd-grön-rosa majoritet som agerar domare över andra partiers existensberättigande och rättighet att delta i den demokratiska processen. Men här i Ukraina är det fullt möjligt och precis detta skedde också i våras, just här i Chernivtsi där jag nu bor sedan en vecka tillbaka.
Stadens råd (Rada) röstade, med exakt de 33 röster som krävdes, den 30 april i år igenom att bannlysa den lokala grenen av Kommunistpartiet. Oppositionsblocket, Regionernas Parti samt tämligen okända Utvecklingspartiet klarade sig dock från bannlysning då endast 24 respektive 28 samt 25 röstande ville utesluta dem från den lokala demokratin. Omröstningen skedde genom handuppräckning så att alla öppet kunde se vilka som röstade till stöd för vad som kallades "Kremlin-partierna". Om jag förstått saken rätt röstades först förslaget om bannlysning ned men togs upp igen efter påtryckningar från militanta män tillhörande ukrainska frivilligbataljoner. Men förslaget kom ursprungligen från en rådsledamot, Sergej Lazarev, och i den första, slutna, omröstningen fick det stöd av så många som 24 ledamöter av totalt 42.
Nu fick det här beslutet annulleras senare efter påpekande från centralt håll att detta förfarande inte riktigt är hållbart i en demokrati. Men det säger en hel del om hur outvecklad den demokratiska tanken är i Ukraina, fortfarande efter 24 år som självständig nation. Den lokala nätsajten Molbuk rapporterar i referatform utan större reflektion om att den här omröstningen på något sätt skulle kunna vara tvivelaktig och något som allmänheten bör reagera emot. Det följer ett visst mönster över hur många här dessvärre tänker. Majoritetens tyranni brukar det kallas i statsvetenskapliga sammanhang.
Det är något som minoriteter här får brottas med i stort sett dagligen, vilket just i Chernivtsi är betydelsefullt eftersom regionen har många och relativt stora minoriteter, som exempelvis de rumänska och moldaviska, eller rumänsk-moldaviska för de som vill identifiera det som en enda språklig grupp.
Det lokala kommunistpartiet fick nu inte vara med i lokalvalen ändå eftersom justitieminister Petrenko i somras utfärdade ett dekret med bannlysning av dem. Jag lär nog återkomma till detta i senare inlägg då jag har goda förhoppningar om att få en intervju med den lokale ledaren för det tynande kommunistpartiet.
Hos de unga här i Ukraina finns en väldigt öppen nyfikenhet på hur det går till i Sverige och ett sorts sug efter information och... ja, rådgivning. Kommer inte på något bättre ord trots att det låter lite förmätet. Men jag ser nu alltmer tillbaka på Euromajdan som till stor del ett rop på hjälp utifrån, en vädjan om att bli räddade från de inhemska politiker som styrt sedan nationens födelse och som hyser en väldigt outvecklad syn på vad själva kärnan är i den demokratiska idén. Närmandet till EU i första hand som en hävstång ut ur en gryta av stinkande politisk sörja.
Jag känner en väldig värme för de här unga människorna som formligen ropar efter intryck från Europa och tror att de behöver allt stöd de kan få att utveckla demokratin i Ukraina. De är landets stora hopp och framtid. Denna är emellertid bräcklig då militanta och politiskt radikala krafter vill hävda det ukrainska respektive ryska på bekostnad av den andre. Nationalismen här är starkt levande och fullt begriplig hos en ung nation som dessutom känner sig hotad, men det som behövs minst av allt är en majoritet som försöker radera ut allt som inte ses som politiskt önskvärt eller som "rent" ukrainskt. Det är troligen helt nödvändigt för Ukrainas överlevnad att den demokratiska läroprocessen går snabbare framåt. Precis som SvD:s Anna-Lena Laurén konstaterat tidigare så gör Ukraina klokt i att ta itu med olösta minoritetsproblem genom att göra dessa lojala mot sitt land. Inte genom att konfrontera dem med förbud och inskränkningar. Det gäller naturligtvis även politiska minoriteter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar