Mötet med Tamara från Aidar-bataljonen

På centraltorget i Chernivtsi, alldeles intill Taras Shevchenko-monumentet (nationalpoeten), höll igår en handfull personer knutna till Aidar-bataljonen möte. Flammande tal hölls inför en gles skara åhörare. Mest skolungdomar och ett antal vinddrivna existenser som utgör de vanliga parkbänksnötarna. Och så jag då. Tänkte på hur det låtit tidigare här då Lenin stod staty på samma plats. Chernivtsi var först i landet med att riva ned den under Sovjet-styret smått obligatoriska Lenin-statyn, brukar det stolt framhållas här i staden.

Hinner inte lyssna länge förrän de börjar packa ihop, men får kontakt med en uniformsklädd kvinna som förklarar för mig vad mötet går ut på. Aidar-bataljonen är ute på charmoffensiv och vill öka sin popularitet i staden... "i mir", tillägger hon. "Och världen", alltså. Det är väl främst hon som står för det jobbet, tänker jag när jag ser de buttra männen i sällskapet. Hennes engelska är nästan lika skral som min ukrainska men hon presenterar sig som Tamara Chubanova och säger att hon legat vid fronten i Luhansk-regionen. Hon ser alldaglig ut och om det inte varit för uniformen skulle jag aldrig gissat att hon haft någon som helst militär erfarenhet. Hon är förvisso inte ensam kvinna vid fronten, vilket bland annat framgår av en artikel i the Guardian. Hon är hur som helst öppen, vänligt nyfiken och sjunger en sång för mig som de brukar sjunga vid fronten, om jag förstår rätt. Hon upplyser mig om att de ska hålla en konsert där på torget senare under kvällen.

Jag lämnar Tamara med huvudet fullt av snurrande tankar. Aidar-bataljonen är en av de frivilligbataljoner som gjort sig ökända för övergrepp i striderna mot separatisterna i öst. Luhansk-regionens guvernör lämnade i somras in en lista över 65 olika brottstyper som han anklagade Aidar-bataljonen ha gjort sig skyldiga till. Bland annat kidnappning, utpressning, tortyr och rån. Även internationella organisationer har utförligt rapporterat om krigsförbrytelser utförda av båda sidor i konflikten, men särskilt omnämnda är Aidar-bataljonen bland annat i Amnestys rapport från september 2014 och i FN-organet OHCHR:s från november 2014.

Vad är det för figurer som radar upp sig för fotografering (se bilden nedan)? Torterare, kidnappare, rånare och utpressare? Kanske, kanske inte. Men också en skönsjungande, medelålders kvinna med ett leende på läpparna.

Det är svårt att inta ett svart-vitt perspektiv när man möter människor ansikte mot ansikte och pratar med dem. I alla fall om man pratar med Tamara.

Egan bild. Aidar-bataljonen i Chernivtsi på charmoffensiv. Tamara tvåa fr vänster för den som tvekar.