Leriga byvägar slingrar sig mellan små byhus. Krokiga, buckliga, sten och lera, gropar fyllda med regnvatten.
En kvinna som vaggar fram mellan vattengroparna.
Höstkala träd med sina fågelbostadsbollar av stickor och strån.
Smala åkerlappar som svarta revor i det böljande gräsgröna.
Banvallar.
En höstack mellan spåren. Vem tillhör den? Finns det kolchoser kvar?
Banvallar.
Arbetståg med kranvagnar, en stins med spade ensam på en övergiven station. Väntar på att tåg ska stanna?
Arbetets söner väntar vid bommarna, på cykel, till fots. På väg till jobb eller bara på... väg?
Murar med grafitti. Den obligatoriska. Alltid denna grafitti, murar, husväggar längs rälsvägen. Kyrillisk grafitti.
En bro över en halvt uttorkad flodfåra. Metallskrot vid strandkanten och fler människor som strävar fram i den regntyngda morgondimman.
Någon genar över igenvuxna spår.Brådska? Tristess? Kanske lycka över att ha något att sträva fram emot? Vara på väg till!?
Framåt i morgondimman, på väg... Ivano-Frankivsk.
En stad gömmer sig i dimman, skäms lite. Gömmer sig för den resandes blick. Hus tittar fram försynt i diset och frågar om de duger. Tillräckligt fina för dig, du som stirrar genom tågrutan? Inte kan väl jag, Ivano-Frankivsk? tycks staden säga. Blir kvar där i diset, avvaktar, väntar.
Så vidare igen.
Stickspår med godsvagnar, som väntar...
En gestalt i dörröppningen på en av vagnarna, lutar sig lätt mot dörrkanten, väntar... på jobb? Snart utan? Austerity measures?
Arbetets söner. Vidare mot Europa. Mot vad? Vart ligger det?
Grafitti.
FUCK YOU. REACTOR. COIN. GONE.
Vem kan läsa? Vad betyder det?
Plötsligt höghus som skjuter ur marken, växer till sig med avståndet från centrum.
Grågula i morgondimman. Bostäder för arbetets söner och döttrar.
Var är de nu? På väg? Borta? Hemma? Inne, väntande?
Förväntansfulla?
Förvånade?
Förfärade?
Förtvivlade?
Förintade?
Förrådda?
Före i tiden förr i tiden, men nu? På väg... från... förr...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar