Tillbaka till Chernivtsi

Jag är nu tillbaka i Ukraina för tredje gången. Denna gång för en längre tid, fem månader. Det är en lite annorlunda känsla här nu jämfört med för ett år sedan då jag var här för första gången. Redan första dagarna i Lviv blev detta påtagligt. Den nationalistiska yran, patriotiska beredskapsandan och det revolutionära ruset har dämpats avsevärt. Inte lika många blågula flaggor vajar från bilar och balkonger och framför allt inte lika många svart-röda, Banderas OUN:s färger. På loppmarknaden i Lviv syns knappt Banderas porträtt alls medan han förra året återfanns som motiv på alla möjliga prylar. Mannen som sålde nazi-memorabilia är försvunnen.

Delvis beror förstås den mer dämpade stämningen på att det är betydligt lugnare vid fronten i öst. Det är inte längre lika angeläget att samla in pengar till utrustning åt soldaterna i armén. Det tyder på en normalisering av samhällslivet och måste förstås tolkas positivt. Men det finns också en känsla av uppgivenhet och besvikelse i luften. Euromajdan skakade om rejält men förändrade inte mycket på djupet. Korruptionen håller fortfarande en förlamande hand över allt vardagsliv och affärsverksamheten, oligarkerna drar fortfarande lika ihärdigt i sina trådar och får politikerna att sprattla på samma sätt som förut. De politiska intrigerna känns igen och har nu kommit upp till ytan i samband med lokalvalen som just hållits och som går in i andra omgången på flera ställen nästa söndag, 15 november.

Men det känns ändå fint att vara tillbaka i Chernivtsi i den sydvästra provinsen Bukovina, med sina bokskogar vid foten av Karpaterna. En plats som är intressant på många vis, med sitt multi-etniska förflutna som fortfarande präglar staden och dess omgivningar. Alldeles nära min bostad finns ett minnesmärke som hyllar tidpunkten då Bukovina 1918 tog beslutet att ansluta sig till den nybildade Västukrainska republiken som varade blott ungefär ett år. Så det är inte länge som Chernivtsi varit ukrainskt egentligen. Det har istället varit underställt en hel rad härskare och stater. Sovjetunionen före Ukraina förstås och dessförinnan Rumänien, det kejserliga Österrike-Ungern och furstendömet Moldavien. Den etniska blandningen består i någon mån än idag i regionen men har varit än mer påtagligt under tidigare skeden i historien. Här finns bland annat den fängslande historien om Jakob Frank, juden som blev muslim och startade rörelsen sabbataianerna för att senare låta sig kristnas av den polske kungen. Mer om detta har bland andra Salomon Schulman skrivit.

Egen bild. Minnesmärke i Chernivtsi över Bukovinas anslutning till Västukrainska repuliken 1918.

Stadens judiska historia är ett alldeles särskilt kapitel för sig. Bland alla språk som kunde höras här för hundra år sedan var jiddisch bland det vanligaste. Omkring 20-25 % av befolkningen var judisk vid denna tid och de dominerade dessutom stadens affärsliv och administration. Det var sannolikt ingen slump att det var just här som den stora Jiddisch-konferensen hölls 1908 då de mest framstående av världens alla judar samlades i Chernivtsi, ett stenkast från min bostad här, för att diskutera en mer officiellt framstående ställning för språket jiddisch, som till dess mest varit gatans språk. Nu blev inte jiddisch något allmänt erkänt officiellt judiskt språk och judarna finns i stort sett inte kvar heller med några få undantag. Den gigantiska judiska begravningsplatsen i stadens utkant växer igen eftersom de anhöriga försvunnit och inte längre kan vårda gravarna av sina anhöriga.

Chernivtsi är hur som helst en stad med förutsättningar att bli ett multi-etniskt föredöme i det Ukraina som nu vill närma sig Europa och ta till sig av "europeiska värderingar". De mer eller mindre öppet rasbiologiska nationalistiska strömningarna är förhoppningsvis på tillbakagång och just här i universitetsstaden Chernivtsi kanske hoppet om en framtid i tolerant samlevnad för olika etniska och religiösa grupper lever i högre grad än på de flesta andra platser i landet. Det ska bli spännande att utforska och följa framöver.

Närmast är det dock en andra omgång av borgmästarvalet som väntar. En typiskt ukrainsk soppa på flera håll, inte minst här i Chernivtsi. Men det återkommer jag till i mitt nästa inlägg.