måndag 25 november 2013

Hela världen jublar utom Netanyahu



Diplomatin vann igår en (ovanlig) delseger mot vapenmakten. Avtalet med Iran innebär att USA knappast kan förväntas bomba Iran under en nära framtid och därmed orsaka vedergällningsaktioner. Det känns som ett välkommet avbrott av välljud i motsats till senare års vapenskrammel och hummande drönare.

Över världen mottas också avtalet positivt. Men det finns ett par undantag. Det främsta är Israel. Netanyahu rasar mot avtalet. Nu får han nämligen inte det stora nöjet att bomba Iran. Åtminstone inte utan att begå politiskt självmord. Mer sansade bedömare i Israel, som israeliska tidningen Haaretz skribent Barak Ravid, menar att detta är att se som ett bra avtal som innebär klara restriktioner för Iran och ger Västmakterna värdefull information om Irans nukleära program. 

(Kan läsas här för den som vill ”signa” upp sig på en prenumeration av deras nättidning)


Netanyahu däremot spår att världen kommer att bli en osäkrare plats. – Vi tänker försvara oss, dundrar han, som om avtalet istället vore en krigsförklaring från Iran. En lite märklig tolkning kan ju tyckas.  


Men Israel har så gott som alltid haft filosofin att anfall är bästa försvar. Översatt till sionistiska termer vill Israel upprätthålla en ”mur av järn” bakom vilken de ostört ska kunna skapa och utöka det Eretz Israel som de anser sig - med bibeln som stöd - ha rätt till. I synnerhet nuvarande regering har en långvarig tradition att förvalta.


De har också gång på gång visat sig ovilliga att finna sig i diplomatiska spelregler. Fredsskapande närmanden hör till undantagen och bosättningspolitik, murbyggande, bombningar, dödsskjutningar, husrivningar och andra trakasserier hör till vardagen i en lågintensiv provokation som omöjliggör konstruktiva samtal. Kanske är det själva tanken?


Så det är kanske inget att förvånas över längre. Men däremot borde världssamfundet fundera en gång till över vilka som bör räknas som de största hoten mot världsfreden?
 

 
 
 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar