Den fria välfärdsmarknaden (?)

Den trogne läsaren av min blogg har säkert noterat att jag skrivit en hel del på sistone om välfärdstjänster, marknadiseringen och styrningen av dem och om olämpligheten med detta marknadssystem. Dagligen får jag också påminnelser om existensen av en skolmarknad i form av påkostade broschyrer från gymnasieskolor som vill hjälpa mig att hjälpa min dotter att välja den rätta skolan. AcadeMedia berättar om en elevgaranti för sina gymnasieverksamheter. Alla ska få gå klart sin utbildning ”även om skolan tvingas lägga ner”. Då ska eleven erbjudas ”fullgod utbildning på orten med annan huvudman”. En undrar ju om de tagit över kommunens ansvar? Samtidigt hörs nya avslöjanden om hur lärare pressas att sätta glädjebetyg (på just AcadeMedia-ägda skolor). Det här är ett par exempel på hur skolmarknaden fungerar. Public choice-teorins ”choice” och ”exit” ger oönskade sidoeffekter som varken gagnar elever eller samhället.

Alltfler börjar få upp ögonen, media spårar nya skandaler varje vecka och valet närmar sig med stormsteg. Välfärden ser ut att bli en stor och avgörande fråga. Det duger inte längre att bara säga valfrihet med lite större bokstäver.

Nu tävlar även allianspartierna om att påpeka allt som är olämpligt med vinstintressen i välfärdssektorn. Finansminister Borg gick för några dagar sedan ut och ville tidsbestämma ägandet för företag inom välfärden.

Folkpartiet kom nyligen med det överraskande utspelet att helt förbjuda riskkapitalbolag som ägare inom sjuk- och äldrevård. ”De är inga bra ägare”, säger Jan Björklund. Det är oklart varför skolan undantas och riskkapitalbolag fortfarande betraktas som ”bra ägare” inom den sektorn trots JB-affären i somras och höstens skoldebatt.

Det förefaller också oklart om det endast är riskkapitalbolag som inte ska få äga vård- och omsorgsenheter. Fortfarande förefaller dörren vara öppen för andra typer av företag med vinstintresse.  Det har dock funnits mängder av tankar kring vad företagen ska få göra med sin vinst.

Minst lika många ropar på kvalitetskontroll och mera regleringar. Egentligen en tendens som observerats från forskarhåll för länge sedan. När ägandet av offentliga verksamheter sprids på privata händer blir kontrollbehovet större och ett stort antal utvärderings- och tillsynsmyndigheter har också tillkommit sedan 1980-talet. Egentligen helt på tvärs emot den ideologiskt färgade tankegången som legat bakom marknadsskapandet, nämligen mindre reglering och detaljstyrning. Det näringslivsägda och liberala forskningsinstitutet SNS släppte tidigare i år en rapport, Konkurrensens konsekvenser – vad händer med svensk välfärd? Dess viktigaste slutsats var att det inte gått att hitta några vetenskapliga belägg för att reformeringen av offentlig sektor medfört några kvalitets- och effektivitetsvinster. Deras råd inför fortsatt reformering är dock typiska; mer uppföljning och utvärdering, mer reglering och bättre tillsyn och kontroll.

Det är nästan lite komiskt hur den alldeles nyligen så hyllade marknadsekonomin och fria företagsamheten nu ifrågasätts och kringskärs av dess främsta överstepräster. Allianspolitiker slår numera knut på sig själva för att hitta sätt att tygla marknadsaktörer som rör sig på de marknader de själva varit med att öppna. Marknadsprinciper är plötsligt inte den självklara helbrägdagöraren. 

Det är givetvis så att det börjat brännas under fötterna på alliansen med mindre än ett år till valet och med en väljarkår som klargjort sin inställning i frågan. Här finns väljare att vinna eller förlora. Snarare alltså än att allianspartierna har gjort en omvärdering av den ideologi som ligger bakom marknadsskapandet inom välfärden. 

Men på samma sätt som ”den perfekta marknaden” numera endast finns i nationalekonomiska teoriböcker kanske också marknadens välgörande inom offentlig sektor snart kommer betraktas som en vacker teori? Kanske kommer det till ett erkännande att vissa verksamheter inte lämpar sig särskilt väl att utsättas för marknadens utslagningsmekanismer och darwinistiska kamp för överlevnad? Kanske kommer insikten att infinna sig att det är just precis därför de blivit offentliga verksamheter från början?

Eller ägnar jag mig bara åt önsketänkande?