måndag 22 februari 2016

Sadhora - eller det glömda Sadagora

Utanför mitt fönster strålade solen och jag kunde inte förmå mig att sitta inne och skriva den här första vårdagen i Tjernivtsi i sydvästra Ukraina. Jag bestämde mig således för att ge mig ut på utflykt till Sadagora, där Rabbi Israel Fridman från Ruzhin bodde i sitt vackra residens ("the Golden Flow Estate") från 1845 varifrån han skapade sin chassidisk-judiska dynasti Ruzhin-Sadgora. Här har alltså chassidismen ett av sina viktigaste historiska säten. Jag visste ungefär var det låg på kartan men hade aldrig varit där så jag bestämde mig att ta en taxi för att komma rätt.

Taxichauffören visste först inte vad jag talade om och inte fick han mycket hjälp av sin centralväxel, men till Sadhora hittade han. Sadagora heter numera Sadhora på ukrainska och har blivit en förstad till Tjernivtsi, ca 6 km norr om centrala staden. Något residens kunde inte taxichauffören hitta men råkade pricka rätt på den judiska begravningsplatsen i alla fall, vilket fick duga.

Den ligger lika övergiven och vanvårdad som den som finns i centrala Tjernivtsi. En byggnad är under renovering intill men byggandet verkar ha avstannat helt förefaller det.





Egna bilder. Den judiska begravningsplatsen i Sadhora/Sadagora utanför Tjernivtsi i sydvästra Ukraina.

Det är märkligt hur illa utmärkta dessa platser är på kartor och i turistbroschyrer, där den här platsen aldrig (såvitt jag har sett) finns nämnd ens med namnet. Det Tjernivtsi som så varmt omhuldar den Habsburgska tidens Czernowitz verkar ha glömt det judiska Tschernowitz och så även Sadagora, trots att det under denna "gyllene" österrikiska epok bodde mellan 25-50 % judar i denna stad. Dessutom, under senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet besittande viktiga positioner i stadens administration och näringsliv. En historia som har förpassats till den judiska muséets blygsamma kvadratmetrar vid Teatertorget i Tjernivtsi. Det är märkligt då man knappast behöver vara av judisk tro eller påbrå för att inse det historiska värdet i denna plats. Svaret är troligen att det funnits starka incitament att glömma bort att här funnits en judisk befolkning. Under andra världskriget blev den judiska befolkningen här utsatta för pogromer och dessa mordiska grannar tog ibland helt sonika över deras egendomar. Frågan är vad som lärs ut i den skola som ligger alldeles intill begravningsplatsen?

Egen bild. Minnesplakett över en för mig okänd sovjetisk storhet, på skola nr 38 i Sadhora. Någon som vet vem han är?


Här i Sadhora skakar folk uppgivet på huvudet när jag frågar om vägen till rabbi Fridmans residens och synagoga. Till slut är det en yngre kvinna som vet besked och pekar ut den åt mig. Residenset är emellertid under renovering och arbete pågår där för fullt. En grind med hänglås hindrar mig från att gå in på området så jag får nöja mig med att kika över skranket.




Egna bilder. Rabbi Fridmans residens är under renovering. Det lär ha pågått i många år och avstannat från och till, men snart kanske det kan öppna för besökare?

Under Sovjettiden användes de här byggnaderna som fabriker, fick sedan förfalla och är delvis förstörda, men är nu som sagt under renovering, så förhoppningsvis går det snart att göra besök till helt återställda byggnader.

Själva Sadhora är numera en sömnig men hyggligt välmående förstad till Tjernivtsi. Här finns både gamla trähus, en romersk-katolsk kyrka och en ortodox.




Egna bilder. Äldre trähus samt den Ortodoxa kyrkan näst högst upp samt den romers-katolska näst längst ned här ovan.


Dessutom över hundra år gamla hus vilket visar att byn hade en tillväxttid ungefär samtidigt som själva staden Tjernivtsi.




Egna bilder. Centrala Sadhora, en med ukrainska mått mätt ganska välmående liten förstad till Tjernivtsi, vad det verkar.

Bion "Kinoteatr Bukovina" verkar dock ha lagt ned.

Egen bild. Kinoteatr Bukovina i Sadhora ger inga föreställningar för tillfället.


I stadsparken mitt i byn står Maxim Gorkij staty, vilket är ovanligt för att vara i Ukraina, där det annars är legio att resa åtminstone en byst över någon av nationalpoeterna Taras Sjevtjenko eller Ivan Franko. Lite förvånande också i och med att han var en sovjetisk arbetarförfattare. Lagar som togs för snart ett år sedan förbjuder alla symboler för kommunismen. Möjligen kan det bero på att Gorkij hamnade i tillräcklig onåd hos Sovjetregimen för att betraktas som ofarlig?

Egen bild. Maxim Gorkij-statyn i Sadhora.


Längs vägen mot centrala Tjernivtsi ligger både moderna residens och lite mer modesta hus i bukovinsk allmogestil.




Egna bilder. I utkanten av Sadhora ligger ett flertal mer eller mindre vräkiga villor, samt en del mer modesta hus av varierande ålder och skick.

Lite längre fram på vägen möts man också av ett minnesmärke av andra världskriget. Eller det Stora Fosterländska kriget som det brukade heta förr men som det inte får heta längre enligt lag i Ukraina. Själva krigsmonumenten får dock vara kvar än så länge (samt Gorkij tydligen), till skillnad från Lenin och andra sovjetiska symbolfigurer som åker ned på löpande band sedan lagarna kom till (decommunization laws).

Egen bild. Sovjetiskt krigsmonument utanför Sadhora.

Går man vidare några hundra meter kommer man sedan till något som skulle kunna ses som en sovjetisk begravningsplats. Mängder av övergivna fabriker och tillhörande kontorsbyggnader ligger här öde och övergivna efter att alla ha gått bankrutt efter Sovjetunionens fall. Nu ruiner över det modernistiska projektet Sovjetunionen där framsteg i stort sett mättes i antal fabriker och arbetare.







Egna bilder. Överflödiga och öde fabriker, kontorsbyggnader och magasin ligger rad i rad mellan Sadhora och Tjernivtsi.

Ungefär här vid magasin nr 11 (bilden längst ned ovan) beslutar jag mig för att göra halt och ta buss nr 37 in till Tjernivtsi stad igen. Från bussfönstret ser jag hur lika många övergivna fabriker ytterligare ligger rad i rad längs vägen. Jag tänker att dessa också en del av Tjernivtsis glömda historia. Minnet är ju selektivt men historieförnekelse är sällan uppbyggande för någon och jag funderar på om inte det ukrainska identitets- och nationsbyggandet skulle må bra av att levandegöra alla delar av den historia som skett inom de nuvarande ukrainska gränserna. Även de delar som de kanske helst av allt vill gömma... eller glömma. Göran Rosenberg, som jag håller för en ovanligt klok person, höll för några år sedan ett tal på svenska nationaldagen. Han sa då bland annat detta, vilket exakt sammanfattar det jag menar med mina egna avslutande ord och som jag tycker är oerhört väl valda även när det gäller Ukraina, eller kanske i synnerhet här:

"[...] historien är alltid en viktig del av nuet, historieförnekelse är ingen god tradition, och vet vi inte varifrån vi kommer vet vi inte heller vart vi är på väg".



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar