Redan i höstas var det flera här i Ukraina som viskade till
mig att den där Saakasjvili är nog ute och fiskar efter premiärministerposten. Den
där Saakasjvili är alltså Mikhail Saakasjvili, Georgiens förre president som nu
är fråntagen sitt georgiska medborgarskap och är efterlyst, anklagad för
förskingring, i det gamla hemlandet. Nu har han dock ”skaffat” nytt pass. Ett
ukrainskt som han ”fick” av president Porosjenko som utsåg honom till guvernör i
Odessa. Att det viskades om Saakasjvili redan tidigt i höstas var kanske inte
så märkligt. Jatsenjuks popularitetssiffror slog i botten för länge sedan så
det har hela tiden varit en tidsfråga innan han skulle tvingas avgå (senast jag
kollade satt han kvar i alla fall). Det var därför Saakasjvili kunde känna
tillräcklig tillförsikt med att gå ut så hårt när han anklagade snart sagt
halva regeringen för korruption. Men det fanns de som trodde att det lika gärna
kunde bli han själv som skulle försvinna från den ukrainska politiska scenen, lika snabbt som han kommit in.
Nu är som sagt hela den politiska makten i Ukraina ute på
ett gungfly och man vet inte vem som ska gå ner sig härnäst. Tillfället är då
säkert väl valt att inleda en ny offensiv. Sagt och gjort, tänkte väl Mikhail
och laddade om.
Till Interfax säger han att Ukraina skulle klara sig mycket
bättre utan IMF. – Dem kastade vi ut från Georgien efter ett år, hävdar han.
Dessutom vill han göra om hela det ukrainska politiska
systemet. Ja, vem kan säga att det är en dålig idé idag? Däremot har han hävdat
att han inte alls är intresserad av premiärministerposten. – I en mardröm så
hemsk att jag inte kan föreställa mig den, lär han ha sagt.
Det snackas väldigt mycket dock och det som förefaller
säkert idag kan imorgon vara det helt motsatta. Frågan är också hur han ska ”vända
upp och ned” på det politiska systemet om det inte är från en nationell
maktposition? För inte tänker han sig väl väpnad kupp?
Det är dock många som spekulerat i om Saakasjvili kan vara
nästa namn som premiärminister. Tidpunkten för att skapa sig ett namn är ju
inte fel vald precis. Han fick fly sitt gamla land Georgien med svansen mellan
benen så vad man än kan anklaga honom för så inte heller är det feghet. I
synnerhet som det nya karriärlandet heter Ukraina. Det skulle inte förvåna mig
mycket, trots hans egna blånekande om sina intentioner, om han dök upp i nästa
regeringsbildning, eller varför inte som president?
Från Odessa - där han nu är guvernör - hör jag att han är
oerhört poppis, så varför kunde inte charmen fungera i övriga landet? Men så vad
har han då för något som folk faller för? Adrian Karatnycky har formulerat det
så här i Foreign Policy:
” […] he has bravado; he is a vast storehouse
of energy; and he is tempting Ukrainians with an easy solution to poverty and
corruption — namely, him”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar