Centerpartiets ledare Annie Lööf har djupintervjuats av SvD.
Det mest uppseendeväckande är väl att hon menar att det är populism att tycka
att riskkapitalbolagens vinster är något positivt som hon är beredd att slåss
för. Hennes uppfattning tycks vara att M och Fp anpassat sig efter Jonas
Sjöstedt och Vänstern.
Bloggaren Olof Olsson (Huddingeperspektiv) ställer frågan vad
hon tänker sig vinna med detta utspel? Själv kan jag tänka mig att hon desperat
fiskar efter nyliberaler som röstat med M eller Fp och nu är besvikna på dessa
partiers ”renlärighet”.
Eller också har hon verkligen en sant nyliberal ryggrad. Som
Birger Schlaug påpekar på sin blogg så är ju Ayn Rand en av hennes stora
inspiratörer och Maggie Thatcher en stor idol. Det är på ett vis beundransvärt
med någon som står för sina åsikter och inte viker för opinionen.
Det finns ju emellertid en stor risk att väljarna och de
egna partimedlemmarna tolkar det på ett annat sätt; nämligen att hon vägrar att
anpassa sig och partiets politik till verkligheten (alltså inte nödvändigtvis
Vänstern). Den kan nämligen ibland te sig annorlunda än i den nyliberala
katekesen.
Den stora frågan tycker jag måste då bli om Centerpartiet ska
fortsätta profilera sig som nyliberalismens främsta fanbärare i Sverige eller
om det gör klokare i att söka sig mot landsbygdens folk som känner sig
åsidosatta av tillväxthetsarna från huvudstaden. De förstnämnda kan knappast
känna sig trygga i Annie Lööfs sällskap...?
Jo, det är nog sant Hans. Jag tänker att nyliberalerna är så få att det inte är mycket att bygga på, men å andra sidan bör hon nog C vara nöjda om de klarar 4 procent. Jag tänker också att en sant nyliberal skulle kunna argumentera för privatfinansierad vård och skola, men inte för att pumpa in skattepengar i vinstdrivande företag.
SvaraRaderaDet håller jag med om, Olof. Det intressanta att iaktta, tycker jag, är hur Annie Lööf förankrar sin politik i övertygelsen om det goda med negativ frihet. Det är inte någon centerpartisktisk tradition så vad vi ser (påbörjat redan under hennes föregångares ledning förvisso) här är en ideologisk förflyttning eller snarare ett försök till en sådan. Blir spännande att se om hon och hennes allierade inom partitoppen lyckas med detta och hur det uppfattas av gräsrötterna inom partiet och väljarna.
SvaraRadera