Jag skrev för några dagar sedan på denna blogg om en
moralisk ekonomi som är ett begrepp som börjat florera i debatter, bland annat
på World Economic Forum häromveckan.
Ämnet känns ju sprittande aktuellt med tanke på den senaste
tidens turbulens kring Telia Soneras korruptionsaffärer med Uzbekistan. Många
är upprörda inte minst för att staten är en av ägarna till företaget. Därmed
skulle ett alldeles särskilt högt krav kunna ställas på god moral, kanske kan
tyckas?
Jag tänker själv som så att det kanske inte går att förvänta sig en särskilt etisk och
moraliskt högtstående hållning när vi talar om affärsvärlden? Därmed inte sagt
att alla ljuger och bedrar.
Men det är inte heller alla företag som av seriösa bedömare
ses som föredömliga som verkligen är det i praktiken. Jag tänker då närmast på
den lite lustiga poäng i hela härvan med Telia som jag läste om igår. Nämligen
att de av svenska Transparency International , som rankat svenska storföretags
antikorruptionsarbete, fått toppbetyg.
Birgitta Nygren, styrelseledamot i Transparency
International förklarar hur detta är möjligt:
”Det vi har tittat på
är vad som står om antikorruptionsarbete på företagens hemsidor och i
årsredovisningar, inte på hur arbetet sköts i praktiken”.
Lärdom:
1) Mycket snack döljer ofta liten verkstad
2) Lita inte alltid på undersökningsresultat om du inte vet
vad det verkligen är som mätts.
Etikreservat eller
etikfällor?
Professor
Tore Nordenstam vid universitetet i Bergen är specialist på etik och moral i
affärslivet och påpekar att det är en vanlig föreställning, inte minst bland
affärsvärldens aktörer, att näringslivet skulle stå utanför normala etiska
normer och värderingar. Han framhåller bland andra Milton Friedman och längre
tillbaka Albert Z. Carr som liknade affärsverksamhet vid poker där det är tillåtet att
vinna med alla medel, även bluff och lurendrejeri. Den gode professorn har
förvisso en normativ teori med tesen att näringslivet inte tillhör något sorts etiskt reservat. Då antar jag att han främst menar hur det bör vara.
Andra
forskare varnar istället för ”etikfällor” och framhåller hur strävan efter ”att
lyckas” blir moraliskt nedsättande. Förväntningar på vinst och goda affärer skapar
risk för moraliska tveksamheter, menar exempelvis Johan Norberg, etikforskare
vid Handelshögskolan i Stockholm. Tomas
Brytting, forskningsledare på Institutet för organisations- och arbetslivsetik
vid Ersta Sköndals högskola, säger också att han inte har några som helst ”illusioner
om att svenska företag agerar så särskilt annorlunda än företag från andra
länder” när det gäller internationella affärer och tror att det är ”vanligt att
ekonomer får hantera fakturor på odefinierade »omkostnader« från så kallade
off-shore företag”. Han kallar ekonomens arbetsmiljö för ”en riskzon” och menar
vidare att;
”Det är lätt att tappa kopplingen mellan de
abstrakta siffrorna på skärmen och verkligheten, de verkliga människor som
drabbas av de beslut som man medverkar till”
Det är alltså en intressant diskussion som pågår. Kan vi
förvänta oss etik och moral i affärsvärlden eller är kapitalismens struktur så
skaffad att det inte finns utrymme för dylika skrupler? Svaret är inte minst viktigt om vi också föreställer
oss att det ska gå att göra ”etiska investeringar”.
Frågan är nog svårare än den kanske förefaller. Det visar
inte minst bankernas svartlistning av ”omoraliska företag”. Vad som är
omoraliskt och moraliskt är förstås en fråga som oftast sitter i betraktarens
ögon och sällan kan anses universella.
Eller...?
En blogg som skriver mycket om svindlare och fifflare är
Svensson:
Cornucopia framhåller ofta det vansinniga med tillväxt till
varje pris och hur BNP lurar oss att tro att det är bra med krig och
katastrofer:
Medan Etikkollegiet är ett forum för en bredare diskussion
om etik i arbete och samhällsliv:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar