Vad kvinnor vill ha (?)

Söndagens partiledardebatt (SvT Agenda) var på flera sätt märklig. Inte så mycket beroende på vad partiledarna sa men mer på SvT:s upplägg. EU fanns knapp på agendan sådär tre veckor före EU-parlamentsvalet. Kanske kommer det en liknande partiledardebatt om EU senare? En får väl förutsätta det åtminstone.

Men ännu lite märkligare var sättet på vilket jämställdhetsfrågor behandlades. Ämnet introducerades som en het FI-boll som slängdes till en något förvånad Stefan Löfven (s) som ganska skickligt kastade över den till regeringssidan. Som – genom centerledaren Annie Lööf – klargjorde sin syn på feminism; kvinnors möjlighet att välja vårdarbetsgivare och att få fortsätta städa toaletter hos höginkomsttagare. Därefter gick frågan vidare till Jonas Sjöstedt som i FI:s frånvaro skulle kunna förväntas ha ett lite annat perspektiv på frågan. Han blev emellertid abrupt avbruten efter en halv minut och därmed ansågs ämnet uttömt av programledarna.

Direkt pinsamt, SvT!

Hade nu diskussionen fått fortsätta hade säkerligen regeringssidan tagit upp deras tredje favoritproblem när feminism förs på tal, nämligen rekryteringen av kvinnor till styrelseposter. Detta gör istället EU-ministern Birgitta Ohlsson (fp) i SvD Näringsliv idag. Hon börjar svänga i kvoteringsdebatten eftersom ”det går så satans sakta”, säger hon. Kul med lite hetta i debatten.

Artikeln i SvD har som utgångspunkt en ny rapport, ”Stjärnkraft”, om kvinnligt ledarskap, som släpps idag. En sak som rapporten visar är att män värdesätter statusdrivna parametrar som titel och lön när det väljer jobb medan detta kommer längre ned på kvinnors prioriteringslista. ”Det behöver ändras”, säger Ohlsson och fortsätter:

”Det är tragiskt att kvinnor inte i större utsträckning prioriterar högre lön. Det måste börja tidigt, med hur vi uppfostrar våra döttrar”.

Själv tänker jag att det tragiska kanske snarare är männens prioriteringsordning och att det är våra söners uppfostran som behöver en översyn och att det vore ännu mer tragiskt om kvinnliga chefer ska födas upp i samma broilerfabrik som skapat de manliga? Eller tänker jag helt fel här? Jag är ju ingen auktoritet på jämställdhetsfrågor och feminism.

Det vore intressant att höra Gudrun Schymans syn på detta. Birgitta Ohlsson har ju faktiskt öppnat en dörr för debatt med henne. Det vore väl ett bra sätt för SvT att reparera sin fadäs i söndags genom att arrangera en feministisk batalj med helt olika perspektiv representerade av de ovan nämnda?!

Om rasism och mänskliga rättigheter ska vi tala tyst... i radio och tv

En kanalchef på Sveriges Radio (SR) skickar ett mejl till samtliga medarbetare på SR i Malmö som innehåller en uppmaning att vara försiktiga med mänskliga rättigheter, människors lika värde och jämställdhet i programmen.

I p4:s morgonradio får en inbjuden deltagare en tillrättavisning av programledaren för den faktabaserade upplysningen att Sverigedemokraterna har sina rötter i nazismen.

 

Soran Ismail, som tar ställning mot rasistiska åsikter under sina komikerframträdanden, anses därmed ha diskvalificerat sig som programledare för ett humoristiskt samhällsprogram i radio.

Stefan Jarls film ”Godheten” får inte visas före valet eftersom SR inte hinner göra en film om ”ondskan” eller antihumana värden i tid som motbild (?).

 

Vad är det egentligen som inte får sägas? Vad är det egentligen som händer här?

Soran Ismail själv har formulerat det som borde vara den enda rimliga hållningen för SR (även under ett valår), nämligen att en mängd olika personers perspektiv på verkligheten måste kunna utgöra olika delar av den verklighet SR skildrar och tillsammans skapa den balans och opartiskhet som krävs i uppdraget.

Att ren partipolitisk propaganda inte obalanserat bör få föras i programmen under ett valår (och inte annars heller för den delen) har jag full förståelse för. Det vore inte riktigt om licensfinansierad radio och tv användes för sådant. 

Men här talar radiochefer om antirasism och stöd för mänskliga rättigheter och jämställdhet. Är det inte längre något annat än partipolitik? I så fall har vi rört oss längre bort än jag befarat från Regeringsformens formuleringar om fri- och rättigheter, skydd mot diskriminering och Europakonventionens överordning över svensk lag avseende skyddet för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Mänskliga rättigheter är en del av folkrätten och övrig internationell rätt. Det inbegriper skyldigheter som staten har gentemot individer inom denna stats gränser (eller för all del utanför dessa). Historiskt har vi här i Sverige betraktat andra stater som bryter mot dessa rättigheter som skurkstater. Vi har upprörts över diktatorer som shahen av Iran, Filippinernas president Marcos eller Chiles Pinochet. Vi har fördömt förtrycket i Gulag-arkipelagens Sovjetunionen, apartheidregimen i Sydafrika eller – mer dagsaktuellt – det tillslutna Nord-Korea, bara för att nämna ett fåtal exempel.

Men nu är det slut med denna hållning alltså? Åtminstone från Sveriges Radios sida som inte längre tycks ställa upp på dessa värderingar som grundläggande utan istället partipolitiskt färgade.

Jämställdhet likaså. Enligt FN något Sverige är världsbäst på. En värdering som uppenbarligen varit kontroversiell om den yttrats i svensk radio!? 

Vad är det som händer här?

I årtionden har arbete med att få till stånd jämställdhet mellan män och kvinnor utövats av såväl blå som röda regeringar. Det har varit tämligen okontroversiellt sedan en längre tid och jämställdhetsintegrering (mainstreaming) är en metod som utövas för att integrera jämställdhet bland samtliga svenska myndigheter. Det anses helt opolitiskt och knappast en fråga för någon större debatt. Men SR ser alltså skäl för dess medarbetare att vara försiktiga.

Enligt min mening bör SR vara oerhört försiktiga med en sak och det är att inte övertolka riktlinjerna för dess uppdrag till den grad att programmen blir helt ointressanta och intetsägande. Publiken kanske då vänder sig till andra kanaler för information som inte har ambitionen att vara opartiska. Vilket jag alltså tycker att SR bör vara... till sin helhet!

Samt en sak till; att vara mer uppmärksam på andra punkter än opartiskheten i det till sändningstillstånd och anslag villkorade uppdrag de fått av regeringen enligt beslut från riksdagen, det vill säga svenska folket. Bland andra följande:

Spegla hela landet och variationen i befolkningen utifrån ett jämställdhets- och mångfaldsperspektiv.

Nyhetsverksamheten och samhällsbevakning ska utgå från olika perspektiv och utifrån olika geografiska, sociala och andra utgångspunkter. Bidrar till mångfald i nyhetsurval, stimulerar till debatt, granskar myndigheter, organisationer och företag.

Sveriges Radio har också ett eget mångfaldsperspektiv, som lyder så här:

Sveriges Radio ska vara ett företag där olikheter i samspel är en tillgång. Alla medarbetare har samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter oavsett kön, etnicitet, trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder.

Låt mig påminna om att den ovanstående formuleringen bygger på de mänskliga rättigheter som Sveriges Radios medarbetare bör vara så försiktiga att tala om under valåret.

Någonting har uppenbarligen hänt hos Sveriges Radio. Så här kunde en rapport från Sverigedemokraternas årsmöte rubriceras i Aktuellt år 2007:

”Sd:s program strider mot mänskliga rättigheter”

 

Det var på den gamla oförsiktiga tiden... Vad är det egentligen som har hänt?