Håll rädslan vid liv! – Ivar Arpi insinuerar vidare

DN dristade sig häromdagen att påminna om att det dödliga våldet i Sverige stadigt gått ned, trots braskande rubriker om knivdåd på senare tid. Det skulle de inte gjort tycker Ivar Arpi som i en ledare i dagens SvD ställer sig frågan varför det ”plötsligt” var så angeläget att ”berätta för folk hur trygga de bör känna sig?”. Exakt varför det är så viktigt för Arpi att folk ska känna sig otrygga framgår dock inte riktigt. Inte heller att de människor i landet som kanske har störst anledning att känna sig otrygga är de som bor på flyktingförläggningar. Mycket snart efter att det framkommit att gärningsmannen vid IKEA-dådet i Västerås bodde i en flyktingförläggning i Arboga upptäckte polisen förberedelser för mordbrand mot anläggningen. Någon eller några tyckte uppenbarligen att de boende där kollektivt skulle sona för IKEA-mannens brott och betala för det med sina liv.

Vad DN försökte göra var förstås att med folkbildande saklighet lägga moteld mot nättrollens uppvigling av allmänheten. En god idé även utan IKEA-mord. Elva mordbränder eller försök till sådana har i år utförts mot flyktingförläggningar framgår det av en kartläggning som Fria Tidningen nyligen gjort. Inte sällan mot flyktingförläggningar för ensamkommande barn som det i Värnamo som attackerades i helgen som gick. På vilket sätt barn som flytt från krig och fattigdom skulle ha mindre existensberättigande på det här territoriet än galningar som försöker bränna dem levande skulle kunna vara en fråga för Arpi att reda ut. Men det gör han naturligtvis inte. Istället sätter han en märkligt insinuant rubrik på sin ledarartikel; ”Från stenålder till IS-tid”. Exakt vad IS har med saken att göra får vi emellertid gissa oss till eftersom Arpi, sin vana trogen, mest spekulerar och insinuerar. Riktigt vad hans inlägg syftar till blir allt som oftast lite dunkelt.

De sjunkande talen för dödligt våld beror på bättre sjukvård antyder han och framhåller att våldsdåden minsann ökat och att de dessutom är knutna till vissa områden. Gängvåldet i Malmö tar han förstås också upp som exempel. Ingenstans i artikeln framgår dock hur IS kommer in i bilden. Men genom att lägga ut ett nät av insinuationer och till detta lägga en rubrik som innehåller namnet på den avskyvärda terrororganisationen IS kastar han in ett par vedklabbar på den eld som pyr i samhället och som högerextrema och invandrarfientliga krafter ivrigt håller vid liv. En eld som förtär oss alla. Men inte minst dem som hatet och våldet främst vänder sig emot. Folk som flytt från våld och hat.

I sin ledare fnyser Arpi åt komikern Magnus Bettnér som nyligen sagt att det som är farligt inte är ”random psykopat som hugger ned någon på stan” utan istället ”rädda människor”. En poäng som Arpi övertolkar eller, återigen, låtsas (?) missförstå. Trots att Bettnér är långt ifrån ensam om sin uppfattning. ”Rädda människor är bland det farligaste som finns”, säger exempelvis Lena Sundström som studerat och skrivit böcker om den växande invandrings- och invandrarfientligheten i vårt grannland Danmark. Etniska danskar längst ned på samhällsstegen hetsas mot invandrare av partier som har intresse av att hålla rädslan vid liv. I Danmark Dansk Folkeparti och här hemma Sverigedemokraterna.

Ivar Arpis iver att tala om för oss att vi bör misstro det DN försökte upplysa om och att vi absolut inte ska inbilla oss att vi är trygga är mer gåtfull. Vilket intresse har han av att hålla rädslan vid liv? Möjligen vet han det inte själv?