Ja till Livet

Fokus har riktats mycket mot den nya arbetsmarknadsministerns Elisabeth Svantesson (m) åsikter om abort och hennes förflutna i Livets Ord. Vad tycker hon egentligen? Står hon bakom svensk lagstiftning? Är hon en religiös extremist?

Själv är jag mer intresserad av hennes inställning till sitt nya jobb som arbetsmarknadsminister. Har hon några kvaliteter som regeringen efterfrågar och inte anser sig ha fått i tillräcklig mängd av Svantessons företrädare Hillevi Engström?

En indikation kanske vi får av intervjusvar där Svantesson efterlyser hårdare tag mot personer med försörjningsstöd? Hon tycker att ännu mer motkrav ska ställas. Det är arbetslinjen som gäller. Den som inte kan arbeta ska pressas att göra det ändå, skulle man kunna hårdra det. För det är ju enligt misstänksamhetens logik som arbetslinjen fungerar. Hon har tidigare torgfört den här inställningen (som ordförande i arbetsmarknadsutskottet) och kanske är detta lite av svaret på frågan vad regeringen vill markera med sin ministerrockad? Samtidigt som hon är för minskade bidrag till arbetslösa vill hon ge bidrag till arbetsgivare som anställer invandrare. Tron på de ekonomiska incitamentens makt att skapa jobb är stor. 

Det finns hur som helst inget som indikerar någon uppmjukning av arbetslinjens mest spetsiga kanter. Regeringen förefaller alltså, med utnämningen av Svantesson, snarare markera ett förtydligande av den delen av politiken. De sjuka och arbetslösa misstänkliggörs och piskan ska ge incitament att ta de arbeten som inte finns.

Sjuka och arbetslösa är ju de stora förlorarna på regeringens politik, vilket visas återigen i dagens SvD bland annat.

Ja till Livet har ju annars en positiv klang som för mig skulle innebära, exempelvis att:

·         Sjuka får ekonomisk lindring utan att drivas in i arbeten de inte orkar med

·         Det inte läggs sten på bördan för arbetslösa i form av krav som lägger hinder i vägen för ett normalt liv

·         Att äldre får avsluta sina liv i värdighet

·         Att barn får möjlighet att utvecklas och lära för livet utan press som orsakar psykiska besvär och ständig oro

·         Att barn med alldeles särskilda behov får utvecklas i sin takt och i enlighet med sina förutsättningar

·         Att inte arbete och tillväxt ses som livets enda mening

Jag har dock inga större förhoppningar att nuvarande regering eller den nya arbetsmarknadsministern Elisabeth Svantesson delar den här uppfattningen om vad det innebär att säga Ja till Livet.