Mer shopping längre fram

Titeln på det här blogginlägget har jag hämtat från en skylt som är uppsatt i gången mellan två delar av Skrapan, shoppinggallerian på Södermalm i Stockholm.

Jag inser att mina två blygsamma ärenden - att köpa en bok jag varit nyfiken på att läsa samt ett par nya sommarskor att ersätta de gamla, helt utslitna, med - utgjorde en alltför fattig kost för mätta gallerians behov av konsumerande så jag behövde bli upplyst om att min shoppingrunda inte behövde ta slut just där utan... att den kunde fortsätta längre fram. Nja, naturligtvis kunde inte någon veta i förväg vilka ärenden jag hade men det är så jag funderar när jag travar genom gången för att komma till den där fortsättningen på gallerian där mycket mer shopping finns att göra. 

Jag har länge fascinerats av mängden shoppinggallerior och köpkvarter som poppat upp de senaste decennierna i en till synes aldrig sinande ström. Vi tycks omättliga när det gäller shoppande och konsumerande. Jag fascineras också över att det nästan alltid tycks vara mycket folk som frekventerar dessa köptempel och att till och med semestern spenderas med vallfärder till rena köpstäder, som Ullared.

En ny religion

Just Gekås Ullared beskrivs på den egna hemsidan som ett ”shoppingparadis”. Att metaforen ”paradis” används är inte så förvånande. Nog kan väl alla, handen på hjärtat, erkänna att det ibland far ett rus av välbehag genom huvudet när ett bra köp har gjorts eller när någon man länge efterlängtat (som nya sommarskor) har inhandlats? I längden lämnas vi dock med känslan av otillfredsställelse. Vilket naturligtvis är helt enligt planen. Varför nöja sig när det hela tiden finns nya, bättre produkter eller när vi kan köpa ännu fler av samma? Reklamen ”upplyser” oss ständigt hur hopplöst förlorade vi är utan just den eller den produkten.

Trenden har länge gått emot en konsumism med religiösa förtecken. Som goda konsumenter får vi syndernas förlåtelse. Prästerskapet är bland andra politiker som predikar om tillväxt och om ökande konsumtion som en frälsning ifrån ondo. 

Ohållbart

André Gorz skriver i Kritik av det ekonomiska förnuftet:

”Förbindelsen mellan mer och bättre är bruten; ty för många produkter eller tjänster är våra behov gott och väl täckta medan däremot många av våra otillfredsställda behov kommer att bli fyllda, inte genom att vi producerar mer utan genom att vi producerar [...] mindre. Detta gäller särskilt för våra behov av luft, vatten, utrymme, tystnad, skönhet, tid, mänskliga kontakter”

Andreas Cervenka, näringslivsskribenten på SvD, menar att verklighetens ekonomi är ”läran om skenande konsumtion av saker det är ont om men som vi låtsas finns i oändlig mängd”.

David Harvey talar, i Kapitalets gåta och kapitalismens kriser, om att dagens värld ”är en värld som i allt högre grad har kommit att kännetecknas av en hedonistisk kultur av konsumistiska överdrifter”. I den här världen är vi kunder i första hand, till och med när vi är sjuka eller när livet lider mot sitt slut. Vi konsumerar inte bara triviala produkter utan även sådant som vård, omsorg och utbildning. 

Enligt WWF - i rapporten ”Common Cause – the case for working with our cultural values” - stärker kundperspektivet materialism, individualism och konkurrens. Det gör att värden som empati, solidaritet, naturkänsla och gemenskap försvagas. Värden som, menar de, behövs för en omställning av konsumtionssamhället till ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart samhälle.

Det här är lätt att glömma och istället gripas tag av upplysningen som ständigt möter oss som säger;

”Mer shopping längre fram”