Under ett par dagars tid har tidningarna rapporterat om ”Trumps
fredsplan” för att lösa konflikten mellan Israel och Palestina. Många försökt
har tidigare gjorts utan att lyckas, men Trump har sedan en längre tid på
sedvanligt sätt skrutit om hur han ska fixa det som alla andra misslyckats med.
Han har nu presenterat vad han tycker är ”Århundradets avtal”. Möjligen är det
också det för Netanyahu men inte för många andra, i synnerhet inte för
palestinierna.
Media borde sluta kalla det för fredsplan och istället kalla
det för vad det är. Det finns förvisso redan många alternativa förslag. ”En
gåva till Netanyahu” skriver Joshua Mitnick i Foreign Policy. Planen är ”Löjlig,
farlig och ensidig”, föreslår Chemi Shalev i Haaretz. Expressen kallar planen ”ett oseriöst PR-jippo” i en
osignerad ledare.
Internationella konventioner behandlas som luft av Trump. Eller,
med Expressen-skribentens formulering, har Trump bestämt sig för att ”göra
pappersbollar av FN-resolutioner” och hans plan ser mer ut som ett
kampanjbidrag till Netanyahu inför valet den 2 mars.
Said Mahmoudi, professor i internationell rätt, säger också till
SVT att planen inte är en fredsplan utan ”propaganda för internt bruk”. Han
påpekar det bisarra i att, som planen anger, det som Israel tills nu ockuperat
ska tillhöra Israel medan Palestina som stat ska utgöra det som är kvar, vilket
är osammanhängande fläckar på kartan. De illegala bosättningarna tvättas i Trump-planen
vita och han tycks tro att det går att köpa fred med löften om 50 miljarder
amerikanska dollar i stöd för infrastrukturbyggen. Trump kanske verkligen tror
att allt och alla går att köpa men här lär han i så fall berövas sin illusion.
Trots detta kallar Storbritannien planen för ett ”seriöst
förslag” och Förenade Arabemiraten tycker den är ”en viktig startpunkt för
samtal”. Frågan är varför när den innebär ett steg bakåt från det status quo
som råder? EU ska dra sig tillbaka för att ”studera planen noga”. I mina ögon
har den s.k. ”face value” noll så det handlar väl antagligen mest om att
sammanfoga alla medlemsstater i ett gemensamt uttalande. Kanske avvakta Storbritanniens
utträde imorgon så de slipper ta hänsyn till deras uppfattning om förslagets
seriositet (?).
Trots förslagets uppenbara ensidighet och totala tondövhet
för palestiniernas krav riktar en del kritik mot palestinierna för att de inte
vill diskutera planen.
För dem är förstås planen inget annat än en provokation
eller försök till utpressning. Donald Trump måtte vara ensam om att tro (vilket
han väl egentligen inte gör??) att någon av dess ledare skulle ens vilja ta i
planen med tång? Reaktionerna från dem var således helt förväntade.
Palestiniernas president Mahmoud Abbas har kallat fredsplanen
för en ”konspiration”. Palestinske premiärministern Mohammad Shtayyeh menar att
Trump och Netanyahu använder planen för att rikta uppmärksamheten från problem
de båda ledarna brottas med på hemmaplan.
Diana Buttu, tidigare rådgivare åt palestinske presidenten
Mahmoud Abbas, sammanfattar i en debattartikel i Haaretz det absurda ”fredsförslaget”:
”Let’s be clear: this is not a peace plan but rather
ticking off Israeli PM Netanyahu’s wish list: in violation of international law
Trump he has handed Netanyahu Jerusalem, Trump has recognized Israeli
sovereignty over the Golan Heights, and now Trump has given a green light to
Israel’s partial annexation of the West Bank - while simultaneously turning a
blind eye to Israeli bombing campaigns, Israel’s demolition of Palestinian
homes and Israel’s continued blockade on Gaza. The closure of the PLO office in
Washington DC and cutting off aid to Palestinians is fully in line with
Netanyahu’s wishes. It is unsurprising that Netanyahu welcomes this plan with
open arms”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar