Olust inför Sotji

Idag börjar OS. De stora vinterspelen i Sotji. Invigningen pågår i skrivande stund för fullt.

Det är med visst vemod i hjärtat jag måste erkänna att min främsta känsla inför spelen är olust. Jag är en stor vän av idrott och en obotlig storkonsument av idrottsevenemang men känner nu att det kanske till och med är lika bra att lägga ned OS.

Jag håller med AndersLindblad i SvD när han säger att detta OS har gått helt överstyr. Historier om vräkningar och maffialiknande affärsmetoder, om arbetare som inte fått lön utan istället hotats och misshandlats och om en helt huvudlös exploatering av mark.

Till viss del har alltså OS-anläggningarna byggts upp med hjälp av slavarbete. Likt en farao har Putin byggt upp ett monument över sin förmenta storhet. Att det är Potemkin-kulisser vittnar, om inte annat, 40.000 poliser som är på plats. Säkerligen ännu fler om hemliga säkerhetstjänster räknas in.

Att Ryssland har både yttre och (framför allt) inre fiender är ingen nyhet och Putins ledarstil har knappast lättat på spänningarna. Att det smäller under ett OS är inget nytt heller men denna gång förefaller hotet om terror attentat ovanligt reellt.

Att IOK ger spelen till ett Ryssland med återfunnet storhetsvansinne och en kvasidemokratisk diktator som ledare och på en plats som ligger i närheten av en av de mer konfliktfyllda regionerna på jordklotet kan kanske förvåna. Men så länge IOK är genomkorrupt själva och håller benhårt på sin linje att idrott och politik inte hör ihop så lär vi få se spelen utnyttjas till just att föra ut propaganda.

Det ska sägas att den här bilden inte är helt unik för ett OS. Jag skrev en del liknande invändningar vid sommar-OS i London för knappt två år sedan. Tendensen har varit klar ganska länge. OS har blivit en koloss och Sotji-spelen lär vara det dyraste någonsin. Det verkar svårt att få någon klarhet i hur dyrt. Har hört summor mellan 12 och 40 miljarder euro. Det är illa nog men inte omöjligt heller att det rör sig om ännu mer om alla svarta korruptionspengar räknas in.

Denna vanvettiga rovdrift på miljö och människor kan rimligen inte roa idrottsintresserade på det rätta viset. OS-anläggningar och människorna omkring dem lämnas i sticket när OS-elden slocknat och med Sotji kommer detta tydliggöras kanske mer än någonsin.

Det är dags att antingen lägga ned OS helt eller också börja återanvända gamla OS-anläggningar och förlägga spelen till städer som förut haft spelen. Låt IOK:s medlemsländer gemensamt och efter förmåga bidra till spelens genomförande och lägg dem på en rimlig nivå. Då kanske den rätta OS-andan, så som tanken var, också kan framträda. Den som nu försvunnit bland automatkarbiner, miljardbyggen och diktaturfasoner.

Bild: SvD

OS-inmarsch igår – protestmarsch idag

OS-invigningen är över och spelen kan börja. Storslaget, magnifikt, humoristiskt – jodå. Överdådigt och påkostat. Absolut, man förstår att kostnaden för spelen beräknas bli 10 gånger så hög som den planerade. Eller, ska man kanske säga, den som marknadsfördes vid ansökan? För att lugna kritiker kan tänkas eller möjligen optimistiskt önsketänkande. 

Som konstrast till den glada inmarschen av OS-deltagare på arenan igår marscherar idag en säkert lite argare samling från Mile End Park till Wennington Green för att markera sitt missnöje med stadens OS-arrangemang och hantering av London-bornas kritik av dem. CON (Counter Olympics Network) arrangerar. En rörelse som kanaliserar detta missnöje.

Säkerligen är det många som genast tänker; “glädjedödare”. Det ska inte heller underskattas betydelsen av stora festarrangemang och symboliska gränsöverskridande vänskapliga sammankomster som ett OS ju är tänkt att vara och i bästa fall kan innebära. Ingen vill väl förstöra en fest? Men det kan vara lätt för en utomstående att glömma bort att de boende i staden London fått och får göra stora uppoffringar både praktiskt och ekonomiskt, såväl före som under och inte minst efter spelen. Finansieringen av spelen sägs till 98 % hamna på det offentligas ansvar. De lever kvar i den eftertänksamma vardagens kranka blekhet när festdeltagarna har åkt hem.

Det mest störande, enligt min mening, är kanske ändå den kringskurna friheten för de lokala boende och företagen. Privatiseringen av offentliga ytor, sponsorstyrningen av yttrandefriheten, rörelsefriheten och till och med människors klädsel och censuren av kritik mot spelen som råder under dess genomförande. Dagens protestmarsch har exempelvis omväxlande förbjudits, omdirigerats och belagts med restriktioner avseende mötestalen. 

För är det något som ett OS är tänkt att vara så är det väl inkluderande. Det borde gälla även, eller i synnerhet, de som bor, lever och verkar på den plats där evenemangen går av stapeln. Det känns tvärtemot som att dessa inte ens har blivit inbjudna till festen.

Tidigare inlägg om OS på denna blogg:

http://hanslillagrona.blogspot.se/2012/07/os-i-london-for-freden.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2012/07/os-i-london-socialt-ohallbart.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2012/07/os-i-london-greenest-olympic-games-in.html

OS i London – The Greenest Olympic Games in History?

Arrangörerna av de olympiska spelen som snart startar I London har utropat dem som de grönaste någonsin. En rad initiativ har också genomförts för att utnyttja miljövänliga material, använda förnybara bränslen och försöka styra transporter till kollektivtrafik bland annat.

Stadens gröna aktivister ställer sig avvaktande och hänvisar till att det inte går att säga säkert huruvida arrangörerna lyckats eller ej förrän i efterhand. Många är dock tveksamma till om ett gigantiskt arrangemang med gigantiska konstruktionsarbeten och massivt resande någonsin kan bli miljövänligt. 

Brittiska Green Party har emellertid kritiserat OS-arrangörerna för att ha misslyckats med att nå upp till sin egen paroll om ”the greenest Olympic Games in history”. Partiet har författat en kritisk rapport, ”Hurdles to Jump”, som tyvärr tycks omöjlig att finna i nätversion. 

De gröna ambitionerna har också kritiserats lokalt bland annat för att offentliga grönområden naggats i kanten för att ge plats åt betongbyggnader och parkeringsplatser. Just privatiseringen av offentliga platser är också något som den kanske argaste kritikern av London-OS, Iain Sinclair, tar upp. Människor som promenerat, cyklat och fiskat i ett område som alltid varit lite vid sidan av det hektiska centrala London har nu fått maka på sig till förmån för en futuristisk OS-stad och betongarkader.

En utvärdering av hur väl arrangörerna har lyckats göra spelen till de grönaste någonsin är naturligtvis inte möjlig att göra innan spelen startat. Snarare ett par år framåt i tiden. Men frågan är om ett sommar-OS någonsin kan bli särskilt grönt när nya städer tar marker och parker i anspråk för att konstruera nya arenor och OS-byar som ska svälja hundratusentals deltagare, funktionärer, åskådare och sponsorer. En del menar att man borde hålla spelen på samma plats varje gång för att kunna utnyttja de befintliga faciliteterna. Varför inte i Aten? Det är ju den historiskt naturliga platsen för olympiska spel och arrangerade ju OS 2004 och behöver blåsa liv i de anläggningar som då användes men som nu (sedan flera år tillbaka) står tomma och vittrar sönder och med en ekonomi i spillror som inte lämnar något som helst utrymme för underhåll.

Alternativet borde annars vara att tona ned själva arrangemangen som för varje gång haussat nästa arrangör till ännu vräkigare och mer påkostade arenor och OS-byar. Den ekonomiska krisen kanske kan vara startskottet till en åtstramning? Kanske kommer framtida arrangemang att ha svårare att locka värdar till sig när stats- och stadskassorna sinar?

Andra bloggare om OS:

http://hansiwanbratt.wordpress.com/2012/07/24/lagg-ner-os/

http://sventycker.wordpress.com/2012/07/17/det-kommersiella-os/

http://jinge.se/mediekritik/jag-kanner-ackel-infor-coca-cola.htm