USA i svenskt luftrum och vatten… och kommunikationsnät

 

Ni har kanske hört att USA spionerat på Saab, troligen för att ta reda på hemligheter med JAS som skulle kunna utnyttjas i konkurrens om kontrakt på världsmarknaden för stridsflyg. Hur som helst har omfattande spionageverksamhet utförts inte bara mot Saab utan mot andra mål såväl i Danmark som i Frankrike och Tyskland. Detta enligt en whistleblower på den danska motsvarigheten till FRA, Forsvarets Efterretningstjeneste (FE). Ett program som utvecklats i samarbete med amerikanska underrättelsetjänsten NSA har använts för att utföra spionaget.

Det kanske inte är alla som hört talas om detta? Det har ju inte direkt varit något mediedrev bland de stora drakarna om saken, även om nyheten har rapporterats. Som tur är inte public service, SR/SVT, ännu nedlagt. Annars hade vi kanske inte sett lika mycket av nyheten som initialt kommer från det krympande dansk public service-bolaget DR.

Ett undantag är Jonas Gummesson i SvD som på senare tid har visat att han tar sin uppgift som grävande journalist på allvar och nu också levererat en kritisk analys av detta avslöjande, som han menar är ”ett bakslag för det nära samarbetet med amerikanska myndigheter och industri på försvarsområdet”. Han påminner också om att regeringen på senare tid tecknat flera avtal och överenskommelser med USA. Värdlandsavtalet är förstås det mest djupgående men också köpet av Patriot-missiler för mångmiljardbelopp.

Saab vill inte uttala sig om saken

Saab vill inte kommentera saken alls i nuläget. Troligen är de, som Birger Schlaug påpekat i sociala medier, rädda om ett USA-kontrakt på hundratals skolflygplan som annars kanske skulle riskeras om reaktionen blir för stark från Saab:s sida.

De har visserligen gått ut med skriftliga uttalanden som dock är strikt neutrala och de konstaterar torrt att det ”finns ett stort intresse för oss från en mängd olika aktörer”, att Saab är medvetna om detta och att det är ”naturligt med tanke på våra högteknologiska produkter”. Samt i ett uppföljande meddelande där de säger att de aldrig ”uttalar sig om spekulationer” och inte vill kommentera ”det här specifika fallet”. De tillägger dock att deras arbete med säkerhet är ”rigoröst” och är ett ”ständigt pågående arbete” som de tar ”på största allvar”.

De har också till SVT Nyheter sagt att avslöjandet skulle kunna vara baserat på desinformation från en främmande makt i syfte att skapa konflikt. Själv är jag tämligen övertygad om att reaktionen hade varit betydligt kraftigare och mer omedelbar om avslöjandet handlat om ryskt spionage, eller för all del kinesiskt.

Till saken hör också att Saab arrangerar ett webbinar, Saab Security Talks, på torsdag den 19 november som ska handla om ”Hotet mot Östersjön” och har ÖB Micael Bydén samt Säpo-chefen Klas Friberg inbjudna för samtal om ämnet. Det är ju oerhört pikant måste man säga och det ska hur som helst bli mycket spännande att höra hur ämnet ska tacklas utan att nämna USA:s spionage mot just Saab. Tydligen ska frågor få ställas är det annonserat. Jag har dock på känn att just den detaljen i programmet kommer att ändras. Vi får se och höra på torsdag klockan 09.30 svensk tid.

Försvarsmakten slingrar sig

Försvarsmakten som har till uppgift att försvara landet mot alla angrepp och som, på liv och död, måste vara väldigt måna om att alla hemliga finesser med de vapensystem som används inte avslöjas för främmande makt. Eller?

Vi kanske får någon reaktion från ÖB på torsdag men tillsvidare har Björn Ottosson, USA-forskare på totalförsvarets forskningsinstitut, försökt vända på skutan genom att säga att ”det eventuella amerikanska spionaget mot Saab skulle kunna utnyttjas av aktörer för att främja sin egen agenda mot svenska intressen”.

Liksom Saab antytt ovan så förefaller taktiken vara att försöka strö tvivel över hela avslöjandet. Säkert bara rysk desinformation. Trots att den kommer inifrån danska FE och offentliggjorts av dansk radio/tv, inte Sputnik eller Russia Today, RT.

På så sätt har han riktat fokus mot kritiker och i den mån de kommer från svenska medborgare låtit förstå att de ska betraktas som undergivna Kreml eller, som Henrik Sundbom på Frivärld, har rubricerat dem, ”Kremls trojanska hästar”. Eller hur ska man annars förstå ett uttalande som Ottossons?

Det är ungefär detsamma som att säga att ”Rysslands eventuella annektering av Krim skulle kunna utnyttjas av aktörer för att främja sin egen agenda”.

Samtidigt, eller för en vecka sedan, övade amerikanska styrkor med svenska försvarsstyrkor. Som Gummesson påminner om i SvD-artikeln ovan eskorterade då två JAS-plan de amerikanska strids- och transportplanen på dess väg över Östersjön till Estland och gjorde en uppvisningsrunda över Gotland. Antagligen för att imponera på ÖB Bydén, den amerikanska generalmajoren David Tabor och försvarsminister Hultqvist där nere på marken.

Bild: Wikipedia/1st Lt. Christopher Mesnard, U.S. Air Force. JAS-plan i aktion.

Försvarsminister Hultqvist håller sig undan

Just försvarsministern verkar ha regeringen i ett järngrepp vad gäller avtalshysterin med USA och var drivande i arbetet med att skriva värdlandsavtal med USA, mot svenska folkets vilja (vilket jag skrev om för tre år sedan, här).

Han var också med all sannolikhet den som inom regeringen hårdast drev motståndet mot att underteckna FN:s konvention om förbud mot kärnvapen. Jag skrev då på denna blogg ett öppet brev till försvarsministern där jag ställde frågan om han låter en främmande stat bestämma om vi ska vara emot kärnvapen? Och i så fall varför, eftersom detta enligt hans egna ord inte skulle kunna äventyra Värdlandsavtalet. Som jag då påminde om bedyrade han i riksdagens frågestund i februari 2016 att ”värdlandsavtalet med NATO inte kommer att leda till att kärnvapen kan föras in på svenskt territorium” och att ”det är överhuvudtaget inte aktuellt, det finns inte på kartan”, samt att ”värdlandsavtalet inte har bäring på att kärnvapen kommer att placeras ut på svenskt territorium”.

Därmed tyckte han att den saken var klart avhandlad.

SR har nu sökt försvarsministern men har inte lyckats få honom att ge en kommentar om det nya avslöjandet. Försvarsutskottet i riksdagen har också kallat in honom, samt Säpo och militära säkerhetstjänsten Must, för utfrågning.

Möjligen svarar försvarsministern då på samma sätt som han gjorde i somras när han fick kritik för regeringens sätt att undanhålla de folkvalda information om kostnaderna för utveckling av nya ubåtar: ”Det är sekretessbelagt”.

Alliansfrihet?

Många rycker på axlarna och menar att ”jo, men lite spionage får man tåla, alla spionerar ju på alla”. Det där är också en märklig inställning eftersom vi är extremt känsliga för ryskt spionage. Som alliansfri stat, för det är vi ju faktiskt formellt, ska vi förstås värja oss mot alla attacker vare sig de sker med missiler och bomber eller genom spionage.

Värdlandsavtalet var ett steg på vägen som leder ifrån alliansfriheten. Men ett par år senare kom ytterligare ett steg, som togs utan större uppmärksamhet. Nämligen en kompletterande avsiktsförklaring enligt ett dokument som rubricerats SOI.

Avsiktsförklaringen kompletterar tidigare ingångna avtal och det svenska värdlandsavtalet ligger bland annat till grund för det fortsatta närmandet som enligt dokumentet (SOI) innebär exempelvis ”utbyte av information på alla nivåer”, ökat praktiskt samarbete mellan ländernas respektive väpnade grenar, ”koordinerat deltagande i träning och övningar” och ”utveckling av samarbetet i samband med multinationella övningar”.

Ett avtal som kritiserades från rysk sida och den ryske försvarsministern Sergej Sjojgu som hävdade att det gav Nato ”obehindrad tillgång” till svensk och finskt territorialvatten och luftrum. Vår egen försvarsminister Hultqvist anklagade då sin ryske kollega för att sprida ”falsk information”.

Något jag skrev om på denna blogg.

Nu har vi i flera omgångar sett hur amerikanska flyg- och flottstyrkor övat i svenskt luftrum och i Blekinges skärgård för att träna navigering i dessa svårnavigerade vatten. Nu får dessutom texten i SOI som handlar om ”utbyte av information på alla nivåer” en ny och lite oönskad (?) betydelse.

Dessutom finns en sidohistoria som Birger Schlaug förtjänstfullt har lyft fram (vilket han nästan är ensam om) som illustrerar den svenska ”öppen-dörr-politik” gentemot USA som för närvarande råder. Det handlar om en enorm vindkraftspark i Hanö-bukten som inte blev av eftersom området ska användas för militära övningar, ibland tillsammans med Nato. Vindkraftsparken skulle ha blivit Europas största och ge lika mycket el som kärnkraftverket Barsebäck gjorde, eller till 1 miljon hushåll för att använda den måttstocken. Detta för att, som en överstelöjtnant uttryckt det, ”Nato vill ha en symboleffekt mot framförallt ryssarna”.

 Men försvarsministern hukar alltså tillsvidare. Jag förutspår dock snart en aggressiv offensiv från försvarsministerns sida. Det brukar ju gå till så att han blåser upp sig och levererar en form av utskällning av alla som kritiserar hans obegripliga vurm för USA och närmast brottsligt undergivna hållning gentemot dem.

Det skulle ju vara intressant, och lämpligt, om försvarsministern berättade hur han tolkar det som skrivs på MSB:s hemsida, det vill säga att militär alliansfrihet innebär att ”vi inte ingår avtal om ömsesidiga försvarsgarantier och att vi själva ansvarar för försvaret av Sverige”.