Putin och USA – om hackers och dubbla måttstockar

Jag har nu sett fjärde och sista delen av Oliver Stones intervjuserie med Vladimir Putin. Om jag skrev väldigt långt om tredje delen senast så blir det desto kortare nu.

Stones fjärde del kretsade nästan uteslutande kring cyber-krig och hacker-attacker. Det handlade då förstås om påståenden om rysk inblandning i amerikanska presidentvalet och huruvida Putin hade något att säga om det. Givetvis konstaterade han det som vi redan noterat, att det inte framlagts några bevis, endast spekulationer och antaganden. Ihärdiga påståenden utan grundande bevis och hårda anklagelser, inte minst från russofoben John McCain, och mediaspekulationer har lagt sig lager på lager tills det till slut förefaller vara en oantastlig sanning. En del av läckorna som irriterat amerikanarna uppvisades först på Wikileaks, vars grundare Assange vid upprepade tillfällen dementerat att uppgifterna skulle kommit från ryskt håll. Den CIA-rapport som utgav sig för att visa att Ryssland skulle hackat Demokraterna och påverkat valet lyckades i stort sett inte bevisa någonting eftersom bevisen sades vara hemliga. I en av de första punkterna kan vi läsa att:

”The Intelligence Community rarely can publicly reveal the full extent of its knowledge or the precise bases for its assessments, as the release of such information would reveal sensitive sources or methods and imperil the ability to collect critical foreign intelligence in the future”

På så vis kan man släppa en rapport full av spekulationer och påståenden utan att verifiera dem. Det kan man naturligtvis inte göra i rätten, men i ett ”kallt krig” fungerar det tämligen utmärkt.

Oliver Stone uppehöll sig också länge kring Edward Snowden och de amerikanska cyber-attackerna och informationsinsamlingarna och hur Ryssland ställde sig till detta. USA ska ju enligt Snowden ha utfört över 60000 hacker-attacker världen över. I Stone-intervjun nämns inplantering av virus i iranska kärnbränsleanläggningar, i hela Japans infrastrukturnät och avlyssning av miljarder och åter miljarder telefon-, sms- och mejlkonversationer världen över, övervakar vanliga människor över hela världen – utan några som helst rättsliga grunder. Mest känt blev förstås spioneriet på Tysklands förbundskansler Angela Merkel, men att inte förglömma är då att NSA varje dag gör fem miljarder registreringar av mobiltelefoners position. Allt enligt Snowden som överlämnat tusentals hemligstämplade dokument som bevis. Det är med andra ord inte spekulationer och gissningar utan hårda fakta vi talar om här.

Det här som USA gjort har liksom hamnat i skymundan för det riktigt STORA brottet. Nämligen den ryska inblandningen i det amerikanska valet. Det som ännu inte är bevisat men som ändå föranledde den amerikanska kongressen att besluta om ytterligare sanktioner mot Ryssland och som i media och av vissa politiker även här i Sverige refereras till som ett faktum. Att störa demokratiska processer är förvisso allvarligt men, som Putin också framhåller för Stone, är det lite märkligt hur man då glömmer de amerikanska Demokraternas sätt att störa sin egen interndemokrati vid valet av presidentkandidat och riggandet av Hillary Clinton som kandidat genom att underminera Bernie Sanders kampanj. Det allvarliga är alltså inte just detta utan det faktum att det blir känt för allmänheten?

Vilket fick mig att fundera över vad som hänt om förhållandena varit de omvända?

Hur hade världen tagit att Putins Ryssland hackat in sig och stört produktionen i anläggningar som hanterar kärnbränsle? Om de hade planterat in virus för att släcka ned hela Japan, om de bevisligen hade avlyssnat flera miljoner människor världen över och samlat in miljontals sms, mejl och telefonsamtal utan urskillning?

Det kan ju förstås inte uteslutas att de gör något av ovanstående saker men det är ju de facto USA som avslöjats med just de här aktionerna. Och det pågår ständigt och i hemlighet och utan insyn från varken statliga institutioner eller individer. Att vi vet detta är ju bara tack vare Edward Snowdens raka rygg och mod. Över 60000 hacker-attacker ska USA ha stått för genom åren, trodde han för cirka 4 år sedan. Hur många är de uppe i nu? Det har vi ingen aning om.

Men, som sagt, vilket ramaskri det hade blivit om Snowden istället hade avslöjat Ryssland med fingrarna i den här data-kakburken.

Och vilken öppen famn hade inte Carl Bildt tagit emot Snowden med om det hade varit så? Istället för den stängda UD-port han slängde i ansiktet på Snowden vid utdelandet av Right Livelihood-stiftelsens alternativa Nobelprisutdelning 2014.

Vilka ytterligare sanktioner hade USA och EU belagt Ryssland med månntro?

Det är väl sånt här som kallas dubbla måttstockar?