Nato och kärnvapen som hand i handske

Jag skrev i mitt förra inlägg om motviljan hos Allianspartierna mot regeringens avsikt att underteckna FN:s konvention om att förbjuda kärnvapen som läggs fram för omröstning i FN 20 september. Det skulle omöjliggöra svenskt NATO-medlemskap hävdas det. Motståndet är inte nytt. Redan tidigt i somras sa bland andra Moderaternas försvarspolitiske talesperson, f.d. försvarsministern Karin Enström, att ett undertecknande av konventionen skulle vara ”oförenlig med framtida svenskt NATO-medlemskap”.

Som ett brev på posten (ett hemligstämplat sådant) har nu till regeringen också inkommit en påstötning från USA med samma andemening. Den amerikanske försvarsministern James Mattis skriver till sin nye kompis och kollega Peter Hultqvist att en konvention som förbjuder kärnvapen överallt, inklusive svenskt territorium, skulle ”påverka både försvarssamarbetet i fred och möjligheterna till stöd från USA till Sverige i ett krisläge negativt”, enligt vad SvD erfar. Uppenbarligen finns en visselblåsare på regeringskansliet. Tack för det du okände kanslist! SvD undviker dock helt frågan om varför! Artikeln betonar istället att frågan är ”känslig” för regeringen. Det är den förstås på ett vis men enligt mitt synsätt borde den vara känsligare för Alliansens NATO-lobby. Det visar ju att NATO-samarbete i vilken form som helst är omöjlig om vi inte öppnar vårt territorium för kärnvapen. Det är förvisso bra med en tydlighet i debatten. Det brukar ju annars avfärdas som skrämselpropaganda men det motargumentet kan vi nu avfärda enkelt.

DN går i princip ett steg längre och utropar redan i rubriken att ”Natosamarbete hotas av kärnvapenförbud”. Jag som trodde att kärnvapnen var hotet mot världen?? Men enligt DN räcker inte ens detta utan ”även industrisamarbete, vapenexport och andra länders vilja att hjälpa Sverige i kris är i fara”, hävdar de, och hänvisar till att även Frankrike och Storbritannien nu varnat Sverige, enligt ”diplomatiska dokument” som DN påstår sig ha tagit del av. Det är uppenbart att det är kärnvapennationers intressen som hotas här och inte Sveriges. DN menar att ett undertecknande skulle stå i konflikt med den fastställda svenska försvarspolitiska förklaringen att ”säkerhet byggs solidariskt med andra”. DN antyder då att 122 av 193 FN-nationer inte är i enlighet med denna målsättning utan menar att den ska tolkas som att den ”innebär tätare samarbeten med likasinnade länder och organisationer – främst NATO”. Jo, de skriver faktiskt så. Solidariteten med 29 NATO-länder är mer solidarisk än den med 121 av 193 FN-länder?? De 29 NATO-länderna står förvisso för 69 % av världens militära budgetar, vilket kanske här har mer med saken att göra än solidaritet. Våra stora tidningars upprördhet borde rimligen gälla andra staters påtryckningar (näst intill hot) för att påverka vår politik (lita på att den gjort det om motsvarande påtryckning hade inkommit från Ryssland) men om detta sägs inte ett knyst.

Samtidigt säger NATO-lobbyisterna ofta att konventionen skulle bli en ”papperstiger” till intet förpliktigande. Motsägelsefullt naturligtvis men inte heller helt sant eftersom 122 av FN:s 193 medlemmar aviserat att de vill skriva under. Tidigare förbud mot kemiska och biologiska vapen har också haft en effekt som brukar beskrivas som ”stigmatiserande”. Med tiden kan denna konvention få samma effekt gällande kärnvapen. Detta motsätter sig nu förstås framför allt kärnvapennationerna, med USA i spetsen. Redan förra året uppmanade Barack Obama övriga NATO-länder att bojkotta förhandlingarna om konventionen för att det skulle ”avlegitimera konceptet med kärnvapenavskräckning som många av USA:s partner och allierade är beroende av”. Som om konventionen handlade om en ensidig avveckling från NATO:s sida. Den är ju i verkligheten allomfattande och skulle exempelvis också beröra Ryssland, som för övrigt också är emot konventionen. Varför de svenska riksdagsledamöterna från Alliansen (i den mån den ännu existerar) är så ovilliga att rösta för ett undertecknande som i förlängningen skulle få bort ryska kärnvapen är förstås också lite motsägelsefullt. Men har förstås att göra med ivern att så snart som möjligt för in Sverige i NATO.

Uppenbarligen är det numera oerhört kontroversiellt att verka för fred, avspänning och nedrustning. Det är inne med vapenskrammel och konfrontation. Det är freden och avrustningen som är ett hot, inte krig och upprustning. Ja, hur hamnade vi där?

Vi vet nu också med all säkerhet att medlemskap i NATO och viljan att hysa kärnvapen hör intimt ihop. Glöm aldrig det i den fortsatta debatten!