Är Ukraina redo för 1:a maj... och för EU?

Torsten Kälvemark är som vanligt nykter i sin analys av vad som händer i Ukraina. I en artikel i Aftonbladet uppmärksammar han nyligen det beslut som det ukrainska parlamentet tog för ett par veckor sedan som kan (om president Porosjenko släpper igenom förslaget) innebära en lag som förbjuder såväl nazism som kommunism och som gör det olagligt att sjunga internationalen och använda symboler som hammaren och skäran. Något jag själv berört i ett tidigare inlägg.

Dessutom föreslås det bli straffbart att förneka OUN-UPA och Stepan Bandera som ukrainska frihetskämpar. En ultranationalistisk rörelse med fascistisk anstrykning vars mål var att upprätta ett ”rent Ukraina” rensat från alla minoriteter; ryssar och polacker såväl som judar. Av Kälvemarks artikel framkommer att detta förslag även fått hård intern kritik. Bland annat från Halya Coynash som företräder Kharkiv human rights protection group. Hon kallar detta för ett ”obegripligt beslut” som ger Ryssland och separatisterna ovärderlig hjälp att driva tesen om ”fascistjuntan” som styr i Kiev. Från grannlandet Polen kommer också hård kritik. Banderas OUN-UPA massakrerade hundratusentals polacker i Volynien, i nuvarande nordvästra Ukraina, under 1940-talet och enligt den polske före detta europaparlamentarikern Pawel Kowal kan Ukraina aldrig bli medlemmar av EU ”under Banderas porträtt”.

I Ukraina råder nu en nervös stämning inför 1:a maj och kanske inte minst firandet av segern i andra världskriget 9 maj. I just Kharkiv, framgår det av en artikel i Kyiv Post, har kommunisterna förbjudits att marschera under 1:a maj. I kommentarsfältet till artikeln finns en klarsynt kommentar:

”Unfortunately actions like this will damage the chances of Ukraine getting into the EU etc for a long time and leave it as the Slavic Turkey of Europe - never quite ready yet to be invited to the dance”

Kälvemark menar att EU måste trycka på för en demokratisk utveckling och en nationell dialog mellan Kiev-regering och rebellerna i Donbass istället för det ”villkorslösa stödet” som den ukrainska regeringen hittills fått. Annars riskerar landet en oåterkallelig splittring, en balkanisering.

Samtidigt har också Ukraina under senare tid haft en liten våg av mord och ”självmord” bland före detta Janukovytj-politiker. Senast på en journalist, Oles Buzyna, frispråkig regimkritiker och ryssvän.En del har försökt peka ut Ryssland som skyldiga till morden som skulle ha utförts för att misskreditera Kiev-regeringen. Det förefaller tämligen långsökt. Mer troligt är att de utförts av den grupp som kallar sig UPA (se ovan om OUN-UPA) som i ett brev har tagit på sig morden. Många pro-ryska oppositionella och tidigare politiker under Janukovytj-regimen fruktar nu för sina liv och en livlig debatt har rasat i Ukraina kring dessa händelser.

Anna-Lena Laurén skrev också i SvD för en vecka sedan om denna ”mordvåg” och menar att den tyder på en svag rättsstat. Hon har intervjuat journalisten Tetjana Sylina som inte utesluter att det kan vara någon av de väpnade ”självförsvarsgrupper” (se tidigare inlägg på denna blogg) som nu rör sig i Kiev och andra städer under namn som anknyter till Majdan. Hon framhåller att mängder av vapen cirkulerar i det ukrainska samhället, något jag själv hört från min källa i Ukraina. Sylina kallar den tid som råder för ”stora oredan” (smutnoje vremja). 

Med allt detta är det bäddat för bråk inför 1:a maj och firandet av segern i andra världskriget 9 maj. Något som kan utlösa än värre inre blödningar för det redan blödande Ukraina. Och en irreparabel splittring och våldsbemängd balkanisering som kan få mer komplicerade gränsdragningar än västra vs östra Ukraina.

Ukraina ser i alla händelser allt mindre ut att vara redo för EU. Eller vad säger EU?

Bild: The Retired Boomers. 1:a maj-demonstration i Kiev