Bevakningen av Ukraina har närapå tystnat

Det är ganska anmärkningsvärt hur tyst det har blivit om vad som egentligen händer i Ukraina. SvD:s Anna-Lena Laurén har blivit något av generalanalytiker av läget och nästan den enda rösten inifrån landet. I övrigt är det exakt samma TT-meddelanden som i korthet redogör för enstaka händelser.

Senast var det om frisläppandet av observatörer för OSSE. De fyra observatörerna från Danmark, Estland, Schweiz och Turkiet togs som gisslan* i Donetsk-området i slutet av maj och släpptes för två dagar sedan fria utan villkor enligt den självutnämnde premiärministern för Folkrepubliken Donetsk.

SvD, Expressen, HD med flera tidningar har samma TT-meddelande infört i sina nätversioner. Mycket mer (förutom att danskarna är glada) än det jag nämnt här ovan får vi inte veta. Lite fylligare rapporter får sökas i utländska medier, exempelvis kanadensiska som här.

Vilket enligt mitt sätt att se förefaller ganska märkligt då det bör vara av större intresse för ett EU-land som Sverige att få information om vad som händer med tanke på EU:s stora intresse och påverkan på situationen.

Vad EU har för planer för Ukraina är för övrigt en annan sak som det rapporteras mycket sparsamt om. För det mesta endast genom obalanserade one-liners från Carl Bildts twitter-konto. En intressant detalj som borde fördjupas mer handlar just om observatörer. I nuläget driver OSSE (engelska OSCE), enligt beslut bland dess 57 medlemsländer, en observatörsmission i Ukraina. Uppdraget är att ”observera utvecklingen på marken, rapportera om incidenter och bidra till att skapa förtroende mellan delar av befolkningen, med civilsamhället och statliga aktörer”.

Det har ganska stor betydelse att det är just OSSE som har ansvaret för missionen. Organet är knutet till FN och har uppgifter som inbegriper konflikthantering såväl som bevakning av mänskliga rättigheter. Bland medlemmarna finns samtliga europeiska länder (inklusive Ryssland och Ukraina alltså), tidigare sovjetrepubliker i centralasien samt USA och Kanada. Det är alltså svårt (förvisso inte omöjligt) för inblandade parter att hävda någon form av partiskhet i konflikten från OSSE och därmed ifrågasätta auktoriteten och legitimiteten för organisationens mission i Ukraina. Denna mission är dock tidsbestämd och löper ut sista september i år. Nu har EU initierat en egen mission, vilken bör ha klart större legitimitetsproblem för de inblandade i konflikten. EU har ju tidigt befunnit sig i ”stormens öga” så att säga. Upprinnelsen till hela den ukrainska inrikeskrisen var ju om landet skulle skriva fördjupade handels- och samarbetsavtal med EU eller Ryssland.

Den 17 april möttes EU:s ”utrikesminister” Catherine Ashton och USA:s, Rysslands och Ukrainas utrikesministrar. I samråd om situationen i Ukraina beslutades bland annat följande:

”It was agreed that the OSCE Special Monitoring Mission should play a leading role in assisting Ukrainian authorities and local communities in the immediate implementation of these de-escalation measures wherever they are needed most, beginning in the coming days. The US, EU and Russia commit to support this mission, including by providing monitors”.

EU:s råd för utrikesfrågor höll emellertid möte 14-15 april och beslutade under detta (enligt hemsidans pressrelease) att:

”The Council also signalled that the EU is ready to assist Ukraine in the field of civilian security sector reform. All options will be examined, including a possible mission under the Common Security and Defence Policy, and a decision will be taken at the next Foreign Affairs Council”.

Så vitt jag kan se bör detta nästa möte ha varit det som hölls i Luxemburg 23-24 juni. Det som släppts från detta möte innehåller två punkter om internationella insatser i Ukraina. I korthet säger den ena att EU planerar att etablera en mission (se ovan citat) för att stödja Ukraina i uppbyggande av bland annat polis och juridiska institutioner. Den andra säger att EU stödjer OSSE:s mission och förordar en förlängning av dess mandat. 

I en pressrelease formuleras detta enligt följande:

”The Council also agreed to establish a Common Security and Defence Policy mission to assist Ukraine in the field of civilian security sector reform, including police and rule of law. In that regard, the Council approved a related crisis management concept so that operational planning can be pursued with a view to an early deployment in the summer”.

Common Security and Defence Policy är alltså den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (på svenska GSFP) som, om jag förstått rätt, ska vara ansvarig för eventuella missioner i Ukraina. Detta har vi hört oerhört lite om. Men om jag nu förstått rätt har rekryteringen redan påbörjats, kanaliserat genom Folke Bernadotteakademin för svensk del. Just nu söker akademin för fullt observatörer att insättas i Ukraina med just EU som huvudman.

Vad innebär detta? Vilket mandat skall denna mission ha? Kommer de att verka parallellt med OSSE:s mission och vad innebär då detta i så fall? Hur kommer en EU-ledd mission att tas emot av Ryssland och de separatistiska krafterna i Ukraina? Vad innebär det för utsikten att genom dialog och närmande mellan parterna i konflikten normalisera tillståndet i Ukraina?

Dessa frågor och många fler vore oerhört intressant att få veta mer om och höra initierade kommentarer om. Att själv söka relevant och opartisk information är oerhört svårt och tidskrävande. Men från svenska medier råder en kompakt tystnad. Ointresse? Märkligt i så fall eftersom det är svenska initiativ som ligger till grund för EU:s aktioner. Okunskap? Nog finns väl journalistisk kompetens att reda ut dessa oklarheter så att vi slipper hänvisas till diverse propagandaorgan för inblandade parter? 

* Ordet gisslan kan för övrigt vara lite missvisande. Vanligtvis tas sådan i någon form av utpressningssyfte. Men från ”gisslantagarna” har inte hörts några krav på pengar, politiska beslut, utväxlingar av fångar eller andra krigsrelaterade krav. Åtminstone inget som rapporterats i media.