Världens
ledare tävlar nu om att uttala stöd för Ukraina och det ukrainska folket och om
att skicka vapen till landet för att användas mot tänkta ryska invasionsstyrkor.
Många har också betonat hur motståndsvilliga ukrainarna är. Jag har själv
utgått ifrån att en majoritet av det ukrainska folket på ett eller annat sätt
skulle motsätta sig en rysk invasion.
Igår
genomfördes också i Ukraina vad president Zelenskij proklamerade som en ”Day of
Unity” med flaggresningar och nationalsång på olika platser i landet. En
demonstration av folkets enighet mot det ryska hotet.
Bild: Ukrainian Presidential Press Office (AP). President Zelenskij sjunger nationalsång på "Enighetsdagen". |
En färsk opinionsundersökning
visar emellertid tämligen uppseendeväckande siffror om man betänker vad de
betyder.
Det är the
Kyiv International Institute of Sociology som genomfört undersökningen vars
resultat överraskar och stämmer till eftertanke. I nätversionen av publikationen
the Kyiv Independent beskrivs resultatet däremot enligt följande:
”Poll: Majority of Ukrainians will actively
resist further Russian invasion”.
När man tittar
närmare framgår snabbt att detta är en sanning med modifikation.
Frågan som
institutet ställt till respondenterna (OBS här att invånare i Krim och de
självutropade republikerna Donetsk och Luhansk inte deltagit) lyder enligt
följande:
"In the event of an armed intervention by
Russia in your city or village, would you take any action and if
"yes", which ones?"
När frågan
ställdes i december 2021 blev frågan besvarad med ja av 50,2 % av de
tillfrågade vilket nu har stigit till 57,5 %. Det är alltså en majoritet som
svarat att de skulle agera på något sätt, men ingen överväldigande majoritet. De
som kunde tänka sig att bjuda väpnat motstånd utgjorde 37,3 % medan 25 % hellre
deltog i civilt motstånd.
Bland dem som
inte säger sig vilja bjuda motstånd har 12,4 % sagt att de skulle söka sig till
en säkrare region medan 7,5 % skulle ta sig utomlands. Den största gruppen är
dock de som inte skulle göra något alls. Den utgör
17,9 % av de tillfrågade.
Regionala
skillnader är också stora. I västra Ukraina är det 72,2 % som vill göra någon
form av motstånd medan motsvarande siffra i östra Ukraina är 30,5 %. Det är
dessutom en minskning sedan december-undersökningen. Då är alltså inte de
självutropade republikerna Donetsk resp. Luhansk inräknade och inte heller Krim,
vilket sammanlagt handlar om drygt tio procent av landets befolkning.
OM Ukraina
nu fortfarande räknar in dessa områden som ukrainska? Det gör de ju i alla
möjliga sammanhang, men ibland får man intrycket att befolkningen i dessa
områden inte räknas in i kalkylen, endast landområdet.
När president
Macron nyligen föreslog för ukrainska presidenten Zelenskij att han borde
inleda dialog med de självutropade republikerna Donetsk resp. Luhansk
avfärdades detta som en eftergift för ett ryskt narrativ om konflikten i östra
Ukraina som en intern historia. Enligt Ukraina är det Ryssland som invaderat
och ockuperar dessa självutnämnda republiker och någon intern konflikt vill man
således inte höra talas om.
Enligt min
mening är just det ett av de största hindren för en fredlig lösning för Donetsk
och Luhansk. Befolkningen där har de facto andra uppfattningar och värderingar
än vad som dominerar i västra delarna av landet. Ryssland uppmuntrar och
förstärker en del av de här uppfattningarna naturligtvis men de finns där och
de fanns där från början 2014 efter Euromajdan och de bubblade över i väpnat
motstånd efter mordbranden i Odessa i maj 2014 då Euromajdan-anhängare brände
ned fackföreningshuset i Odessa med åtminstone 48 dödsoffer som följd, antingen
innebrända eller ihjälslagna när de hoppat från fönster, alternativt ihjälklubbade
av Euromajdan-anhängarna utanför.
Så länge den
ukrainska regeringen och presidenten ignorerar befolkningen i Donbass och deras
sätt att värdera och resonera så kommer motståndsviljan mot Kiev att förbli
större än mot Ryssland. Vem minns nu (eller tog ens notis om) de som ställde
sig framför ukrainska tanks i Kramatorsk och Mariupol och andra ställen i Donbass
och bad soldaterna vända hem till kasernerna? Det var vanligt folk boende i
Donbass. Händelserna skildrades på plats av framför allt Vice News som var bland
få filmande journalister som rörde sig fritt i området då och som lyckades
fånga stämningarna på båda sidor. Att det rörde sig om en intern konflikt till
att börja med råder inget tvivel om, oavsett hur den sedan utnyttjades och
förstärktes av ryska krafter.
Om detta må
man ju tycka vad man vill men går inte att bortse ifrån om man vill nå en
lösning som kan accepteras av alla inblandade. Ukraina kan inte längre stoppa
huvudet i sanden och låtsas som att Donbass är som vilken annan ukrainsk region
som helst. Ska den återbördas för gott med Ukraina måste befolkningen följa
med. Det kräver att det ukrainska styret tar hänsyn till deras röst och är beredda
till kompromisser och inte bara skicka tanks och nya trupper. Det
är, som ITV-reportern i ett av klippen nedan säger: ”[…] a curious way to persuade
ordinary people they have a future within Ukraine”
Youtube-klipp
för den som glömt upprinnelsen till dagens läge och tvivlar på om det verkligen finns en intern konflikt och diametralt motsatta narrativ:
Channel 4 rapport från Donetsk den 23 februari, alldeles efter att Janukovytj flytt
landet och Euromajdan-demonstrationen lett till ett maktskifte i Kiev.
Ukrainska trupper i Slovjansk ger upp sina vapen och andra förband gör halt utanför Kramatorsk, Vice News i april 2014.
Protester i Donetsk, ont blod rörts upp av Odessa-mordbranden, Vice News 6 maj 2014.
Strider i
Mariupol rör upp ilska hos befolkningen (ITV-rapport 10 maj 2014).
Segerdagen 9 maj i Donetsk och reaktioner i Mariupol på sammandrabbningarna med ukrainska Nationalgardet, Vice News 11 maj 2014.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar