Coronans konsekvenser: Storstadsskräck, misstänksamhet, gränser och övervakning

En artikel i SvD som handlar om läget i corona-epidemins USA berättas om hur landet bipolariserats än djupare längs med skiljelinjen landsort-storstad: ”För många invånare i det amerikanska inlandet framstår viruset som en storstadsepidemi som de får vara med och betala priset för i form av förlorade inkomster och inskränkta friheter.”

Här i Finland har gränserna runt landskapet Nyland stängts. Ingen som inte har trängande skäl får resa in eller ut. Detta för att inte nylänningarna (stor del av Finlands befolkning då det inbegriper Helsingfors/Esbo/Vanda) inte ska belasta sjukvården i andra regioner genom att resa till sommarstugor och bli sjuka där. Jag noterar dock att det inte är lika mycket hat-snack mot nylänningar/helsingforsare i svenskspråkiga medier vilket delvis kan ha sin förklaring i att det är många svenskspråkiga som bor i just Nyland (9 % jmf med 5 % för hela Finland). Däremot är det vanligare i finskspråkiga forum med en och annan surmulen kommentar om sommarstugefolket från huvudstadsregionen.

I Sverige råder en hårdare debatt om ”Stockholmare” som sägs resa kors och tvärs i landet, framför allt till fjällen där de smittar varandra och andra och sprider corona-viruset. Det sägs till och med att det kanske var så viruset spreds i Sverige från början, ”stockholmare” tog med sig det från italienska alperna.

Det är alltså inte bara i USA som idén om ”storstadsepidemi” florerar. På ett sätt är det ju helt naturligt att ett virus sprids lättare i en storstad med många människor på en förhållandevis liten yta, medan det i glesbygd förstås är få människor som lever i mindre tätbebyggda orter. Men polariteten som skapas och anklagelserna som slungas ut är inte mindre allvarliga för det. De har samma drag som argument som vissa opinionsbildare slänger ur sig om immigranter, att de tar med sig sjukdomar och annat elände.

Jag är rädd att misstänksamheten utmynnar i hat och fientlighet även på mikronivå. Vi kanske ska bygga var sin egen mur, skojar en fb-vän. Ja, i värsta fall sker det, åtminstone bildligt talat.

”Infodemi” och pajkastning

Ett tag flammade också en debatt upp i Sverige om att ett antal svensk-somalier fanns bland de först drabbade dödsoffren för corona. De värsta kommentarerna vill jag inte ens citera men så finns det en hel skala fram till att gruppen svensk-somalier skulle vara sämre informerade eller möjligen – kan inte tolka det på annat vis – inte skulle ha förmåga att ta till sig informationen. Detta har förstås förnekats och avvisats av flera representanter för gruppen, som exempelvis Yousef Mohamed, som är ordförande i Somaliska föreningen i Falköping. Han påpekar i Skövde Tidning det som borde vara självklart: ” Vi är människor som förstår vad som händer. Hela världen förstår vad som händer. Sjukdomen drabbar inte somalier särskilt, utan alla människor”.

Det här är bland det värsta som händer just nu, utöver att folk blir sjuka och i en del fall till och med dör förstås. Det vill säga det hat och den misstänksamhet som olika grupper uttrycker mot varandra. Det sker också mellanstatligt förstås. Erika Bjerström har talat om ”den värsta ´infodemin´ någonsin”.

USA anklagar Kina för att ha spritt corona-virus över världen medan Kina kontrar med liknande konspirationsteorier om att det har sitt ursprung i USA och dess kemilaboratorier, eller med amerikanska soldater som besökte Wuhan. Det antyds också att det skulle finnas en ond avsikt med spridningen. Trump var ett tag inne på spåret att beskylla EU för ungefär detsamma men han byter ju fot varannan dag. Victor Orban i Ungern beskyllde utländska studenter och iranska turister för att ha kommit mer viruset till Ungern. Ryssland beskylls för att utnyttja epidemin för att skapa oro i Väst.

Inom EU råder också en polariserad debatt där olika länder beskyller andra för att inte göra rätt saker eller att vara källan till spridningen av viruset, och det handlar inte bara om trollfabrikers verk.

Hatet är mänskligt och kanske en gång i tiden mer rationellt än nu då det hade syftet att försvara stammen och bevara dess överlevnad i en miljö full av hot. Men att det blir farligt och obehagligt ganska snabbt är också något som historien bör ha lärt oss. Det kan bli lika epidemiskt som själva sjukdomen.

Historieläxor

Det är ingalunda första gången i historien vi ser de här tendenserna, tvärtom. Läser i tidningen Åbo Underrättelser om hur koleraepidemier på 1800-talet framkallade liknande känslor. Åbobor avråddes att handla med ”snuskiga tatarer” som sades sälja sina ”snuskiga tyger och kläder” och att vara uppmärksamma på att ”en mängd tatarer, ryssar och andra, hemma från trakter, där koleran som bäst grasserar”.

Johanna Wassholm lyfter i sin krönika också fram J.N. Hayes bok Epidemics and Pandemics: Their Impacts on Human History (2005). I den ges flera exempel på fenomenet att ”främlingar” ges skulden för spridandet av epidemier. Medan finländarna riktade blickarna österut för att hitta ”syndarna” bakom koleraepidemier beskyllde man i Italien judar och romer medan britterna i Indien pekade ut lokalbefolkningen. Likadant var det under digerdödens härjningar under 1300-talet då judar fick skulden för farsoten och blev utsatta för pogromer i Tyskland och fördrevs helt från tysk mark. I Strasbourg 1348 mördade pöbeln 2000 judar på en och samma dag. Att påven faktiskt utfärdat en bulla där pogromer förbjöds och med upplysning om att pesten också drabbade orter som saknade judar hjälpte föga.

”Kom inte hit”

I just Indien trampar nu tusentals människor som förlorat sina jobb för att ta sig hem då tågen är inställda. Många är helt utan mat och vatten och helt oskyddade mot sjukdomar, inte bara corona-virus. Hur många miljoner befinner sig i flyktingläger på olika ställen i världen där tält och leriga stigar emellan dem svårligen kan stänga ute eventuell virusspridning. Åtminstone 20 miljoner människor klassas idag som flyktingar och merparten av dem uppehåller sig i länder med bristfällig sjukvård och sanitära faciliteter. Omvärldens reaktion är snarare beröringsskräck än medmänsklighet och erbjudande om vård. Alla ser till sitt eget bästa. Jimmie Åkessons resa ”flygbladsresa” till Turkiet faller med ens i nytt ljus och budskapet tycks nu delas av än flera; ”kom inte hit”. Från Grekland hörs däremot rop på hjälp med de överfulla lägren på Lesbos och andra ställen och varningar för katastrofala konsekvenser om inget görs för att hindra att viruset sprids bland dessa. Från Sverige är det fortsatt ”nej” till att ta emot ensamkommande barn som det finns planer på att ”omfördela” bland övriga EU-länder men jag till 100 miljoner kronor i bistånd till fattigare länders corona-bekämpning. Vilket SD och Åkesson kallar ”huvudlöst” trots att det till viss del är en skyddsåtgärd även för Sverige. 

Gränser, murar och övervakning

Det är förvisso en tämligen rationell och i vissa fall effektiv åtgärd att skydda områden genom olika former av karantän. Staden Dubrovnik utfärdade under 1300-talets pesthärjningar en bestämmelse om att alla besökare till staden först måste vistas på en ö utanför staden i trettio dagar, som senare utökades till fyrtio. På liknande vis tvingades skepp som besökte Stockholm under 1710 års pestepidemi ankra och ligga för karantän innan besättningen tilläts gå i land och det var också en enda persons brott mot detta som gjorde att pesten spreds och tog livet av 40 % av stadens befolkning. Men gränsernas stängning ser också ut som en ridå för den öppenhetens Europa som varit EU:s positiva sida (låt vara internt mellan länder men inte utåt).

Vi går kanske också mot ett allt starkare övervakningssamhälle. I Sverige har SD föreslagit spårning av människors rörelser via mobiltelefonerna. Något som redan införts i exempelvis Österrike, trots att socialdemokratiska partiet talat om ”ett massivt ingrepp i medborgarnas grundläggande rättigheter”. Än värre är det i Taiwan där de som sätts i 14 dagars karantän övervakas elektroniskt av myndigheterna och får besök av polis om de stänger av mobilen. I bland annat USA och Kanada förs diskussioner om användande av modern teknologi för att hitta nya sätt att övervaka allmänheten. I flera andra länder har ny statlig övervakning införts under corona-epidemin. En del frågar sig om det är övervakning som kommit för att stanna? (se Guardians sammanställning) 

Gränser, murar och övervakning kan vara det nya normala? Hur många som tidigare skrattat åt Trumps planer på nya murar byter nu fot? Visst ja, nu är det ju mexikanarna som vill stänga gränsen mot USA…