UKRAINSKA PRESIDENTVALET – del 4 En oligark i änden på varsin tråd – historien om Vilkul och Boyko

Den 31 mars är det presidentval i Ukraina. Om ingen kandidat får mer än 50 % blir det en andra valomgång som hålls den 21 april. Mandatperioden är på fem år.

Det ska också hållas parlamentsval och datumet för detta är 27/10 men tycks vara preliminärt än så länge.

Huvudrivalerna i presidentvalet är den sittande presidenten Petro Porosjenko och utmanaren Julia Tymosjenko. Två politiker som funnits med på den ukrainska politiska scenen hela 2000-talet. Men en uppstickare är komikern Volodomyr Zelenskij, som ser ut att kunna vinna. Eller också leder opinionsmätningarna fel? 

I en serie inlägg tänkte jag gå igenom kandidater i valet och ge en sammanfattande bild av vilka de är och vad de vill.

Del 4 En oligark i änden på varsin tråd – historien om Vilkul och Boyko

Oleksandr Vilkul och Yuri Boyko brukar båda benämnas som pro-ryssar och tillhör (eller tillhörde??) båda samma parti, Oppositionsblocket, som grovt sett var en ombildning av förre presidenten Janukovytjs Regionernas Parti.

Ingen av dem lär kunna vinna presidentvalet men ligger ändå på tio-i-topp på mätinstitutens listor. Det som är mest intressant med deras kandidaturer är att de båda har nominerats av sitt parti Oppositionsblocket, eller egentligen av två fraktioner av samma parti. Om det nu är samma parti längre? Kanske finns det inte ens längre? Historien om hur de här två kandidaturerna kom till säger en hel del om ukrainsk politik och i bakgrunden finns naturligtvis två oligarker som rycker i varsin tråd. I den ena sprattlar Vilkul och i den andra Boyko. De som drar heter Firtasj och Akhmetov.

Yuri Boyko

Boyko tillhör det gamla garde som brukar kallas ”Röda direktörer” och har tidigare haft toppjobb i framför allt olje- och gasbranschen. Som de flesta andra kandidater ur den gamla eliten har han ett antal ouppklarade affärer bakom sig där framför allt en som handlar om oljeriggar i Svarta Havet fortfarande svävar som ett spöke ovanför honom. Den täta relationen till förre presidenten Janukovytj gav honom politiska poster som energiminister och senare vice premiärminister. Inte heller detta är ju meriter som ger pluspoäng i kommande valet. Men han är populär i östra Ukraina och skulle kunna framföras som enande kraft för landet. För ett par år sedan spekulerades det till och med om att föhandlingar, som påstods sanktionerade av Porosjenko, fördes med utrbrytarrepublikerna i Donetsk och Luhansk om att låta Boyko och Rinat Akhmetov ta över styret i republikerna mot löfte att de efter en tid skulle återinförlivas med Ukraina. Till och med Victoria Nuland, vid amerikanska UD, skulle ha backat upp idén.

Nu blev det inte så men Boyko siktar nu istället på presidentposten för hela Ukraina. Han lanserades den 17 november som kandidat av en valplattform skapad av Oppositionsblocket i samarbete med partiet För Livet. Men som jag återkommer till längre fram är det en nominering som orsakat stort tumult. En tvist som inbegriper olika fraktioner inom Oppositionsblocket, två oligarker, och ytterligare en kandidat. Som en liten påminnelse om det ukrainska ordspråk jag nämnde i mitt förra inlägg; när två ukrainare slår sig ihop resulterar det i tre ledare. Det verkar i vart fall svårt att få två partier att enas om en kandidat.

Oleksandr Vilkul

Vilkul tillhör också förre presidenten Janukovytjs gamla garde och var vice premiärminister under Janukovytj mellan julafton 2012 och februari 2014 då han fick kliva av i samband med Euromajdan och att den nya interimregeringens tillträde. Vilkul blev istället parlamentsledamot i parlamentsvalet 2014 för Oppositionsblocket som till stor del är ett ombildat Regionernas Parti, president Janukovytjs gamla parti. Som många av de ukrainska politikerna har han knutits till en oligark. I Vilkuls fall handlar det om den östukrainske Rinat Akhmetov som hade (har?) lejonparten av sina tillgångar och domäner i Donbass.

Vilkul bedöms vara alltför förknippad med den till Ryssland flyktade f.d. presidenten Janukovytj och benämns ofta som pro-rysk kandidat. Bortsett från detta anses han ha en alltför teknokratisk profil för att kunna nå någon framgång, men tillhör ändå de som får opinionssiffror kring 2-4 % hos mätinstituten. Vad som är mest intressant med hans kandidatur, och som säger en hel del om den ukrainska politiken, är som sagt turerna kring själva utnämningen och partiet Oppositionsblocket. 

Bild: UNIAN. Dmytro Firtasj. Efterlyst i flera länder och lever i exil. Men har ändå inflytande över ukrainsk politik. 

Akhmetov och Firtasj

Rinat Akhmetov är den kanske mest kända oligarken i Ukraina. Han är också den allra rikaste enligt de senaste uppgifterna från Forbes. Han har alltid haft sin starkaste bas i Donbass och äger också det framgångsrika fotbollslaget Schachtar Donetsk, det vill säga gruvarbetarnas lag. Just gruvor och tung industri i Donbass är Akhmetovs hemmaplan men han har alltsedan separatisterna i Donetsk och Luhansk hållit sig neutral i konflikten och börjat röra sig över andra domäner. Fotbollslaget har spelat i Lviv exempelvis, på motsatt sida av Ukraina. Han har all anledning att försöka normalisera läget i landet men som alla oligarker lägger han ut krokar på flera ställen för att kunna rycka i den som för stunden ger störst napp.

Just nu driver Akhmetov sitt politiska projekt i huvudsak genom sin partiskapelse Oppositionsblocket-Partiet för Fred och Uveckling som är en avläggare av partiet Oppositionsblocket. Jag ska strax gå igenom ungefär hur detta gick till, vilket inte är det lättaste.

Men parallellt, som alternativ "B", upprätthåller Akhmetov goda relationer med Julia Tymosjenko, men också med Oleh Lyasjko som kandiderar till president för sitt Radikala Partiet. Detta sagt för att tydliggöra hur det går till i ukrainsk politik. Roman Kravets vid UkrayinskaPravda beskriver det träffsäkert i en artikel från 20 november 2018:

”Ukrainska oligarker kan jämföras med kameleonter. De har inga politiska preferenser alls, de är ganska pragmatiska och matar sig inte med onödiga illusioner. Deras uppgift är inte bara att rädda, men att öka deras inflytande och vinst. Därför är företrädare för stora finansiella och industriella grupper redo att förhandla med vem som helst, om det är vettigt och fördelaktigt”

Under förra året fram till senhösten låg emellertid Boyko bäst till att utnämnas som Oppositionsblockets kandidat i presidentvalet. Problemet var bara att Boyko sedan långt tillbaka backas upp av oligarken Dmytro Firtasj, en av Akhmetovs värsta rivaler.

Firtasj agerade tidigare som mellanhand mellan ryska Gazprom och slussade in pengar till pro-ryska politiker i Ukraina. Han fanns med i kulisserna bakom Janukovytj men också dennes efterträdare och rival Jusjtjenko. Många krokar som sagt. Till en början hade han sin bas i staden Tjernivtsi i sydvästra Ukraina men hade senare stor del av verksamheten förlagd till Moskva men med affärsintressen över hela jordklotet.

I mars 2014 arresterades han av österrikiska myndigheter och beordrades av en österrikisk domstol i februari 2017 att utlämnas till USA, där han skulle ställas inför rätta för mutbrott begångna vid en affär i Indien. Något som skulle kunna resultera i en dom på upp till 50 års fängelse och konfiskation av alla egendomar. Men han är också efterlyst i Spanien som vill åtala honom för pengatvätt. Österrikiska domstolar har i olika utslag försökt hantera de olika ländernas begäran om utlämning. Så sent som i januari i år överklagade hans advokater utlämningen till USA och hävdade att det låg falska bevis bakom deras begäran. Det är en never-ending-story som lär fortsätta ett tag till. Till Ukraina skulle han nog gärna återvända men det skulle med all sannolikhet också ge honom problem med det ukrainska rättsväsendet. Det hindrar honom dock inte från att ha fingrar med i spelet kring det ukrainska presidentvalet.

Firtasj lever förvisso i exil men han verkar i Ukraina främst genom sin affärspartner Sergei Lyovotjkin som i höstas gick med i partiet För Livet och genom dem lanserade Yuri Boyko som presidentkandidat.

Men vägen dit och framåt är alltså krokigare än så. Hoppas ni kan hänga med här? Jag ska inte säga att det är lätt men det är så här ukrainsk politik ofta ser ut.

Oppositionsblockets krokiga vägar

Som spelplan för alla dessa intriger har partiet Oppositionsblocket tjänat. Partiet skapades genom en sammanslagning av sex partier som tidigare stöttat president Janukovytj men har allmänt uppfattats som en ombildning av Regionernas Parti, det vill säga Janukovytjs gamla parti. Oppositionsblocket tillhör (tillhörde?) de största partierna i parlamentet och har anhängare i hela landet även om de centrala och östra delarna är starkaste fästet. De flesta skulle beskriva det som ”diplomatiskt pro-ryskt”.

Redan under sommaren 2018 ska förhandlingar ha inletts för att slå ihop partiet med ett annat mindre parti, För Livet, som också betraktas som pro-ryskt. Förhandlingarna ska ha initierats av ovan nämnde Lyovotjkin med Firtasj i bakgrunden som också kontrollerade en fraktion inom Oppositionsblocket. Den andra fraktionen, ledd av Akhmetov, var mindre förtjust i sammanslagningsplanerna och tog en paus i förhandlingarna i början av november 2018.

Den 9 november undertecknade emellertid partiets ordförande Yuri Boyko en överenskommelse med För Livet att ingå en valallians under namnet Oppositionplattformen-För Livet med avsikt att samarbeta kring både presidentvalet och det kommande parlamentsvalet (planerat till oktober 2019). Partitoppar från Akhmetovs fraktion protesterade mot detta och hävdade att Boyko agerat på eget initiativ utan vederbörlig förankring i partiet.

Den 17 november nominerade hur som helst Oppositionplattformen-För Livet sin presidentkandidat, Yuri Boyko. Vilket i sin tur resulterade i att han, samt ovan nämnde Lyovotjkin, uteslöts ur Oppositionsblocket eftersom de skulle ha agerat illojalt mot väljarnas intressen. Boyko svarade med att utropa en ny parlamentarisk grupp under namnet Oppositionsplattformen-För Livet till vilken en del av Oppositionsblockets medlemmar skulle sluta sig, fraktionen under Firtasj främst.

Först den 13 december 2018 röstade partiet För Livet vid sin partikongress för att ändra namn till Oppositionplattformen-För Livet. Vilket i sin tur ledde till att nomineringen av Boyko den 17 november kunde förklaras ogiltig eftersom partiet som nominerat honom då ännu inte fanns. Boyko har därför sett sig tvungen att hos valmyndigheten registrera sig som en själv-nominerad kandidat vilket han gjorde 17 januari i år.

Dessförinnan hade Oppositionsblocket den 17 december på sin kongress valt att nominera Oleksandr Vilkul som presidentkandidat för partiet. Ett beslut som den andra fraktionen i sin tur genom ett domstolsutslag lyckades få ogiltigförklarat. Den 18 december förklarades det på partiets hemsida att alla beslut tagna vid partikongressen var ogiltiga.

Den 20 januari 2019 nominerades Vilkul igen men då av ett parti med namnet Oppositionsblocket-Partiet för Fred och Uveckling. Bakom detta namn ska enligt uppgift Rinat Akhmetov ha legat genom att döpa om det lilla Industripartiet.

Pust, är ni med? Jo, så här kan det alltså gå till i ukrainsk politik.

Tittar man på Oppositionsblockets hemsida idag kan man läsa under rubriken ”Who We Are?”:

”The OPPOSITION BLOC is the Ukrainian political force of the new generation. Through its activities, the OPPOSITION BLOC demonstrates the advantages of collegiality and solidarity. For the party, the opinion of every party member and supporter is important and valuable”.

Vilket skulle bevisas…!!??

En rysk-ukrainsk oligark på väg tillbaka till ukrainsk politik

Som vanligt i ukrainsk politik finns det flera lager att skrapa undan för den som vill hålla reda på vad som händer och vem som styr. Det fungerar ungefär som den berömda ryska trädockan Matrjosjka. Om man skruvar lite på den dyker det upp en till, och sedan en till, och en till… Ja, ni fattar.

Bakom allt det ovan sagda finns förvisso ingen rysk docka men däremot en rysk oligark. Hans namn är Viktor Medvedtjuk. Han har mycket starka band till Vladimir Putin som också är gudfader till Viktors dotter Daria.

Den 5 november 2018 valdes han till ordförande för det politiska rådet i partiet För Livet. Det vill säga det parti som nu slagits ihop med Boykos/Firtasjs fraktion av Oppositionsblocket. Medvedtjuk har ända sedan ukrainska självständigheten 1991 varit djupt involverad i ukrainsk politik. Han har suttit i parlamentet, var mellan 2002-05 chef för president Kutjmas stab, och sades vara mannen bakom förre presidenten Janukovytj. Han tappade sin inflytelserika position i och med Euromajdan 2014. Han ansågs ha varit delaktig i den våldsamma upprinnelsen av dramat på torget och hamnade på den amerikanska sanktionslistan efter den ryska annekteringen av Krim. Nu ser han alltså ut att vara på väg tillbaka. En av de frågor han driver från sin plattform är att göra Donbass till en autonom region inom Ukraina och att fastställa detta genom den ukrainska konstitutionen. Han betonar också vikten av att normalisera relationerna med Ryssland och säger sig vilja leda vägen mot att återställa freden med den stora grannen.

Förutom sin position i den nya partikonstellationen investerade han också under 2018 i ukrainsk media. Enligt uppgift från Jamestown Foundation/Mykola Vorobjov ska han genom affärspartners ha köpt in sig i Channel 112 och NewsOne som är bland de mest populära tv-kanalerna i Ukraina. Ukrainarna inhämtar större delen av sin information och nyheter från tv så den som vill bli framgångsrik politiskt är nästan tvungen att ha kontroll över åtminstone en tv-kanal. Medvedtjuk och han nya partimedlemmar har också framträtt regelbundet i dessa kanaler under hösten och vintern.

Vi får se vad det leder till och om någon av kandidaterna Boyko eller Vilkul kommer att bli framgångsrika i presidentvalet. En sak verkar i alla fall ganska säker. Ukrainska politiker har en sällsynt förmåga att komma tillbaka. Det spelar nästan ingen roll hur ofta de misslyckas eller vilka rättsliga predikament de drabbas av. Med tiden flyter de upp till ytan igen, kanske i ny skepnad och med nya trådar.

Det svåra är att lista ut vem som drar och vem som sprattlar.