Jan Björklund säger sig ha blivit utsatt för en hatkampanj i
sociala medier inför att Liberalerna röstade nej till Kristerssons
regeringsförslag.
Han har aldrig upplevt något liknande under sina 25 år som
politiker, hävdar han, och uttrycker oro för vad det gör med det politiska
samtalet och viljan hos andra att bli politiker.
- Tonläget är mycket, mycket grovt och omfattande, säger han,
och förtydligar att det främst handlar om hatspråk från personer som tillhör
vad han kallar ”högersvansen”.
Jag har ingen aning om vilka angrepp som riktats mot honom
men har ingen anledning att tvivla på hans ord och uppriktighet i sin reaktion.
De senare årens eskalering av tonläget, av personangrepp och av hatretorik kan
väl knappast ha undgått någon? Tänker jag.
Men uppenbarligen inte alla. Dessutom en del ledarskribenter
i den borgerliga pressen. I vart fall inte Lydia Wålsten som i dagens SvD tycker
att Björklunds tanke att hatspråket utgör en fara för demokratin är ”märklig”. Inte
är det någon kampanj, säger hon, och ”ordet hat är också mycket starkt”. Hon erkänner
att hon, lika lite som jag, inte vet vad som skrivits om honom men att det är ”mer
sannolikt” att han utsatts för ”folkets vrede” och att detta inte är värre än
när någon kastar sig över signalhornet i trafiken. Något man får tåla om man
vill sitta i maktposition, menar hon. Varför det skulle vara mer sannolikt att
det bara handlar om ”folkets vrede” över ett politiskt beslut än av hat och hot
framgår inte av ledaren. Den eskalering av hatspråk som jag och många andra
noterat har tydligen gått henne förbi.
Samtidigt har riksdagen oförståndigt nog klubbat igenom en
förändring av grundlagen som bland annat innebär att en utgivare av texter på
nätet kan häva ur sig vad som helst av ärekränkningar, förtal och hets mot
folkgrupper eller sexuella minoriteter utan att behöva ställas till svars. Det
enda som krävs är att texten tas bort inom två veckor efter att den
publicerats.
Vad kommer detta att göra för det politiska samtalet? Det är
inte bara klimatförändring orsakat av växthusgasutsläpp vi ser just nu. Vi
bevittnar också en klimatförändring för den politiska debatten. Den sker i
början lika smygande som förändringarna i atmosfären men kan ge förödande
konsekvenser senare. Lite i taget förändras det. Till slut står vi där och
undrar hur det egentligen gick till.
En del av det är ledarskribenter som rycker på axlarna åt
hatspråkets utbredning. Lite skit får man tåla…??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar