Business as usual?

Funderar över om det är en början på någon sorts kampanj jag ser i borgerlig press?

I dagens SvD finns hur som helst två artiklar som pekar åt det hållet. En kampanj som går ut på att det inte är någon idé för oss vanliga konsumenter att kämpa för miljön genom att ändra vår livsstil.

Johan Norberg påstår att det bara är våra samveten vi räddar genom att sluta flyga, som ”romerska kardinaler i celibat”, och Lydia Wålsten attackerar viljan att återvinna kläder. Det återvunna plagget sägs ju vara årets julklapp men Wålsten radar upp ett antal punkter för att underminera intresset för hållbar konsumtion; folk tar ändå bilen till återvinningsstationerna; plaggen är ofta dåligt sorterade och slitna; transporterna blir fler om folk bollar runt sina gamla plagg; de flesta plagg går på export till Afrika och kläderna kanske slängs i länder med sämre återvinningsstruktur än Sverige.

Ja, du ska inte tro att du kan göra något åt miljöproblemen. Hur du än vänder dig har du ändan bak, tycks tanken vara.

Eller är det mäktiga krafter bakom som vill att vi ska göra ”business as usual”? Att vi inte ska komma på tanken att ändra det system som bygger på ökad konsumtion och eviga tillväxtsiffror.

Det finns förvisso en poäng här som jag håller med om (fast det troligen inte är det som ovan nämnda skribenter är ute efter). Jag har länge varit skeptisk till att så mycket av ansvaret för miljöförstörelse och utsläpp av växthusgaser läggs på individnivå. Trots att vi nu vet att det är de 100 största företagen i världen som står för 80 % av alla utsläpp av växthusgaser. Det är alltså där som de allra största miljövinsterna finns att hämta och just där som huvuddelen av ansvaret måste ligga.

Så länge vi kilar mellan återvinningsstationerna och upptar vår tid med att jaga bästa miljöval kan de 100 stora fortsätta med sitt som vanligt, ”business as usual”.

Kanske skulle vi istället vägra och kräva kraftåtgärder i produktionsledet istället? Och ett nytt sätt att mäta tillväxt?